Freon Blogg

The Fox News Channel har flera slogans, men det man hör allra mest är att kanalen är ”fair and balanced,” rättvis och balanserad. Bara det faktum att kanalen måste trycka ner sin objektivitet i halsen på tittarna borde sätta igång flera larmklockor. De är allt annat än objektiva. En annan slogan är ”we report, you decide,” vi rapporterar, du bestämmer, ett påstående som är lögnaktigt. De rapporterar inte så mycket som de kommenterar.

The Fox News Channel startade som nämnts tidigare 1996. Ägaren är Rupert Murdoch, men mannen som kontrollerar kanalens dagliga sändningar är Roger Ailes. Ett mer lysande bevis för kanalens obalans och konservativa läggning finns nog inte. Ailes var nämligen politisk strateg för både Nixon och Reagan. Dessutom var han mediamentor för George Bush Sr. och det sägs (via Bob Woodward i boken Bush at War) att han har direkt access till den nuvarande presidenten, George Jr. Alla Ailes har arbetat för har varit republikaner.

Flera av programledarna har liknande konservativa bakgrunder. Brit Hume är, förutom programledare för Special Report (TV8, kl 00.00), skribent för tidningarna American Spectator och Weekly Standard, som båda är konservativa. David Asman (jag vet, det går inte att säga hans namn utan att le) arbetade som ledarskribent på Wall Street Journal, en tidning som nog kan kallas för konservatismens bastion, innan han började på Fox News.

Visst, det finns liberaler bland programledarna också. Alan Colmes brist på utrymme har jag redan diskuterat. Ett annat exempel är Greta Van Susteren som, likt många andra liberaler på kanalen, inte får diskutera politik (t.ex. Roger Friedman). Gretas program handlar mer om människor (läs brottslingar, mord och våldtäkter) än om politiker.

Kanalen vägrar erkänna att de har en konservativ prägel. En av anledningarna är att de, som så många andra konservativa, tycker att all annan media har en liberal vinkling på allt. Ändå vägrar de att erkänna sin subjektivitet och de använder sig av många trick för att åstadkomma denna balansakt. Här är några exempel som jag fått hjälp med av Outfoxed, en dokumentär om kanalen som kom ut i juli i år:

1. Grafik och musik
Bilden rör sig ständigt på FNC. Längst nere har de en nyhetsticker som utan slut rör sig åt vänster. Ibland flimrar här terroralerten förbi. Strax över tickern (men fortfarande under själva bilden) finns rubriker och annat som kommenterar det man ser på bilden. De byts efterhand som ämnet skiftar. I det nedre vänstra hörnet har de kanalens logga som snurrar. Direkt under den kan man läsa vad klockan är i USA:s alla tidszoner (den skiftar ofta). Uppe i det vänstra hörnet finns en kanallogga till, men som ibland skriftar till ”LIVE” när det är direktsändning. Som bakgrund till den loggan vajar den amerikanska flaggan. På det hela taget kan ögonen vara upptagna med allt annat än att titta på bilden. Lägg till detta att så fort ämnet skiftar så kommer en jingel av något slag. ”War on Terror” har en speciell jingel medan ”Crisis in the Gulf” har en annan. Så ofta som möjligt är den amerikanska flaggan med och nästan alltid går färgschemat i rött, vitt och blått. Om man distraherar tittarna tillräckligt med bilder och ljud som inte har med nyheterna själva att göra så upptäcker de säkert inte den konservativa vinklingen.

2. Kommentarer
I flera program (O’Reilly, Big Story, Special Report, Fox News Live) förekommer några minuters kommentarer från programledaren. De fungerar ungefär som en ledarsida i en dagstidning. Programledaren har en åsikt om en företeelse eller något som hänt och han får några programminuter att uttrycka den på. Väldigt ofta, för att inte säga nästan alltid, är kommentarerna av konservativ natur: Hur fransmän är idioter, hur bra Irakkriget är, eller hur John Kerry sköter sitt hår (alla exempel sanna). Problemet med tillvägagångssättet är att det är väldigt svårt att skilja mellan det som är kommentar och det som är rapportering; mellan programledaren som tyckare och som nyhetsuppläsare. Vilket troligen är precis som de vill ha det. Åsikter kan aldrig motbevisas. Har man därför uttryckt en åsikt har man inte ljugit.

3. Ad-libs
En mer undanskymd variant av kommentarerna och som förekommer i alla program. Ofta handlar det om nedsättande kommentarer och billiga poänger om demokrater och fransmän. Denna sortens kommentarer är särskilt vanliga hos Fox & Friends, morgonprogrammet. Har man det mysigt i morgonsoffan kan man säga vad som helst, bara det är roligt. Gärna på demokraters och liberalers bekostnad.

