Moderaterna vill att Skolinspektionen ska studera läroböckerna. Gott så. De vill att läroböckerna ska genomsyras av värdegrunden – så länge värdegrunden inte reflekterar några socialdemokratiska värderingar. Detta kan sluta som i Texas.
Från City:
Det är oacceptabelt att vissa skolor ger glädjebetyg. Därför kommer vi från 1 juli 2011 införa sanktioner när betygen avviker för mycket från nationella proven. Det kan leda till böter eller om det upprepas att skolan mister sitt tillstånd.
- Jan Björklund, utbildningsminister
Alla problem löser sig om vi sätter betyg efter de nationella proven. Det finns ju inga kvaliteter som inte kan mätas, inga färdigheter som inte kan kvantifieras. Det finns inget lärare kan göra som ett prov inte kan göra bättre.
Det vore konstigt om inte skolorna i ett sådant läge vill göra sina ”kunder” nöjda. Och det gäller såväl privata som kommunala skolor. Det är också lättare att sätta höga betyg än låga för lärarna. Alla blir nöjda och man slipper eventuellt merarbete med samtal och omprövningar.
- Jonas Vlachos, doktor nationalekonomi
Jag antar att vi slipper eventuellt merarbete med nationella prov också. Det här med samtal är övervärderat. Helst ska man slippa träffa eleverna alls. Då blir det extra enkelt att sätta betyg på dem – särskilt om man bara har ett prov att gå efter.
Ett väl genomtänkt förslag som aldrig kan gå fel.
Andra bloggar om: betyg, nationella prov, Jan Björklund, Jonas Vlachos
- Jag känner mig stressad just nu.
- Ingen satsar på G eller VG.
- Jag kan känna att jag inte har tid för andra saker. Och har svårt att slappna av.
- Största pressen är att komma in på rätt gymnasium och rätt program och sedan vidare till rätt utbildning så att man kan få ett bra jobb och sedan tjäna pengar. Annars har man ingen chans.
De går alltså i åttan. I nian intensifieras betygshetsen – det är då det gäller om man ska komma in på rätt program på gymnasiet. I ettan på gymnasiet, sedan, får man slutbetyg ofta redan första terminen – och varje termin efter det i en accelererande takt – tills man går ut trean. Det är ju då det egentligen gäller om man ska komma in på rätt program på universitetet. Och de högre studierna är väl inte direkt någon avslappningsövning. Eleverna har, så att säga, några år framför sig…
De tycker inte om de skriftliga omdömena, utan vill hellre ha betyg tidigare. Min instinkt, som kan vara helt fel, säger att det bara förlänger betygshetsen, ner i åldrarna. Och fler betygssteg tror jag inte heller hjälper. Elever som inte nöjer sig med G eller VG, kommer inte att nöja sig med E, D, C eller B.
Juni har precis börjat. Jag är helt enkelt jävligt less på betyg…
Andra bloggar om: betygshets, betyg, skriftliga omdömen
Kommunerna har det fulla ansvaret för skolan. Därmed kan staten och regeringen vända dem ryggen och låta dem klara sig bäst det går. Saker som minskade skatteintäkter, mindre barnkullar och minskad lärartäthet är detaljer i sammanhanget. Huvudsaken är att regeringen inte kan beskyllas för skolans problem – allt sånt kan man fortfarande lägga på Socialdemokraterna, och gärna då Göran Persson.
Det är kontentan av en ledare i Svenska Dagbladet. Några citat:
Man ska inte heller gripas av panik inför de besparingar som hittills har rapporterats. Man kan alltid önska sig bättre resurser, men internationellt sett förblir den svenska skolan välfinansierad. Enligt OECD satsar bara några få EU-länder en större andel av sin BNP på skolan.
Andra länder satsar mindre pengar på skolan – alltså är det rimligt att Sverige också satsar mindre pengar på skolan. Det måste ju vara att skolan har för mycket pengar som gör att resultaten rasar i internationella undersökningar. Eller som SvD skriver:
Trots de goda totalresurserna, och trots att lärartätheten har ökat, utvecklas kunskapsresultaten negativt.
