Freon Blogg

Inför presidentvalet som stundar råder varierande stämningar i de olika delstaterna. Vissa stater lutar mot Bush, andra mot Kerry, ofta med så pass goda marginaler att kandidaterna inte behöver föra kampanj där. I 18 av staterna är dock loppet inte avgjort än. Opinionsundersökningarna visar antingen på dött lopp eller mycket små marginaler. Hur stor tid kandidaterna lägger ner på att vinna delstatens röster beror mycket på hur många elektorsröster som står på spel.

Det följande är en genomgång, stat för stat, av vilka förhållanden som råder och hur många elektorsröster som står på spel.

Alabama – the Yellowhammer State
Motto: ”We dare defend our rights”
Sweet Home Alabama ligger i djupaste Södern och som sådan är den väldigt konservativ. Staten har 9 elektorsröster, vars rättigheter Bush med stor säkerhet kommer att våga försvara.

Alaska – the Last Frontier
Motto: ”North to the future”
Den enda delstaten som ligger på våra breddgrader har mycket jobb inom olja och naturgas, vilket antagligen kommer att göra att Bush kan pumpa upp delstatens 3 elektorsröster. Jobb är viktigare än miljö. Bush vill till och med borra i Alaskas naturreservat. Ralph Nader har dock ett ganska starkt stöd i Alaska, men det innebär bara att han snor röster från Kerry.

Arizona – the Grand Canyon State
Motto: ”Diat Deus” = ”God enriches”
Sedan 1952 har Arizona, med sina 10 elektorsröster, bara röstat på en demokratisk kandidat. I år leder Bush med en väldigt snäv marginal. Kerry spenderar en stor del av sin tid här för att tippa balansen till sin favör. Den moderate republikanen John McCain kommer ifrån Arizona och det är möjligt att hans tidigare samarbete med Kerry kan hjälpa till. Gud kan nog berika vem som helst.

Arkansas – the Natural State
Motto: ”Regnat Populus” = ”The people rule”
Bill Clintons hemstat har 6 elektorsröster till förfogande. För att ligga i Södern är Arkansas väldigt demokratisk, men här är loppet bland de tajtaste i landet. Här hade Kerry hoppats att Clinton hade kunnat hjälpa till att vinna staten, men eftersom han fortfarande återhämtar sig efter sin hjärtoperation så har han inte kunnat ställa upp. Vem elektorernas hjärtan bankar för återstår att se.

California – the Golden State
Motto: ”Eureka” = ”I have found it”
Det faktum att Schwarzenegger är republikan spelar ingen roll. Calefuhnias 55 elektorsröster kommer med stor säkerhet att gå till Kerry. Delstaten har den största folkmängden, och därmed det största antalet elektorsröster. Hasta la vista, Bushie.

Colorado – the Centennial State / Colorful Colorado
Motto: ”Nil sine Numine” = ”Nothing without Providence”
Colorado har 9 elektorsröster som kandidaterna vill måla på sin vägg och loppet är jämnt även om Bush har en snar ledning. Staten utgör dock ett specialfall. Colorado folkomröstar nämligen i år om att dela upp elektorsrösterna och om förslaget går igenom så träder det i kraft omedelbart. Det skulle i så fall innebära att elektorsrösterna delas ut proportionerligt till kandidaterna baserat på andelen röster de får i staten. Som det ser ut idag så skulle Bush få 5 av rösterna medan Kerry skulle få 4. Detta kan bli avgörande för vilken färg Colorado i slutändan kommer att få.

Connecticut – the Constitution State
Motto: ”Qui transtulit sustinet” = ”He who transplanted still sustains”
Connecticut ligger i New England, ett område som alltid varit liberalt lagt. Statens 7 elektorsröster kommer troligen att kopplas till Kerry.

Delaware – the First State / the Diamond State / the Blue Hen State / Small Wonder
Motto: ”Liberty and independence”
Ännu en delstat i New England. Delaware har 3 elektorsröster att dela med sig till Kerry på valdagen.

Florida – the Sunshine State
Motto: ”In God we trust”
Röstmaskinerna är fortfarande inte utbytta. Jeb Bush sitter fortfarande som guvernör. Delstatens 27 elektorsröster ligger fortfarande i busken och väntar. Anklagelser om fusk med röstregistreringar haglar från båda sidor. Det finns en stor chans att Florida kommer att falla tillbaka i kaoset som rådde vid valet 2000 och kan mycket väl få en lika avgörande roll.

Georgia – the Peach State
Motto: ”Wisdom, justice, and moderation”
Ännu en medlem av Djupaste Södern vars 15 elektorsröster troligen går till djupaste Bush.

Hawaii – the Aloha State
Motto: ”Ua mau ke ea o ka aina I ka pono” = ” The life of the land is perpetuated in righteousness”
Hawaii har 3 elektorsröster och vågen ser ut att gå Kerrys väg. Det är bara för honom att surfa hem den.

Idaho – the Gem State
Motto: ”Esto perpetua” = ”It is forever”
Idaho är fullt av vapengalningar och kommer därför med stor säkerhet att skjuta Kerry i sank och ladda Bush med sina 4 elektorsröster.

Illinois – the Prairie State
Motto: ”State sovereignty, national union”
Präriestatens hjord med 21 elektorsröster kommer troligen att skena mot Kerry.

Indiana – the Hoosier State
Motto: ”The crossroads of America”
David Lettermans hemstat har 11 elektorsröster och Bush kommer att skratta hela vägen till valet med dem.

Iowa – the Hawkeye State
Motto: ”Our liberties we prize and our rights we will maintain”
Ett av de tajtaste loppen år 2000 var i just Iowa, en av USA:s kornbodar, och det ser inte ut att bli någon skillnad i år. Kampanjerna maler mycket här och delstatens 7 elektorsröster kan siktas av vem som helst.

Kansas – the Sunflower State
Motto: ”Ad astra per aspera” = ”To the stars through difficulties”
Kansas är känt för det omfattande jordbruket, och bondementaliteten bidrar nog till att Bush säkert kan skörda delstatens 6 elektorsröster på valdagen.