4. Språk
Språkbruket är också en indikator på den konservativa vinklingen på kanalen. Om republikanerna säger något om John Kerry så ”kritiserar” de. Och om demokraterna säger något om George Bush så ”attackerar” de.

5. ”Some people say”
För att dölja sina egentliga åsikter döljer programledarna dem med hjälp av frasen ”some people say”. På så sätt låter det som om det inte kommer direkt från dem. Dessa personer som frasen syftar på har aldrig synts till i teverutan.

6. Experter
Kanalen har många tyckare och experter som kommer in och håller med programledarna. Här gör FNC ett försök att ta in både republikaner och demokrater. De lyckas emellertid bara få tag på helt okända demokrater och liberaler, medan de republikanska och konservativa experterna bär namn som Rush Limbaugh och Newt Gingrich. Väl kända ansikten i USA. Undrar vem tittarna tror mest på? Nollan som säger emot programledaren, eller den där kände radioprataren som håller med honom?

7. Liberala medarbetare
FNC har anställt uttalade liberaler som Alan Colmes och Greta Van Susteren för att värja sig från anklagelser om konservativ vinkling. Att kanalen sedan inte har något vettigt för dem att göra…

8. Gästerna
För att vara en ”oberoende” kanal har de väldigt många konservativa och republikanska gäster. F.A.I.R. (Fairness and Accuracy In Reporting) heter en organisation (med visst vänsterinflytande) som studerar politiska vinklingar i de olika nyhetsmedierna. 2001 gjorde de en undersökning av Special Report med Brit Hume. Resultaten var talande:

• Av 92 gäster var 65 (71 %) konservativa. De övriga var mestadels centerdemokrater.
• Av de 92 var 8 kvinnor (9 %). Sju av kvinnorna var konservativa eller republikaner.
• 6 var av annan färg än vit (7 %). Fem av dem var konservativa eller republikaner. Den sjätte var en Irakisk oppositionsledare som tycktes om av republikanerna.

9. Reportagen
På FNC får reportage om positiv särbehandling, abort, de homosexuellas rättigheter och Gud förtur. Det konservativa Amerika känner väldigt starkt för dessa ämnena. Just nu är kriget i Irak också stort, men bara från en amerikansk synvinkel. Ämnen som tar mindre plats, helst ingen alls, är miljö, fattigdom och hälsa. Just nu försöker man ignorera att irakier dör i större utsträckning än amerikaner. Just när det gäller FNC:s reportage om Irak så är de nästan uteslutande positiva. Demokratiseringsprocessen går framåt, människorna får det bättre och arbetet går lättare och lättare. Om de mot förmodan skulle vara negativa så handlar de om att amerikaner på något sätt har attackerats. När USA:s ekonomi behandlas på FNC betonar man hur bra det går på alla fronter. Bush verkar sköta ekonomin exemplariskt. Man kan nog gissa att när Kerry väl blir president så kommer ekonomin att gå sämre. I alla fall i FNC:s rapportering.

Teknikerna för att ljuga och fara med osanningar är väl inarbetade på FNC. Men åter igen: Kanalen utger sig för att vara politiskt oberoende, rättvis och balanserad i sin rapportering och de förnekar varje ansats till motsatsen. Därför var det lite pinsamt att det för några månader sedan avslöjades att kanalens journalister och programledare varje dag fick ett PM från FNC:s vice vd för nyhetsavdelningen, John Moody. Några av PM:en läckte och här är några exempel:

From: John Moody
Date: 5/22/2003
…
The tax cut passed last night by the Senate, though less than half what Bush originally proposed, contains some important victories for the administration. The DC crew will parse the bill and explain how it will fatten — marginally — your wallet.

Skattesänkningar är viktiga för USA:s konservativa och här har de vunnit en seger, plånboken kommer att bli tjockare, i alla fall för de som jobbar på FNC. Lägg dock märke till att Moody inte är riktigt nöjd. Plånboken kunde blivit tjockare om bara senaten hade röstat som han ville.

From: John Moody
Date: 3/23/2004
…
The so-called 9/11 commission has already been meeting. In fact, this is the eighth session. The fact that former Clinton and both former and current Bush administration officials are testifying gives it a certain tension, but this is not “what did he know and when did he know it” stuff. Do not turn this into Watergate. Remember the fleeting sense of national unity that emerged from this tragedy. Let’s not desecrate that.