Jo, får vi ner antalet lärare så sparar vi inte bara pengar, kunskapsresultaten skjuter i höjden också.
Svenska Dagbladet avslutar med några retoriska (?) frågor:
Satsar kommunerna sina skolbudgetar på löner till skickliga lärare eller på byggnader och byråkrati?
Skolbyggnaderna står där, ändamålsenliga, och duger inte till mycket annat. Det är inte mycket nytta med att sälja av dem, eftersom de troligen kommer att behövas inom några år då barnkullarna växer igen. Byråkratin kommer inte att minska med ett nytt betygssystem, fler skriftliga omdömen, större krav på dokumentation, mer “ordning och reda” och ett större antal kursprov i fler årskurser. Snarare tvärtom.
Vad kan man då spara på? Lärarlönerna, givetvis. Lönespridningen blir mindre och mindre. I praktiken sjunker lärarlönerna, särskilt i kommuner som styrs av “skolpartiet” (fp), och om vi inte hade haft ett avtal som garanterat minst 10,2 % 2007-2009 så hade vi knappast fått någon lönehöjning alls i år (och antalet kommuner som överskrider 10,2 % lär nog inte vara så många).
SvD har visst en fråga till:
Ser skolan kunskapsförmedling som sin klart viktigaste uppgift?
Ja. Hur så?
Jag tvivlar på att ett förstatligande av skolan skulle åtgärda alla problemen – så som SvD och Jan Björklund verkar tro – det verkar helt enkelt för enkelt. Jag är dock inte övertygad om motsatsen, fortsatt kommunal drift, heller. Kommunaliseringen kan nog ses som ganska misslyckad, men jag tror att den hade klarat sig bättre om den inte hade följts av en borgerlig regering som avreglerade kommunerna och deras statsbidrag. Kommunaliseringen är, precis som allt annat, mångfacetterad. Att bara skylla på Göran Persson är fånigt och löser ingenting.
När kan den svenska skolan räknas som Jan Björklunds?
Bara så att vi vet när vi har honom att skylla på.
Andra bloggar om: skola, Göran Persson, resurser, lärartäthet, lärare, lärarlöner, förstatligande, Kommunalisering, Jan Björklund
Lunds kommun ska spara pengar:
Skolan: Om löneökningarna stannar på 2 procent klarar sig skola och förskola med sina pengar. Får mindre pengar till andra kostnader.
Några saker om detta:
Alla elever i Sverige borde ha en dator i skolan.
Varför har de inte redan det?
I Sydsvenskan förklarar Jonas Hällebrand, informations och kommunikations teknik-pedagog (IKT) på Gunnesboskolan i Lund, att det beror på:
Det var det hela. Eller var det något han glömde? Jag kan räkna upp tre saker till:
Givetvis brister kunskapen ibland och skolledningarna tar väldigt lång tid på sig att implementera exempelvis trådlösa nätverk och bärbara datorer. Och vissa lärare har ett visst motstånd till ny teknik. Men ofta beror kunskapsbristen, oviljan och motståndet på att man helt enkelt inte har tillgång till tekniken och att den faktiskt är dyr. På grundskolan har inte alla lärare en dator var, än mindre var elev. Och att inte se den ekonomiska aspekten av detta i dessa besparingstider är att inte se elefanten i rummet.
Gymnasiepropositionen läcker som ett gammalt oljefat:
Ska Sverige vara framgångsrikt på 2000-talet måste vi höja resultaten och höja kraven i gymnasieskolan.
- Jan Björklund (vem annars?)
Är det inte bättre att resultaten blir bättre på det vi redan kräver av eleverna? Varför måste vi kräva mer och hoppas att resultaten blir bättre? Och hur ska antalet studenter öka genom höjda inträdeskrav? Med samma resonemang blir höjdhoppare bättre och fler av att man höjer ribban, och det tror inte jag riktigt på.