Kentucky – the Bluegrass State
Motto: ”United we stand, divided we fall”
Den förlovade Bourbon Whiskeyns hemland har 8 elektorsröster som Bush kan skåla åt (om han fortfarande hade druckit).

Louisiana – the Pelican State
Motto: ”Union, justice, and confidence”
Djupare ner i Södern kan man inte komma. 9 sydliga elektorsröster till Bush.

Maine – the Pine Tree State
Motto: ”Dirigo” = ”I lead”
1992 vann Clinton Maine, Stephen Kings hemstat, med en snäv marginal. Tvåa kom Ross Perot, Texasmiljardären med de reaktionära åsikterna. Sittande presidenten, Bush d.ä., kom på en neslig tredjeplats. Maine har alltid gått sin egen väg, och de har dessutom delat upp sina 4 elektorsröster. Två går till den kandidaten som vinner hela delstaten. De andra två är uppdelade på de två kongressdistrikten som finns (staten har två representanter). Detta kan innebära, till exempel, att Kerry vinner delstaten i stort, men att Bush får en elektorsröst eftersom att han vinner i ett av distrikten. Ser ut att bli en rysare.

Maryland – the Old Line State
Motto: ”Fatti maschii, parole femine” = ”manly deeds, womanly words” = ”strong deeds, gentle words”
Förutom att Maryland har ett helt förkastligt motto, så har de även 10 elektorsröster som med stor sannolikhet kommer att gå till Kerry. De kör den gamla liberala linjen helt enkelt.

Massachusetts – the Bay State
Motto: ”Ense petit placidam sub libertate quietem” = ”By the sword we seek peace, but peace only under liberty”
Delstaten har 12 elektorsröster som Kerry säkert tar hem.

Michigan – the Wolverine State / the Great Lakes State
Motto: ”Si quaeris peninsulam amoenam, circumspice” = ”If you seek a pleasant peninsula, look about you”
Stor arbetslöshet har lett till att den annars republikanska staten har svängt mot demokraterna. Även om Kerry ser ut att kunna ta hem Michigans 17 elektorsröster så är marginalerna fortfarande lika tajta som en livrem kring Michael Moore.

Minnesota – the North Star State / the Land of 10000 Lakes
Motto: ”L’Etoile du nord” = ”The star of the north”
Kristina och Karl-Oskar har alltid varit lagda åt vänster, så även i år. Men tack vare Ralph Nader (kandidaten från the Green Party, USA:s miljöparti) så leder Kerry med väldigt små marginaler. 10 elektorsröster väntar på den tyar ta hem Ki Chi Sagas alla astrakanäpplen.

Mississippi – the Magnolia State
Motto: ”Virtute et armis” = ”By valor and arms”
Elvis Presleys födelsestat kommer inte vara grym mot Bush, utan istället älska honom varsamt med sina 6 elektorsröster. Thank you very much…

Missouri – the Show Me State
Motto: ”Salus populi suprema lex esto” = ”The welfare of the people shall be the supreme law”
Trots närheten till den konservativa Södern så kommer Missouris 11 elektorsröster att visas för vem som helst.

Montana – the Treasure State
Motto: ”Oro y plata” = ”Gold and silver”
Ytterligare en vapenfixerad delstat som skjuter sina 3 guldpläterade elektorsröster till Bush. Kerry tar det förudmjukande silvret.

Nebraska – the Cornhusker State
Motto: ”Equality before the law”
5 färdigpoppade elektorsröster till Bush från USA:s majsfält.

Nevada – the Silver State
Motto: ”All for our country”
Den snabbast växande delstaten i USA ser ett snabbt förändrat valunderlag. Att Bush vill lägga USA:s samlade kärnavfall 16 mil från Las Vegas (Yucca Mountain) underlättar nog inte för den sittande presidenten. Nevada kan i princip avgöras med en slantsingling, ”gissa mitt kort”, en spinn på roulettehjulet, eller en omgång vid en enarmad bandit. Jackpotten på 5 elektorsröster kan gå till vem som helst. Båda kampanjerna satsar högt här.

New Hampshire – the Granite State
Motto: ”Live free or die”
Det liberala New Englands svarta får (mottot säger väl allt). Gore förlorade staten till Bush år 2000 med drygt 7000 röster. Samma år fick emellertid Ralph Nader drygt 22000 röster och eftersom han är tillbaka i år igen, kan han komma att spela roll i fördelandet av statens 4 elektorsröster. Lev fria eller med Bush.

New Jersey – the Garden State
Motto: ”Liberty and prosperity”
Kerry kommer att odla New Jerseys 15 elektorsröster väl i sin trädgård.

New Mexico – the Land of Enchantment
Motto: ”Crescit eundo” = ”It grows as it goes”
New Mexico har en stor spansktalande befolkningsgrupp (en del har bott där sedan landet tillhörde Mexico) och det gynnar Kerry. Samtidigt är det en grannstat till Texas, och det gynnar Bush. El estado de Nuevo Mexico tiene 4 votos electorales por el ganador.

New York – the Empire State
Motto: ”Excelsior”
New York har alltid varit en liberal stat, vilket kan bevisas med att Hillary Clinton är en av deras senatorer. Det är bara för Kerry att ta hand om deras 31 elektorsröster och förvalta dem väl. Om Kerry skulle förlora presidentvalet så kommer kanske Hillary att ställa upp 2008. Hur Bill skulle klara av att flytta tillbaka i Vita Huset får de väl göra upp internt.

North Carolina – the Old North State / the Tar Heel State
Motto: ”Esse quam videri” = ”To be, rather than to seem”
Från staten som odlar mest tobak i USA kommer Bush att ta hem statens 15 elektorsröster så det ryker om det.