Här uppmanar Moody sina journalister att inte gräva för djupt i vad man visste innan 11:e september. Det finns Watergate-potential, men FNC ska inte göra det svårt för Bush.

From: John Moody
Date: 3/24/2004
…
For everyone’s information, the hotel where our Baghdad bureau is housed was hit by some kind of explosive device overnight. ALL FOX PERSONNEL ARE OK. The incident is a reminder of the danger our colleagues in Baghdad face, day in and day out. Please offer a prayer of thanks for their safety to whatever God you revere (and let the ACLU stick it where the sun don’t shine).

Föredömligt att alla religioner får representeras, men det var tydligen nödvändigt med en känga åt American Civil Liberties Union, en organisation som kämpar för medborgerliga rättigheter för alla, inte bara för vita, heterosexuella män i USA, utan även utländska fångar på Kuba och i Irak.

As the witness list indicates, today is likely to be the apex of the so-called 9/11 commission hearings. Tenet, Clarke, and Clinton NSC advisor Berger all testify. We will carry their statements, along with the Q&A, live. Remember that while there are obvious political implications for Bush, the commission is looking at eight years of the Clinton Administration versus eight months (the time prior to 9/11 that Bush was in office) for the incumbent.

Här föreslår Moody att man i princip ska skylla misstagen bland underrättelsetjänsterna på Clinton.

From: John Moody
Date: 3/31/2004
…
The Intl Court of Justice ruling against the US is something that many americans might find offensive. We’ll take a look at just what this court is, and what gives it the right to tell US courts what to do with death row prisoners.

En internationell domstol anser att USA bryter mot de mänskliga rättigheterna och ingen får ju tala om för USA hur de bör agera. Här lägger Moody orden direkt i journalisternas munnar.

Det finns många fler exempel på hur John Moody dagligen berättar för FNC:s journalister och programledare vad de får ta upp och inte ta upp; vad de får säga och inte säga. Utan undantag tar man Bush-administrationens sida.

Efter ett överlångt mail, som markerar avslutningen av min introduktion till Fox News, tänkte jag avsluta med ett citat från vår käre Bill O’Reilly.

That’s my advice to all homosexuals, whether they’re in the Boy Scouts, or in the Army or in high school: Shut up, don’t tell anybody what you do, your life will be a lot easier.

Citatet säger allt om mannen och tevekanalen i fråga.

/Fred

Det republikanska konventet gick av stapeln i veckan och först nu är jag riktigt orolig att Kerry kommer att förlora valet och att vi kommer att få fyra nya år med Dubya. Det republikanska konventet försökte efterlikna det demokratiska med mycket musik och fart, men på det hela taget var det ganska träigt. Musiken som spelades var mestadels country, vilket säkert tilltalar en stor del av de republikanska väljarna, men som inte direkt breddar väljarunderlaget. Vad konventet storartat lyckades med var att grumla sakfrågorna och samtidigt skjuta hela partiet mot mitten.

Årets presidentval ser ut att bli minst lika jämnt och spännande som det år 2000. Båda partierna vill åt de moderata rösterna; de som antingen kan tänka sig att ligga på demokraternas högerkant eller ligga på republikanernas vänsterkant.

År 2000 gick Bush till val på temat ”compassionate conservatism”, ungefär ”konservatism med medkänsla”. Vad som hände efter valet var en av de mest omvälvande kovändningarna i amerikansk politik. Bush konservativa medkänsla förvandlades till en inskränkt, trångsynt och högerextrem plattform med inslag av anti-abort, motstånd till homosexuellas rättigheter och ett dråpslag mot miljökämparna. Vi levt med denna konservatism utan medkänsla sedan dess. Och det amerikanska folket köpte det, mycket tack vare händelseutvecklingen efter den 11:e september, då Bush i princip fick Carte Blanche.

Det som har hänt nu på det senaste republikanska konventet i New York City är ännu en politisk flip-flop (för att använda en politisk inneterm). Nu vänder man åter kappan efter vinden och har betonat flera frågor som de moderata väljarna attraheras av. Den konservativa medkänslan är tillbaka. Det syntes inte minst på talarlistan.

