Archive for september, 2005

Fred

Strandsandaler

Kampanjerna inför det amerikanska presidentvalet förra året handlade om sandaler, s.k. flip-flops. Utmanaren John Kerry anklagades av Bushs republikanska parti att vända kappan efter vinden och ändra åsikt stup i kvarten. Kerrys uttalande “I actually did vote for the $87 billion, before I voted against it,” exempelvis, handlade om pengar till Irak. Att Kerry ville spendera pengarna, men inte tyckte om att majoriteten av dem gick till företag som Halliburton, är bortglömt idag. Att det s.k. “liberala” mediaetablissemanget hjälpte till att cementera begreppet är också förgätet. Kerry kommer för evigt att förknippas med begreppet flip-flop.

Var är debatten om Bushs flip-flops?

Den största kom nu i veckan:

We can all pitch in by using — by being better conservers of energy.

Och:

We need alternative sources of energy.

Även om dessa ord kom i långa utläggningar om hur oljeindustrin bör förbättras så att mer bensin kan produceras, så innebär de en rejäl omsvängning från 2001. På frågan:

Does the President believe that, given the amount of energy Americans consume per capita, how much it exceeds any other citizen in any other country in the world, does the President believe we need to correct our lifestyles to address the energy problem?

svarade Bushs förre pressekreterare Ari Fleischer:

That’s a big no. The President believes that it’s an American way of life, and that it should be the goal of policy makers to protect the American way of life. The American way of life is a blessed one.

Flip-flop? Yup!

USA konsumerar en dryg fjärdedel av all världens producerade energi. Den amerikanska livsstilen hotar inte bara USA, utan hela världen. Vad handlade kriget i Irak om, nu igen?

/Fred

Fred

Soffliggarnas val

Kyrkovalet är över. Ett valdeltagande på 12 %, lägre än någonsin. Inskränkta partier som Sverigedemokraterna och Frimodig kyrka gjorde ett kanonval, och det tack vare att fler valde att stanna hemma. Ju fler soffliggarna blir desto större utrymme kommer mindre grupperingar med större intresse för kyrkovalet att ta. Till viss del kanske det är ok att tycka att Kyrkomötet är en politisk sandlåda, utan reell makt, där även de mest obskyra partierna tillåts husera. Men mandat i Kyrkomötet ger legitimitet åt demokratiskygga partier och kan leda till att de får ökade partianslag, som i sin tur kan leda till större satsningar och mandat i andra demokratiska församlingar.

Även om siffrorna för de mer sekulära valen är betydligt högre så ser man en sjunkande trend även där. 1976 toppnoterades valdeltagandet för riksdagsvalet på 94 %. Förra valet, 2002, var valdeltagandet 81 %, en siffra man inte sett sedan 1950-talet. Det är inte helt otänkbart att Sverigedemokraterna kommer att göra sin första stora satsning på att få ett mandat i riksdagen nästa år. Då får vi åter ett parti med tvivelaktig demokratisyn i vår styrande församling. Om det sker, kommer soffliggarna att bära ansvaret.

Om man inte tycker om politiker, röstar man blankt. Tycker man inte om partierna, startar man ett eget. Om inte den nuvarande regeringen faller en i smaken, röstar man fram en ny.

Att göra ingenting är inte en protest. Aldrig, och på inget sätt, kommer soffliggare någonsin att förändra världen till det bättre. Kan man inte ta demokrati på större allvar än att man stannar hemma, kan man inte ha några höga tankar om demokrati över huvud taget. Den demokratiska tanken är inte bara en självklar rättighet som man kan tycka att andra folk också borde ha. Den måste underhållas och skötas av demokratiska varelser som känner en skyldighet och ett ansvar inför den.

Det är dags att masa sig ur soffan!

/Fred

Fred

Information för eldsjälar

Inatt brann moskén i Malmö igen. För två år sedan brann stora delar av den ner till grunden. Nu släcktes branden snabbt. Det mesta tyder på att en eller flera personer kastat in en molotovcocktail i moskén huvudbyggnad. Denna gång var brandkåren snabbt på plats, medan polisen inte heller denna gången har några spår.