Andra bloggar om: Gymnasiepropositionen, skola, Jan Björklund, resultat, krav
Lärare upplever ofta att tiden inte räcker till, och skulle gilla ett treterminssystem med fler undervisningstimmar.
Sofia Larsen (c) i Svenska Dagbladet. Genom att arbeta mer ska alltså lärarna få tiden att räcka till. Huh?
Elever och lärare sågar inte helt oväntat förslaget.
Andra bloggar om: lärare
Enligt Sydsvenskan har spetsutbildningarna i Lund inte fyllt sina platser ännu. Det finns inget sensationellt i detta. Det innebär inte att spetsutbildningarna inte är populära. Det innebär inte att de inte kommer att fylla sina platser i framtiden. Det innebär inte att skolorna måste storsatsa på marknadsföring.
Det innebär bara att besluten om att starta spetsutbildningar kom i senaste laget. Skolverket tog de slutgiltiga besluten den 15:e januari. Då var ansökningsperioden redan igång. Två veckor senare – den 29:e januari – stängdes slussarna. Det är inte mycket tid att ordna med ett nationellt intag.
Framför allt är det för tidigt att tro att utbildningarna inte lockar (Sydsvenskan). Särskilt tidigt är det att prata om ett fiasko (Metro, som dessutom fortfarande använder det nedlåtande epitetet “elitklasser”). Man behöver inte söka sensationer överallt.
Andra bloggar om: spetsutbildningar
Talessätten är många. Det är helt enkelt dags att lätta på plånboken.
Om ett par veckor ska jag ha medarbetarsamtal, en procedur som inkluderar att jag blir meddelad min nya lön.Vi tillämpar individuell lönesättning, så jag borde få lön efter prestation, men så blir det troligen inte.
Det är sista året med HÖK-07, avtalet mellan lärarförbunden och Sveriges kommuner, vilket innebär att jag på ett enkelt sätt kan räkna ut min nya lön. I HÖK-07 skulle lärarna få en garanterad lägsta löneökning med 10,2 % fram till och med 2009. I de flesta kommuner har lägstanivån blivit ett tak, med följden att ingen kommer att få mer än 10,2 %. Den individuella lönesättningen finns inte. Om en kommun har väldigt god ekonomi kanske lärarlönerna kan bli högre, men hur många kommuner stämmer det in på? Det är inte konstigt att många lärare vill ha tillbaka tariffsystemet.
Lars Hemzelius (fp) i Trelleborg vill att lärarna får lön efter vilka resultat eleverna presterar på de nationella proven:
Genom regelbundna avstämningar registreras [...] en trend som visar på den enskilde lärarens påverkansgrad på den enskilde eleven. Därigenom skapas också möjlighet att lönemässigt premiera de bästa lärarprestationerna avseende kunskapsförmedling.
Hemzelius förslag är givetvis helt galet. Han verkar tro att de nationella proven är universellt objektiva mätinstrument från ovan som inte har några som helst pedagogiska brister. Någon problematisering kring vilken kunskap som förmedlas finns inte.
Jan Björklund (fp) vill inte lägga sig i hur lärarlönerna sätts i kommunerna. För att få kontroll på lönesättningen vill han förstatliga skolan igen - en lösning som de andra allianspartierna inte vill ha.
Alliansen verkar vara överens om att läraryrkets status bör öka. Med en hög status följer en hög lön. Eller så kan man öka statusen genom att höja lönerna. Om nu inte Jan Björklund kan/orkar/vill göra något för lärarlönerna, så borde man kunna förvänta sig att löneökningarna blir högre än de minimala 10,2 %:en i kommuner där alliansen regerar. Trelleborg, till exempel. Så verkar det inte bli.
Att komma med utspel är enkelt. Snack är billigt. Det är dags att lägga pengarna där munnen är.
Andra bloggar om: individuell lönesättning, HÖK-07, löneökning, lärarlöner, Lars Hemzelius, Jan Björklund