North Dakota – the Peach Garden State / the Flickertail State / the Roughrider State
Motto: ”Liberty and union, now and forever, one and inseparable”
En delstat som egentligen inte har något som någon skulle vilja vara intresserad av, har 3 elektorröster säkrade i Bushs intresse.

Ohio – the Buckeye State
Motto: ”With God, all things are possible”
Ohio lutar vanligtvis åt republikanska kandidater, men de senaste fyra åren har många jobb försvunnit och många skyller på Bush. Hela 20 elektorsröster ligger och väger jämnt mellan kandidaterna just nu. Många förstagångsväljare, poströster och nya röstmaskiner kan leda till att Ohio blir årets Florida. Racet har blivit ännu tajtare nu när Ralph Nader har nekats kandidatur i delstaten. Med Gud, är alla saker möjliga, men ingen president har någonsin blivit vald utan att kamma hem Ohio.

Oklahoma – the Sooner State
Motto: ”Labor omnia vincit” = ”Labor conquers all things”
Brad Pitts hemstat har se7en elektorsröster färdigpaketerade i en liten låda, redo att skickas på Bushs håll.

Oregon – the Beaver State
Motto: ”Alis volat propiis” = ”She flies with her own wings”
En delstat som är splittrad mellan miljötänkande och jobbtänkande, de vill inte ha för mycket eller för lite av både och / varken eller. Kerry har en tajt ledning, men Ralph Nader har relativt höga siffror här, vilket kan innebära att Bush plockar hem Oregons 7 elektorsröster. Vad ska man göra när mottot är skrivet av Bröderne Olsen?

Pennsylvania – the Keystone State
Motto: ”Virtue, liberty, and independence”
Pennsylvania är en delstat som gränslar Östkusten och Mellanvästern, vilket betyder att den östra delen är liberal medan den västra är konservativ, och i mitten så sitter Amish-folket. Bush var besviken att han förlorade staten 2000 och har lagt ner mycket tid här under sin tid som president. Hela 21 elektorsröster står på spel, men Amish-folket bryr sig fortfarande inte om vilket.

Rhode Island – the Ocean State / the Plantation State
Motto: ”Hope”
Här kan Kerry enkelt tillsätta 4 elektorsröster till dressingen.

South Carolina – the Palmetto State
Motton: ”Animis Opibusque Parati” = ”Prepared in mind and resources” / ”Dum Spiro Spero” = ”While I breathe, I hope”
James Browns hemstat har 8 elektorsröster till pappa Bushs nya väska.

South Dakota – the Mount Rushmore State
Motto: ”Under God the people rule”
Bush kan mejsla ut ytterligare 3 elektorsröster på bergsväggen.

Tennessee – the Volunteer State
Motto: ”Agriculture and commerce”
Countryns belovade hemland har 11 elektorsröster som Bush kan stoppa i sin Stetson.

Texas – the Lone Star State
Motto: ”Friendship”
Bush kan enkelt svinga sitt lasso kring 34 elektorsröster på den egna ranchen.

Utah – the Beehive State
Motto: ”Industry”
Mormoner är socialt konservativa och är därför redo att knacka dörr för att skänka 5 elektorsröster till Bushs valindustri.

Vermont – the Green Mountain State
Motto: ”Freedom and unity”
Vermont är en liten delstat i New England och har 3 gröna elektorsröster till Kerry.

Virginia – the Old Dominion State
Motto: ”Sic Semper Tyrannis” = ”Thus always to tyrants”
Viriginia ligger i Södern och har thus always 13 elektorsröster to Bush.

Washington – the Evergreen State
Motto: ”Alki” = ”Bye and bye”
Tajt race i en stat med mycket skogsbruk, men Kerry borde ändå kunna fälla 11 elektorsröster, om inte Ralph Nader hugger till. Vi får se vart det barkar.

Washington D.C.
Motto: ”Justitia omnibus” = ”Justice to all”
Huvudstaden består av minoriteter och politiker och Kerry kommer därför säkert att kunna lobba för deras 3 elektorsröster.

West Virginia – the Mountain State
Motto: ”Montani semper liberi” = ”Mounaineers are always free”
Det finns mycket kol i delstatens berg och Clinton försökte värna om miljön, vilket ledde till att Gore sedan förlorade här. Jobben är nämligen en viktigare fråga. Bush kan nog bryta fram West Virginias 5 elektorsröster.

Wisconsin – the Badger State
Motto: ”Forward”
Wisconsin är USA:s största ostproducent och har 10 elektorsröster att lägga på vinnarens frukostmacka. Delstaten går ofta sin egen väg och kan lika gärna rösta på Kerry som på Bush. Vi får se på vilket håll hyveln dras.

Wyoming – the Equality State
Motto: ”Equal rights”
Trots både smeknamnet och mottot kommer jämlikhetens 3 elektorsröster att gå till Bush.

Jag ber om ursäkt för vissa krystade ordvitsar, men en lång lektion behöver livas upp lite.

För er som höll räkningen (och er andra) så kan man sammanfatta det stundande valet så här:

Bush: 181 säkra elektorsröster
Alabama, Georgia, North Carolina, South Carolina, Virginia, Indiana, Kentucky, Tennessee, Mississippi, Louisiana, Texas, Oklahoma, Kansas, Nebraska, South Dakota, North Dakota, Montana, Wyoming, Idaho, Utah och Alaska – eller som man också kan utrycka det: delstater med stor husvagns- och vapenägande redneckbefolkning på landsbygden.

Kerry: 168 säkra elektorsröster
Vermont, Massachusetts, Rhode Island, Connecticut, New York, New Jersey, Delaware, Maryland, Washington D.C., Illinois, California och Hawaii – eller med andra ord: delstater med stor välutbildad och bokläsande befolkning i städerna.

Osäkra: 189 elektorsröster
Florida, Maine, New Hampshire, Pennsylvania, West Virginia, Ohio, Michigan, Wisconsin, Minnesota, Iowa, Missouri, Arkansas, Colorado, New Mexico, Arizona, Oregon och Washington – eller, som man också kan säga: delstater som har en ganska jämn fördelning mellan den husvagns- och vapenägande redneckbefolkningen på landsbygden och den välutbildade och bokläsande befolkningen i städerna.