Den första kvällen (natten till tisdag) talade Michael Bloomberg (det är han som gett namn åt tevekanalen, inte tvärtom), New Yorks nuvarande borgmästare, en tidigare demokrat som bytte sida för inte så länge sedan. Talade gjorde också Rudy Giuliani, som var borgmästare i New York under tiden för terrorattackerna den 11:e september och är väldigt omtyckt i moderata kretsar. Höjdpunkten var dock John McCain, som kritiserat Bush för kriget mot Irak (och var därför demokraternas älskling), men som står bakom presidenten på många andra områden. I sitt tal lovordade han presidentens handlande i Irak (troligen ett bevis på att spektaklet är välregisserat; inga onda ord om Bush här inte) och gav Michael Moore en känga och kallade honom för en ”lömsk filmmakare som vill få oss att tro att Saddams Irak var en oas av fred.” Moore, som var närvarande vid konventet, tackade för tilltalet och skrattade hjärtligt. När publiken började skandera ”fyra år till,” tycktes Moore leende replikera ”två månader till” samtidigt som han höll upp ett L i pannan. Ibland är det spännande på Fox News klockan halv fyra på natten.

Den andra kvällen (natten till onsdag) talade Arnold Schwarzenegger, guvernör i California (eller som han säger ”Caelefuhnia”), och som är ganska liberal i moraliska frågor (abort, dödsstraff, homosexuellas rättigheter), men som är konservativ i många andra frågor (ekonomi t.ex.). Han betonade sin egen bakgrund som fattig österrikare som lyckades i USA efter mycket hårt arbete. Naturligtvis lät han ju inte bli att skämta om sina skådespelarinsatser och sina filmer. Han kallade till exempel det demokratiska konventet för ”True Lies”. Samma kväll talade Laura Bush, en kvinna som kan tänkas representera den republikanska förebilden för kvinnor: en hemmafru som gärna gör vad hennes man vill och som inte har några starka åsikter på något håll.

Den tredje kvällen präglades av två personer: Zell Miller och Dick Cheney. Zell Miller är demokrat och talade vid det republikanska konventet på republikanernas sida. Han attackerade Kerry i starka ordalag och såg väldigt arg ut under hela talet. Miller är från Georgia och tillhör det som kallas the Dixiecrats, ett gäng demokrater från den amerikanska södern som tillhör partiets konservativa falang. Egentligen är de så konservativa att de platsar bättre i det republikanska partiet, men eftersom de fortfarande är sura för det amerikanska inbördeskriget så tycker de inte att de kan tillhöra republikanerna. Abraham Lincoln var nämligen republikan och the Dixiecrats hatar honom för att frigav slavarna.

Vicepresident Dick Cheney attackerade också Kerry och ifrågasatte hans förmåga att vara överbefälhavare. Cheney betonade sin ultrakonservativa krigshetsarsida, men nämnde aldrig sina mer moderata åsikter när det gäller sociala frågor (hans dotter är nämligen lesbisk). Det skulle naturligtvis inte se bra ut om vicepresidenten motsade presidenten.

Konventets sista dag bjöd naturligtvis på George Dubya Bush i egen hög person. Med sitt hemlighetsfulla leende charmade han den redan övertygade publiken. Hans budskap är tydligt: Vi befinner oss vid en historisk tidpunkt och det är Bush öde att leda USA till storhet. ”Där två torn föll, kommer en nation att resa sig,” sa han vid ett tillfälle. På det hela taget var presidentens tal så fyllt med mytologibyggande retorik och sagoberättande att han kan efterliknas vid en nutida blandning mellan H.C. Andersen och Heinrich Himmler.

Trots att talarlistan reflekterar en politisk bredd i partiet, inte minst i sociala frågor, så antog de under konventet också en politisk plattform som är väldigt smal. Bland annat förordar plattformen tillägg till författningen där abort i princip ska förbjudas och äktenskap enbart ska kunna ske mellan en man och en kvinna. Många tyckare, särskilt på FNC, anser att det är naturligt att många partimedlemmars åsikter går stick i stäv med partiprogrammet. Det är ett bevis på bredden inom partiet. Men när partiets valplattform endast får representeras av en (!) enda talare på konventet så börjar man undra hur den ultrakonservativa falangen, med Dubya i spetsen, lyckats dypera till och med det egna partiet.

De fyra dagarna kan sammanfattas med ett ord: Kerrybashing. Inte så konstigt egentligen, eftersom demokraternas konvent kan sammanfattas med Bushbashing. Det finns en viktig skillnad, emellertid, som bör uppmärksammas. Kerry är underdog, Bush är president, vilket innebär att Bush ord har mer tyngd. Det var nog därför Kerry gjorde något som ingen gjort förut. Han höll ett tal i Ohio, bara minuter efter Bush avslutade sitt tal. Han är inte nere för räkning än och det är hoppingivande, men de två månaderna till valet kommer att kännas långa.

/Fred