I lördagens Sydsvenskan fick nio partier frågan vad det viktigaste det partiet åstadkommit i Malmö sedan valet 2002. Så här sa Carl P. Herslow, partiledare för Skånepartiet:

Vi har på djupet informerat fullmäktigeledamöterna och övriga väljare om innehållet i Islam.

Att moskén nu brann igen betyder att Carl P. Herslow har lyckats. Hans “informationskampanj” är en succé. Han har talat om islam som en “farlig och smittsam psykosocial sjukdom” och som en cancersvult på det svenska samhället. Han är emot muslimska flyktingar, endast för att de är muslimer, och anser att profeten Mohammed var en “epileptisk och hallucinatorisk sexdåre”. Natten direkt efter Herslow förklarat sin “informationskampanj” som lyckad, brinner moskén. En slump?

Frågan är också vad som händer om polisen, mot förmodan, får tag på gärningsmännen. De blir antagligen åtalade för mordbrand och hamnar i Malmö tingsrätt inför nämndemännen Horst Werder, Siv Forsgren och Ingvar Wiik, alla medlemmar i Skånepartiet. Det är något ruttet i Malmö och stanken kommer i från Herslow och hans eldsjälar.

Om du inte trivs i ett mångkulturellt Malmö, Herslow: Stick och brinn!

/Fred

Fred

Rösta!

Du som är röstberättigad - idag är det Kyrkoval och det är din demokratiska plikt att gå och rösta. Vet du fortfarande inte vad du ska rösta på, gå in på Kyrkans tidnings valbarometer, svara på frågorna och få fram partiet som stämmer bäst överens med dina åsikter. Var noga med att kolla i valbilagan, så att du kan se vilka kandidater som kanske har åsikter som skiljer sig från partiet. Bestäm dig och dra dig sedan ifrån sofflocket och gå och rösta!

/Fred

Fred

Flera kors i taket

Kampen mot fattigdomen kan aldrig vinnas om inte världens rikaste länder ställer upp. Det rikaste landet, USA, verkar nu röra sig i rätt riktning.

We are committed to the Millennium Development goals.

Så sa president Bush i onsdags. Det innebär att USA ställer upp i FN:s försök att halvera fattigdomen och hungern i världen fram till år 2015. Detta är goda nyheter, om än gamla. MDG skrevs under av 186 länder redan år 2000 och fattigdomen ökar fortfarande i södra Afrika. Även om den minskar i övriga delar i världen så håller vi på att svika en halv kontinent. Så uppfyller man inga mål.

I call on all the world’s nations to implement the Monterrey Consensus.

Så sa Bush också inför FN. Detta är en stor nyhet, under förutsättning att alla världens nationer också inkluderar USA. Överenskommelsen i Monterrey innebär att i-länderna försöker ge åtminstone 0,7 % av BNP i officiellt bistånd till u-länderna. USA ger idag 0,18 %. Det är en ganska drastisk förändring som dock inger hopp. Om USA lyckas nå upp till det ganska blygsamma målet kanske de kan pressa andra länder att göra det samma. Än så länge är det bara runt fem länder som klarar 0,7 %, däribland Sverige.

Bara detta utspelet från den amerikanske presidenten är värt ett stort kors i taket. Men Bush har inte bara talat till FN. Han har också adresserat orkanen Katrina:

The system, at every level of government, was not well-coordinated, and was overwhelmed in the first few days.

Detta är ett erkännande som går emot vad alla kritiker egentligen säger, både från vänsterkanten (som vill skylla allt på Bush och hans hejdukar), och från högerkanten (som vill skylla allt på den demokratiske borgmästaren). I Sverige innebär detta att högerstollarna haft fel, medan media i stort sett haft rätt.

I, as President, am responsible for the problem, and for the solution.

Denna raden är något presidenten aldrig uttalat förr. Hans felfrihet har tidigare varit total. Det måste varit svårt för honom att erkänna, men det gick ju!

As all of us saw on television, there’s also some deep, persistent poverty in this region, as well. That poverty has roots in a history of racial discrimination, which cut off generations from the opportunity of America.

På högerkanten, även här i Sverige, har man vägrat att erkänna att det funnits undertoner av diskriminering på grund av hudfärg i Katrinas efterdyningar. Att ett sådant erkännande kommer från president Bush borde tysta dem på det området.

Flera kors i taket alltså. Det finns hopp än, om världens mäktigaste land.