Om man tar en titt på de senaste prognoserna i de 18 obestämda delstaterna så ser det ännu jämnare ut. Just nu verkar det bara vara i Iowa som loppet är så jämnt att det inte går att avgöra vem som kommer att ta hem det. Bush har fått små försprång i Florida, West Virginia, Ohio, Missouri, Arkansas, New Mexico, Arizona, Nevada och Hawaii. Kerry har fått försprång i Washington, Orgeon, Colorado, Minnesota, Wisconsin, Pennsylvania, New Hampshire och Maine. En snabb matematik gör då gällande att Kerry får 257 elektorsröster, Bush får 274, och 7 är osäkra. Det ser just nu ut som om Bush sitter kvar, men den sista helgen av kampanjer ligger framför oss, och det kan hända saker fortfarande.

Om alla delstaterna skulle använda sig av samma system som Colorado antagligen kommer att införa så skulle det innebära ett helt nytt sätt att genomföra valkampanjer i USA. Så som det är idag så reser kandidaterna i princip bara runt i delstaterna där loppet inte är avgjort från början. Om California och New York skulle införa en proportionerlig uppdelning av elektorsrösterna så skulle republikanernas kandidat tvingas till att föra en större kampanj där och kanske till och med besöka delstaterna. Så sker inte idag eftersom de staterna redan ser ut att gå till demokraterna. Det samma gäller den amerikanska Södern där demokraterna skulle vara tvungna att trappa upp. Ett allmänt införande av Colorados förslag skulle innebära att hela USA skulle få se båda kandidaterna, vilket måste ses som en positiv utveckling mot ett mer demokratiskt Amerika.

Printa ut och ha framför er natten till onsdag i nästa vecka. Valet är nog inte avgjort förrän på onsdag morgon, så för er som tycker om att sova på nätterna så föreslår jag att ni ställer väckarklockorna. Det kommer att bli en nagelbitare.

/Fred

De flesta opinionsundersökningar som görs i USA görs via telefon. De som blir uppringda måste ha fast telefoni (man ringer inte upp mobiltelefoner). Detta skapar en osäkerhet, som blir tydligare ju fler unga personer som röstar. I USA är det nämligen inte ovanligt att unga människor bara skaffar mobiltelefon och struntar i den fasta telefonin. De rings alltså inte upp.

Sedan bör man lägga märke till hur urvalet till opinionsundersökningen har skett. I en del undersökningar så är det registrerade väljare som utgör underlaget. Ofta väljer man då ut en tredjedel registrerade demokrater, en tredjedel registrerade republikaner och en tredjedel oberoende. I andra undersökningar så bygger underlaget på troliga väljare. Hur det urvalet sker är väldigt olika. Det behöver nog inte tilläggas att opinionsundersökningarna ofta är ganska missvisande, även om de ofta visar på generella tendenser.

/Fred

I Sverige har nästan alla partier blommor som symboler. Enda undantaget är Moderaterna som aldrig skulle vilja kommas på med att vara känsliga och handskas med blommor och sådant tjafs. I USA symboliseras partierna av djur.

Demokraterna i USA symboliseras av en åsna och Republikanerna av en elefant, men historiskt sett har de gjort det något motvilligt och symbolerna har inte erkänts officiellt. Berättelsen om hur de fick symbolerna kan spåras till en skämtteckning från 1874 av tecknaren Thomas Nast som publicerades i Harper’s Weekly, en tidning i New York. Den föreställde en åsna som förklädd till ett lejon skrämmer iväg en massa djur, bland annat en elefant (LOL, ja, jag vet, skämtteckningarna är inte vad de en gång var).

Vad detta har med partierna att göra kan för en sentida människa vara svårt att förstå. Men strax innan teckningen hade publicerats skrev New York Herald en påhittad artikel om djur som rymt från ett zoo och börjat leta mat i Central Park (varför den publicerades är svårt att utröna). Samtidigt körde tidningen en serie ledare där de kallade Ulysses S. Grant (USA:s 18:e president) för Caesariansk (maktgalen) eftersom han då försökte lobba för att få sitta som president en tredje omgång. New York Herald (som var en demokratisk tidning) försökte alltså använda en skrämselteknik för att skrämma bort republikanska väljare från Grant (rep.) och i Nasts skämtteckning fick därför New York Herald symboliseras av en åsna i lejonkläder. Den republikanska väljarflykten från presidenten representerades av en massa andra djur, men det mest utmärkande djuret var en elefant.

Snart använde fler skämttecknare åsnan och elefanten som symboler för de två partierna och inom en tid var de etablerade. Men partierna själva ville inte riktigt associeras med symbolerna. Visst, den republikanska elefanten kunde ses som intelligent och stark, men också som stor och orubblig. Demokraterna är dock mest missnöjda eftersom det inte finns så många positiva kvaliteter i deras symbol: åsnan (på engelska: jackass, eller bara ass). De har försökt få åsnan till ett smart och modigt djur, men det har väl inte riktigt lyckats.

Förutom djur så används numera också färger för att representera partierna, rött för republikanerna och blått för demokraterna (det lär ni kunna se på olika kartor under valnatten). Men detta är sprillans nytt. Det slog igenom inför valet 2000. Innan dess kunde olika tevekanaler och tidningar använda olika färger för de två partierna. Men från år 2000 så använder de flesta samma, vilket faktiskt underlättar när man ska göra jämförelser mellan opinionsundersökningar, till exempel.

Det är emellertid lite motsägelsefullt. Rött har länge varit förknippat med vänstern och blått med högern. Partierna själva erkänner inte att de förknippas med en färg. De säger sig istället representeras av tre: rött, blått och vitt.

Även om partierna inte vill kännas vid färgerna så används de i allt större utsträckning. Man kan nu tala om röda stater och blåa stater när man menar republikanska respektive demokratiska. Men användingen av färgerna är egentligen av en rent praktisk natur och är en helt medial produkt.

/Fred

När vi i Sverige pratar om regeringen, menar vi statsministern med alla sina statsråd. Den svenska regeringen är skild från den svenska riksdagen. I USA fungerar det annorlunda. När man där pratar om the government, menar man hela apparaten: presidenten, ministrarna, senatorerna, representanterna, domarna i Högsta domstolen, även delstaternas styrande organ ingår i begreppet regeringen, oavsett partitillhörighet. Det kan vara bra att förstå den skillnaden när vi går in på USA:s maktdelning.

När USA skaffade sig självständighet från England i slutet på 1700-talet inspirerades grundarna av två filosofer: Spinoza, från Holland, och Montesquieu, från Frankrike. De talade om att statsmakten bör vara delad, där de olika delarna har koll på varandra så att en balans kan upprätthållas. Det bör finnas en lagstiftande makt (Kongressen), en dömande makt (Högsta domstolen), och en verkställande makt (Presidenten).

Kongressen stiftar lagarna och lägger budgeten (genom enkel majoritetsomröstning = >50%), men de måste ha presidentens signatur för att gälla. Det är här presidenten kan utöva sin vetorätt, vilket är den verkställande maktens sätt att kolla den lagstiftande. Vid ett veto går förslaget tillbaka till kongressen som har möjligheten att förbigå vetot genom en omröstning, en slags dubbelkoll. Vid två tredjedelars majoritet (>66%) blir ett förslag lag trots presidentens veto. Kongressen har också makten att, med hjälp av Högsta domstolen, ställa presidenten inför riksrätt, vilket hände med Clinton efter Lewinsky-affären. Riksrätt innebär inte ett avsättande, utan snarare ett beslut att försöka avsätta, vilket i fallet Clinton inte lyckades (han bad om ursäkt). Kongressen har även makt att bestämma hur många domare som ska sitta i Högsta domstolen, men det nuvarande antalet (nio) har inte ändrats sedan 1869.

Presidenten utser domarna som ska sitta i Högsta domstolen, men kongressen måste godkänna dem. Den Högsta domstolen tolkar lagarna genom vägledande domar och domarna som sitter där sitter på livstid (och de har en underlig förmåga att leva tills de är över 80). När det gäller rätten till abort, till exempel, hänvisar man oftast till ett fall, Roe vs. Wade, som vägleder domstolar runt om i landet som i princip måste följa. Domstolen har dock blivit ett politiskt instrument för presidenten. Just nu sitter fem konservativa domare och fyra liberala domare i Högsta domstolen, men en av de konservativa domarna är för fri abort, vilket Bush gärna skulle vilja ändra på. Om Bush blir återvald och en av domarna bestämmer sig för att sluta (eller dör) så kan Bush utse en domare som passar hans politiska agenda. Då får abortförespråkarna ty sitt hopp till kongressen, som alltså måste godkänna utnämnandet. Den kommande presidenten kommer i alla fall med stor sannolikhet att få utnämna minst en domare i Högsta domstolen.

Det amerikanska systemet med maktdelning och kollar och balanser är ineffektivt. Det är inte många föreslagna lagar som går igenom systemet, utan många dör redan i kongressens kommittéer. Ineffektiviteten är faktiskt inbyggd i systemet med vilje. Man fruktade att det snabbt kunde uppstå maktkoncentration hos någon gren och därför konstruerade man ett system som effektivt motarbetar effektivitet.

Maktdelningen ligger på ett plan till. Uppdelningen av makt mellan den federala regeringen och de enskilda delstaterna är också konstruerad för att motverka maktkoncentration. Delstaterna har hand om många inrikesfrågor, typ utbildning och bestraffning, medan den federala regeringa har hand om utrikesfrågor, som gäller till exempel försvar. Denna maktdelning gör att lagarna kan variera mycket från stat till stat. Hastighetsbegränsningar, åldersgränser för alkoholintag, körkort, vapeninnehav, dödsstraff, och mycket annat, skiljer sig vida åt och kan också innebära problem. När det gäller äktenskap, till exempel, så måste en stat inte automatiskt godkänna ett giftermål som skett i en annan. Det har varit delstaternas självklara rättighet att inte låta andra staters lagar råda över den egna. När då Bush vill göra ett tillägg till den federala konstitutionen om att äktenskap bara kan instiftas mellan en man och en kvinna, kan man se det som att han vill begränsa delstaternas makt (även om många utomstående tydligt kan se att han är en stor homofob med pentetrationsångest).

I övrigt kan nämnas att en delstats maktapparat ser ut ungefär som den federala. Det finns en kongress, med både ett representanthus och en senat och delstaten har också en högsta domstol. Istället för en president har man en guvernör.

Ytterligare uppdelning av makten är mellan delstaten och dess städer och kommuner (counties). Oftast lägger man till exempel ner ansvaret för skolorna på denna mer lokala nivå.

/Fred

Registrering

För att få rösta i USA måste man vara registrerad. Man registrerar sig där man har sin fasta adress och innan ett visst datum (varierar från stat till stat). Registreringsblanketter kan man hämta var som helst, internet till exempel. När man väl har fyllt i sin blankett och lämnat in den får man hemskickat ett kort som man sedan visar upp vid vallokalen, under förutsättning att postgången fungerar.

På blanketten kan man bland annat fylla i partitillhörighet, vilket ger en möjlighet att rösta i primärvalen (de som bestämmer vem som ska bli partiets kandidat). Man är inte tvungen att fylla i partitillhörighet och man behöver naturligtvis inte rösta på det partiet man sagt sig tillhöra. Däremot så underlättar det vid opinionsundersökningar. Rörligheten mellan partierna blir enkel att kolla bland registrerade väljare, till exempel. Ofta brukar man ha ett opinionsundersökningsunderlag (inga särskrivningar här inte) som består av lika delar registrerade republikaner, registrerade demokrater, och registrerade oberoende.