/Fred

Fred

H&M:s tortyr - del 2

David Bonnier, försäljningsdirektör på SF Media, tog sig tid att svara på mitt mail om H&M:s plågsamma försök till en lååång reklamfilm som just nu rullar på biograferna:

Jag beklagar att din biokväll blev förstörd. Vi har tagit del av en del reaktioner på H&Ms reklamfilm. Några har uttryckt att den upplevs som lång medan andra tycker att den är välgjord och underhållande. SF Media har ju inget med själva utformningen av reklamfilmen att göra men vi granskar all reklamfilm som sätts upp på våra dukar.

På SF Media är vi sammanlagt 23 personer anställda och merparten av dessa brukar delta då vi varannan vecka visar nya reklamfilmsblock. Reaktionerna här internt var positiva även vad gäller H&Ms grepp att producera en längre film.

Så långa filmer är inte ett ofta återkommande fenomen men vi utvärderar naturligtvis publikens reaktioner på reklaminslagen. Vad gäller H&Ms film så har den varit uppe för kort tid för att kunna göra någon generell bedömning. Men klart är att annonsörer som tidigare gjort ett ambitiöst arbete med längre filmer också fått uppleva ett positivt gensvar från
merparten av biopubliken.

Vad gäller reklamfilm i övrigt på biografer, så kan vi konstatera genom de återkommande marknadsundersökningar som vi genomför att bioreklam upplevs som en del av underhållningen vid våra kunders biografbesök.

Vi har inte för avsikt att ta bort reklamupplevelsen för våra biobesökare. Däremot tar vi tacksamt emot synpunkter på hur hela pree show inklusive trailer uppfattas för att vi på bästa sätt skall kunna fortsätta vårt kontinuerliga arbete med att förbättra bioupplevelsen.

Med vänliga hälsningar
David Bonnier

REKLAM ÄR BÄST FÖRE FILMEN

Givetvis är det en självklarhet att SF inte själva producerat reklamfilmen, men de har tagit emot vad som säkert är en stor summa pengar för att visa den. Att 23 personer inte skulle ha haft några som helst invändningar mot visandet av filmen tolkar jag som att de endast tittat på siffrorna på checken - inte på reklamfilmen i sig.

Marknadsundersökningarna som visar på att reklamfilmerna uppskattas av publiken är kanske inte så svåra att förstå. Skärmen där framme visar rörliga bilder medan folk sätter sig tillrätta och småpratar lite innan filmen börjar. Klart att det är uppskattat. Eftersläntrarna är också tacksamma då de inte skymmer själva filmen när de tvingar upp en ur ens säte för att de har en plats i andra änden av raden.

H&M:s film är dock inte en del i den positiva “reklamupplevelsen”. När den visades, och bara fortsatte och fortsatte, hördes strax spridda hånskratt i publiken. De tilltog i styrka i samma takt som wailandet i filmen ökade i volym. Vid reklamens efterlängtade slut hördes uppmaningar till bojkott av H&M. Inte direkt den positiva respons som både H&M och SF vill ha.

Vad ska då SF göra?

  1. Så fort det är möjligt dra bort H&M:s reklamfilm från förföreställningen.
  2. Vidareutveckla satsningen på lokal reklam, det är ett bra initiativ.
  3. Kör en slideshow redan innan förföreställningen, billiga reklamplatser för lokala småföretag.
  4. Ställ krav på reklamfilmerna. Exempelvis kan man kanske begära att reklamfilmer som visas på bio inte får visas på TV, och vice versa.

Fyra konkreta förslag som kanske kan förbättra reklamupplevelsen på bio, utan att förstöra själva besöket. Man är ju faktiskt där för att se en film.

FILMEN EFTER REKLAMEN ÄR BÄTTRE

/Fred

Fred

H&M - tortyr på bio

Jag var på bio i veckan. Det är min absoluta favoritsysselsättning. Jag kan stå ut med smaskande, mobiltelefoner, allmänt prat och ruggigt kassa filmer, bara jag får gå på bio. Denna gången var det dock annorlunda. Jag har aldrig blivit så illa behandlad och så förbannad som senast jag var på bio. Jag blev så rasande att jag skrev ett mail till David Bonnier och Daniel Johnsson, försäljningsdirektör respektive försäljningschef på SF Media, bolaget som har hand om reklamfilmerna innan huvudattraktionen:

Jag skriver till er båda eftersom min biokväll blivit fullkomligt förstörd, och jag misstänker att ni har något med det att göra.

Anledningen är Hennes & Mauritz tio minuter långa reklamfilm.

Filmen, som verkar löpa framför det mesta ni på SF visar just nu, har en utformning och en längd som dödar min sista vilja att vilja gå på bio. Som om inte hemmabio, illegala nedladdningar, smaskande och ett ideligt ringande på mobiltelefoner vore nog, så har ni nu hittat ytterligare ett sätt för folk att vilja stanna hemma.

En tio minuters musikvideo av standardsnitt, med välklädda (?), snygga människor som wailar, ylar och blir ihjälskjutna kan jag se på MTV, fast där har jag möjligheten att trycka på fjärrkontrollen. Att sitta fången i en biograf, i väntan på filmen man egentligen kommit dit för att se, medan reklamfilmen rullar är en pina som är bortom all beskrivning. Att dessutom behöva betala 90 spänn för det, ser jag som ren tortyr.

Jag ber er. Ta genast bort reklamfilmen ur repetoaren och betala tillbaka pengarna. I slutändan kommer ni att tjäna på det.

Vänligen,
Fred

För er som inte tvingats utstå H&M:s tortyr kan jag bara säga: ni förstår inte! Det finns inget i mitt liv som lyckats förstöra ett biobesök så mycket. Den är gjord utan ett uns humor. Tänk er en parfymreklam, Obsession eller något liknande, fast i hela tio minuter, baserad på någon West Side Story / slash / Romeo och Julia, till musik av en bokstavligt ylande Mary J. Blige. Jag har inget emot Marys tidigare alster, men här har hon sålt sin soul till djävulen. Man vrider sig plågsamt i biofåtöljen i en desperat förhoppning att reklamfilmen ska ta slut.

Jag hoppas detta klagande gör någon nytta. Annars är det ute med biograferna.

/Fred

Fred

Kyrkovalet - en lathund

UPPDATERAD!

Kyrkovalet är en djungel och kandidaternas åsikter skiljer sig inte sällan från partiets linje. Nya uppgifter har lett till förändringar i lathunden. Se vad som gäller för ditt stift i Kyrkans tidnings kyrkovalsbilaga.

Här är dock en kort lathund över Kyrkovalet 2005 och de partier som ställer upp vid valet till Kyrkomötet. Jag har valt ut tre frågor som för mig är de viktigaste inför valet:

Kvinnliga präster – Ett “ja” innebär att partiet verkar för att kvinnor kan prästvigas i samma utsträckning som män och att det försvåras för manliga präster som vägrar samarbeta med kvinnliga präster. För att få ett glasklart “ja” krävs det att man vill skärpa reglerna.

Äktenskap mellan homosexuella – Ett “ja” innebär att partiet verkar för att homosexuella partnerskap ska vara jämbördiga med heterosexuella äktenskap. Frågan huruvida homosexuella ska få vigas - full jämbördighet alltså - verkar inget parti våga svara på.

Skydd av asylsökande – Ett “ja” innebär att partiet verkar för att Svenska kyrkan ska kunna skydda asylsökande och flyktingar och ge stöd till dem – utan tveksamheter.

Det bör verkligen påpekas att enskilda kandidater på listorna kan ha åsikter som skiljer sig från den generella partilinjen. Läs på!

Arbetarpartiet Socialdemokraterna

  • kvinnliga präster – nja
  • äktenskap mellan homosexuella – nja
  • skydd av asylsökande – ja

Centerpartiet

  • kvinnliga präster – nja
  • äktenskap mellan homosexuella – nja
  • skydd av asylsökande – ja

Folkpartister i Svenska kyrkan

  • kvinnliga präster – nja
  • äktenskap mellan homosexuella – nja
  • skydd av asylsökande – nej

Frimodig kyrka

  • kvinnliga präster – nej!
  • äktenskap mellan homosexuella – nej!
  • skydd av asylsökande - ja

Gabriel

  • kvinnliga präster – nja
  • äktenskap mellan homosexuella – nja
  • skydd av asylsökande – ja