Naturligtvis är systemet med röstregistrering inte helt felfritt.

Studenter, till exempel, kan råka illa ut om de inte är noga med var de registrerar sig. Låt oss säga att en tjej från Ohio studerar i California. Om hon vill rösta i Cali så krävs det först att hon skriver sig där, dvs har sin fasta adress där. Det kan dock påverka eventuella stipendier eller lån hon kan tänkas ha från Ohio, vilket skulle få ganska långtgående ekonomiska konsekvenser. Det säkraste är att hon registrerar sig i Ohio, och anger det som sin fasta adress, och sedan poströstar.

Ett annat problem är värvandet av röstregistreringar som pågår över hela USA. Partierna vill att så många som möjligt röstar (helst på det egna partiet) och de har omfattande organisationer som är ute och raggar röster. Det finns till och med privata företag som anlitas för att registrera så många som möjligt, och i ett land som har ett förhållandevis lågt valdeltagande är det behövligt. Det låter väldigt behjärtansvärt, men det finns en ful baksida.

I Nevada är det just nu en utredning på gång efter anklagelser mot ett företag som heter Voter Outreach of America. Företaget startades i Phoenix, Arizona, av Sproul & Associates Inc., en republikansk politisk konsultfirma. Anklagelserna går ut på att vissa medarbetare i Voter Outreach har låtit bli att lämna in registreringblanketter där personerna angett att de tillhör det demokratiska partiet. I vissa fall sägs de till och med rivit sönder dem. Sproul & Associates förnekar att de uppmuntrar sådant beteende inom Voter Outreach, men säger samtidigt att ”it is safe to say we were trying to register Republicans.” Om det fuskas med registreringsblanketter så är nog båda partierna lika goda kålsupare, särkilt i ett val där alla opinionsundersökningarna pekar på ett dött lopp.

Ytterligare ett problem är naturligtvis att hemlösa inte kan registrera sig eftersom de saknar fast adress. I de flesta delstater saknar dessutom fängelsekunder rätten att rösta.

Valdagen – inte bara presidentval

Den 2:e november är det alltså presidentval (den första tisdagen efter den första måndagen i november vart fjärde år), men det är samtidigt också val till senaten och representanthuset, kombinerat med lokala val (guvernörer t.ex.), samt ett stort antal folkomröstningar. Det senare är ganska stort i USA. I vissa delstater fyller man i ett tjockt häfte med folkomröstningar i olika frågor.

Det faktum att valet är på en helt vanlig tisdag, då folk vanligtvis jobbar, är troligen en bidragande faktor till det vanligtvis låga valdeltagandet. Detta gäller särskilt människor som tvingas arbeta flera jobb för att ha råd att överleva.

Valet till Representanthuset

I representanthuset sitter 435 ledamöter från delstaterna proportionerligt fördelade över hur många invånare varje delstat har. Var tionde år bestäms eventuella omfördelningar av antalet ledamöter från varje delstat (det totala antalet ledamöter är dock alltid 435). Till exempel så sitter det 53 ledamöter från Kalifornien i representanthuset, medan det bara sitter 1 ledamot från Alaska. En representant sitter i perioder om två år, vilket betyder att man röstar om hela representanthuset vartannat år. Detta gör att sammansättningen av representanthuset ofta förändras mitt i en presidents mandatperiod. En ledamot representerar ett särskilt distrikt i delstaten de kommer ifrån och ofta försöker de föra sitt distrikts talan. Detta kan medföra att vissa lagar får de mest konstiga tillägg, just för att tillfredställa en ledamots distrikt.

Valet till Senaten

I senaten sitter 100 ledamöter, två från varje delstat oavsett befolkningsmängd. De sitter i sex år, och man röstar om en tredjedel av platserna vartannat år. Dock är aldrig båda sätena från en delstat med i samma val. Senatorerna representerar hela sin delstat, vilket innebär att det är mer prestigefyllt att sitta i senaten. Eftersom antalet ledamöter i senaten är jämnt så kan omröstningarna där gå jämnt upp (50 – 50). Då har vicepresidenten utslagsröst.

När det är så kallat ”joint session”, när senaten och representanthuset sammanträder tillsammans, så agerar vicepresidenten ordförande. ”Joint sessions” sker inte speciellt ofta, men det skedde till exempel när valet i Florida drog ut på tiden. Al Gore, som var vice president vid tillfället, tvingades alltså agera ordförande när kongressen nekade Florida möjligheten att räkna om rösterna.

Presidentvalet

En amerikansk president väljs på fyra år, med möjlighet att bli omvald en gång (sammanlagt åtta år). Franklin D. Roosevelt satt emellertid från 1933 till 1945 (vald fyra gånger), men han är ett undantag som gjordes på grund av Andra världskriget.

Presidenten väljs av hela landet med hjälp av elektorer. Folket i en delstat röstar på en presidentkandidat och om personen i fråga får en majoritet av rösterna i delstaten vinner han/hon alla elektorsrösterna. Antalet elektorer skiftar från delstat till delstat (åter igen efter befolkningsmängden). Det totala antalet elektorer är 538 (435 för antalet representanter, 100 för antalet senatorer, och tre från Washington D.C., som inte tillhör någon stat). Kalifornien har alltså 55 elektorsröster (53 representanter + 2 senatorer) och Alaska har 3 (1 rep. + 2 sen.). Elektorerna utgörs dock inte av representanter och senatorer, även om antalet bestäms så, utan personer som utses av partierna. Om Bush vinner en delstat, så väljs elektorerna i delstaten av det republikanska partiet och bör därmed rösta på Bush. Det har dock hänt att elektorerna inte röstat som de blivit tillsagda, men det handlar endast om tio avfällingar av totalt 17000 personer som fått äran att få vara elektorer under USA:s historia. Senast det hände var år 2000, då en av Gores elektorer röstade blankt i protest mot spektaklet i Florida.

Elektorssystemet innebär att en presidentkandidat inte behöver en majoritet av det totala antalet röster för att bli president. Det räcker med att han (de är oftast män) har tillräckligt med elektorsröster. Det var detta som hände 2000 då Gore fick flest röster (totalt, nationellt), men Bush fick flest elektorsröster. Det valet slutade med att Bush fick 271 elektorsröster, medan Gore fick 266, och en röstade som sagt blankt.

Detta innebär att för att bli president behöver man vinna minst 270 elektorsröster. Men det är ju faktiskt så att det kan bli 269 – 269. Att ett elektorsval går jämnt upp har inte hänt sedan år 1800, men med tanke på att loppet är så pass jämnt så är det fullt möjligt i år. Vad händer då?

Jo, då får partierna 41 dagar på sig att övertala någon elektor att byta sida. Därefter samlas elektorskollegiet och röstar, och skulle resultatet fortfarande vara 269 – 269 går frågan vidare till representanthuset där varje delstats delegation får varsin röst, oavsett befolkningsmängd. Inom delegationerna (som ofta består av både republikaner och demokrater) röstar man om hur man ska rösta som delegation (enklare än det låter) genom majoritetsbeslut. Om omröstningen inom en delegation skulle gå jämnt upp avstår hela delegationen från att rösta. Om alla röstar som sina partier så finns det, som det ser ut nu, flest republikanska majoriteter i delstatsdelegationerna (30 st), medan bara 4 skulle gå jämnt upp. Och om det mot all möjlig förmodan fortfarande skulle vara svårt att skilja kandidaterna åt så går det först vidare till senaten och sen till högsta domstolen.

Det här vinnaren-tar-allt-systemet har lett till att kandidaterna bara turnérar i staterna där det står och väger mellan dem. De bombsäkra eller helt omöjliga staterna får inga besök. Det finns en chans att detta håller på att förändras, dock. Inom varje stat finns lite olika krafter som spelar in på valet i stort. Nästa vecka tänkte jag gå igenom varje stat för sig, för att visa på deras speciella situationer. Se detta som en checklista inför valnatten då jag hoppas att ni alla sitter uppe med vimplar, banderoller, och en utskriven kopia av checklistan.

/Fred

Jag slog ett öga på the O’Reilly Factor med Bill O’Reilly i förra veckan. Plötsligt, rätt ur det blå, sa han något om att han stämt någon för försök till utpressning. Vad exakt som hade hänt kom aldrig fram i programmet, vilket jag tyckte var underligt. Jag tänkte att Bill O’Reilly slutligen blivit trött på Al Frankens ständiga, men roliga, attacker mot honom. Efter lite luskande fick jag emellertid reda på varför. Och det är inte vackert.

Bill O’Reilly är stämd för sexuella trakasserier av en av sina kvinnliga producenter för programmet, Andrea Mackris. Enligt henne ska Bill, som är moralismens bastion på Fox News, ha ringt henne upprepade gånger och försökt ha telefonsex med henne. Hela stämningen finns att läsa på www.thesmokinggun.com och innehåller många exempel på hur Bill har pratat med henne om flera olika sexuella aktiviteter, både förgångna och eventuellt framtida sådana. Med risk för att låta lite som Aftonbladet så kan jag nämna onani, thailändska massöser och skandinaviska flygvärdinnor.

För dessa samtal, både över telefon och i personliga samtal, stämmer Andrea honom, men inte utan att ge honom chansen att komma överens utanför domstolen. Hon efterfrågar 60 miljoner dollar, vid en överenskommelse, vilket är ungefär vad the O’Reilly Factor drar in till Fox News varje år. Detta tolkade O’Reilly och Fox News som utpressning och stämde följaktligen henne samma dag för just det, utpressning, och det var detta Bill menade i tevesändningen som jag såg.

Enligt Mackris är det inte första gången det händer och hon är inte den första kvinnan som blivit utsatt för O’Reillys trakasserier. Men som synes på teve (inte minst i dokumentären Outfoxed) så kan O’Reilly vara ganska hotfull person. Enligt Mackris lär O’Reilly sagt följande:

If any woman ever breathed a word I’ll make her pay so dearly that she’ll wish she’d never been born. . . . It’d be her word against mine and who are they going to believe? Me or some unstable woman making outrageous accusations. They’d see her as some psycho, someone unstable.

Fredagen efter stämningen kom Mackris hem till sin lägenhet i New York. En man hoppade fram och slog henne med en lunta papper: ”Du är delgiven.” I Sverige måste man skicka tillbaka ett kvitto för att räknas som delgiven, men i USA räcker det med att delgivningspapperna bokstavligen rör vid personen i fråga. I papperna som Mackris fick ”delgivna” sig stod det att hon fått sparken från Fox News, men att det inte hade med stämningen av Bill att göra. Jaså? Verkligen? Två dagar efter det att hon stämmer en programledare på kanalen får hon sparken från just den kanalen. Det är väl det bästa exemplet på en aktion – reaktion - motreaktion jag någonsin sett.

Nu är Bill naturligtvis oskyldig till motsatsen bevisats, men de senaste dagarna har han inte förnekat det inträffade. Istället har han sagt saker som:

I knew that by filing this lawsuit I was going to perhaps ruin my career. . . . If I have to go down, I’m willing to do it. But I’ve got to make a stand.

Jag tycker inte det låter som om han är oskyldig. Han stämmer Mackris för utpressning och han är villig att satsa hela sin 30-åriga karriär på det. Det handlar alltså inte om förtal eller falska anklagelser. Jag kan ha fel, men utpressning kan väl egentligen bara ske om det inträffade också är sant. Eller? Om han är oskyldig borde det bästa sättet att bli kvitt anklagelserna vara att gå till domstol.

Hela affären har givetvis en ganska stor inverkan på Bills trovärdighet. Just nu har man sett honom överallt (Letterman bland annat), eftersom han är ute på en promotionturné för sin barnbok (!), ”The O’Reilly Factor for Kids: A Survival Guide for America’s Families.” Indoktrinering av de högerextrema åsikterna måste börja tidigt.

Jag kommer att ha svårt att dölja min skadeglädje om det visar sig vara sant att Bill O’Reilly, de konservativa familjevärderingarnas talesman och Fox News Spinmeister, försökt snacka i säng en av sina medarbetare. Andrea Mackris kommer dock att må skit en ganska lång tid framöver, både på grund av det hon säger (om det är sant) och det Bill och FNC kommer att säga om henne (som antagligen inte kommer att vara sant). Utvecklingen kommer att följas.

/Fred

Oavgjort. Så skulle man kunna karakterisera den tredje debatten mellan Bush och Kerry. Jag tycker fortfarande att Kerry är en bättre debattör och han kan konsten att argumentera. Bush verkar mest upprepa fraser han lärt sig utantill. Trots de uppenbara skillnaderna går Bushs ”retorik” hem i ungefär hälften av de amerikanska hushållen, vilket troligen kommer att innebära att 2004 års presidentval kommer att vara en minst lika stor nagelbitare som det år 2000.

Båda kandidaterna försökte skämta mer under denna debatten än de tidigare. Kerry sade bland annat att fråga Bush om ekonomi och skatter är som att fråga Tony Soprano om lag och ordning. Skämtet det gick hem hos publiken, som skrattade även om om de egentligen skulle varit helt tysta. Publiken satt däremot helt tysta när Bush skämtade om att Kerry fick Ted Kennedy att framstå som den konvervative senatorn från Massachusetts. Bush skrattade dock åt sig själv, axlar hoppande som på en marionett (inte så långt ifrån sanningen alltså).

Kerry gick över gränsen en gång. Det var under en ordväxling om homosexuella giftermål som Kerry nämnde Dick Cheneys lesbiska dotter. Han hade mycket väl kunnat få fram poängen utan att nämna henne, men nu gjorde han det och han lär få stå ut med många attacker, framför allt från familjen Cheney.

Bush gick över gränsen flera gånger. Han vill att giftermål mellan homosexuella ska förbjudas genom författningstillägg; Han vill inte höja minimilönen (som idag ligger på 5,50 dollar = cirka 42 kronor i timmen); Han vill inte förbjuda helautomatiska vapen som till exempel AK-47:or eller Uzis, vapen som vem som helst (inklusive terrorister och dömda brottslingar) kan köpa på vapenmässor fortsättningsvis också (de var förbjudna under Clinton).

Med drygt två veckor kvar till presidentvalet är jag osäker på vad jag vill ska hända. En del av mig vill naturligtvis att Kerry ska vinna och leda in USA på den rätta vägen: Love, peace and happiness för alla. En annan del av mig, som antagligen sitter i ett mörkare skrymsle, vill att Bush ska vinna och att hela USA ska gå åt helvete efter det. Bara så att man kan sitta här i Europa, räcka långfingret åt de jävla amerikanjävlarna, och skrika så lungorna blir blå: ”In your face!”.

Den stor rädslan är dock att vi kommer att få uppleva fyra år av Bush till och att USA kommer att klara av Afghanistan, Irak och ekonomin. Det bäddar nämligen för Schwartzenegger 2008. Det finns planer på att ändra lagen så att inte bara människor som fötts i USA kan bli president. Snart räcker det med att man bott i USA och varit medborgare i ett visst antal år för att möjligheten ska öppnas. Tänk det: President Arnold in Ze White House om några år. Fast 2008 ställer säkert Hillary upp, eller varför inte Oprah. Om Kerry förlorar blir det alltså väldigt intressant om fyra år. Om han vinner så måste han reda upp en hel del som Bush ställt till med. Det är inte säkert han klarar av det på fyra år innan han måste försvara sin position.

/Fred

I veckan som gått mellan debatterna har kriget mellan Bush och Kerry trappats upp ytterligare och taktikerna har blivit, om möjligt, ännu smutsigare. Bland annat har ett företagskonglomerat som heter Sinclair Broadcasting Group beordrat sina 62 tevestationer att sända en dokumentärfilm som heter Stolen Honor: Wounds That Never Heal så fort som möjligt innan presidentvalet. Ett tecken på hur desperata de är att få ut filmen, och att få så många människor som möjligt att se den, är att de vill att den sänds utan reklamavbrott. Detta är något som är högst ovanligt i amerikanska tevekanaler, där man gärna klämmer in reklam i varje paus i NFL, och de är många. Anledningen till att Sinclairgruppen är så angelägna att få ut filmen är att de anser den ha ett stort nyhetsvärde. Lägg nu märke till att det inte är journalister som kommer med det avgörandet, utan företagsledningen.

Vad handlar då Stolen Honor om? – Jo, John Kerry. Men dokumentären är inte en objektiv biografi, eller ett hjälteporträtt, utan en ren och skär anti-Kerry propaganda. Den behandlar Kerrys arbete efter sina turer till Vietnam, då han var en dedikerad anti-krigsmotståndare. Filmen menar att han förådde sitt land genom att vara emot kriget i Vietnam.

Sinclairgruppen har fått en hel del kritik för sitt agerande. Flertalet demokrater och FCC, den amerikanska motsvarigheten till granskningsnämnden, försöker stoppa sändandet av dokumentären, eftersom de anser att den bryter mot kampanjfinanslagarna i USA (jodå, de finns faktiskt). Om detta hade Sinclairgruppen detta att säga:

If you use that logic and reasoning, that means every car bomb in Iraq would be an in-kind contribution to John Kerry. Weak job-performance ratings that came out last month would have been an in-kind contribution to John Kerry.

Det finns emellertid en annan logik som egentligen leder till att ”Stolen Honor” kommer att sändas. Samtidigt håller nämligen Michael Moore på med att försöka få Fahrenheit 9/11 att sändas i teve. Om den får sändas, så borde i rimlighetens namn också Stolen Honor få sändas.

Pajkastningen fortsätter, även om pajerna är fyllda med annat än rabarber.

/Fred

Next »