Kristdemokrater i Svenska kyrkan

  • kvinnliga präster – nja
  • äktenskap mellan homosexuella – nej!
  • skydd av asylsökande – ja

Levande församling

  • kvinnliga präster – nej
  • äktenskap mellan homosexuella – nej!
  • skydd av asylsökande – nej

Miljöpartister i Svenska kyrkan

  • kvinnliga präster – nja
  • äktenskap mellan homosexuella – nja
  • skydd av asylsökande – ja

Moderata samlingspartiet

  • kvinnliga präster – nja
  • äktenskap mellan homosexuella – nja
  • skydd av asylsökande – nej

Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan

  • kvinnliga präster – nja
  • äktenskap mellan homosexuella – nja
  • skydd av asylsökande – ja

SPI Seniorpartiet

  • kvinnliga präster – nja
  • äktenskap mellan homosexuella – nja
  • skydd av asylsökande – nej

Sverigedemokraterna

  • kvinnliga präster – nej
  • äktenskap mellan homosexuella – nej!
  • skydd av asylsökande – nej

Vänstern i Svenska kyrkan

  • kvinnliga präster – ja
  • äktenskap mellan homosexuella – nja
  • skydd av asylsökande – ja

Öppen kyrka

  • kvinnliga präster – nja
  • äktenskap mellan homosexuella – nja
  • skydd av asylsökande – ja

Valet är söndagen den 18:e september. Är du medlem i Svenska kyrkan är det din demokratiska plikt att gå dit.

/Fred

Fred

Nykonservativ katastrof

De svenska neocon-reaktionärerna spinner för högvarv just nu. När svenska medier kritiserar USA måste det spinnas medan garnet är kardat.

Tydligen är det så att det svenska vänsteretablissemanget har full kontroll över media. När USA trampar i klaveret så sätter vänstermedia igång och bashar Bush under antiamerikansk och antikapitalistisk flagg, menar högersnubbarna. Enligt dem är tidningar och tevekanaler just nu skadeglada och helnöjda över att räddningen av hundratusentals människor har gått lite så där.

Förutom SVT så ägs majoriteten av svensk media av Stenbecksfären eller familjen Bonnier och det gäller också TT, Tidningarnas Telegrambyrå, som i princip har telegrammonopol i Sverige. Stenbeck och Bonnier - ni vet, de där ultrasocialisterna som politiskt står till vänster om Lenin.

I måndagens Expressen skrev neocon-stollen Roland Poirier Martinsson en debattartikel som i princip är ett stridsrop mot hela den svenska journalistkåren. Han benämner den svenska rapporteringen som “en av de värsta propagandakampanjer som landet skådat.” Han fortsätter artikeln med att redogöra för massmediernas vinkling av katastrofen.

Ingen berättar att alla erbjöds evakuering. Eller att vita områden drabbades värst. Eller att Louisiana är rikare än Sverige. Eller att fattigdomsgränsen i staten ligger högre än medelinkomsten i Borås.

Vi tar itu med var och ett av Roland PM:s fakta som han påstår att svenska medier har utelämnat:

Detta är också ett erbjudande: “Vi erbjuder dig en möjlighet att gå ut ur ditt brinnande hus. Kan du inte gå? Ok, stanna då, men erbjudandet kvarstår.” Ett erbjudande om en evakuering är ingen de facto evakuering.

Bara om man tänker i materiella skador kan man påstå att vita områden drabbades värst. Antalet döda är inte fastställt än, men en kvalificerad gissning är att majoriteten är fattiga svarta. De vitas områden har kanske drabbats svårast, till ytan, men det är de svartas liv som har gått åt, under ytan.

Louisiana är rikare än Sverige. Det är Norge också. I båda fallen beror det på olja. Louisiana har 30 % av USA:s oljeproduktion och en ännu större andel av raffinaderierna. Relevans?

Och så var det det här med Rolands jämförelse mellan Louisiana och Borås. Äpplen och päron, någon?

Roland anser att han har pondus i USA-debatten eftersom han bor större delen i av året i Kalifornien. I staden han bor i är 2 % av invånarna svarta. Den nationella siffran är 12 %.

Roland är inte ensam på stollekanten. Dick Erixon heter en annan reaktionär neocon-typ som på sin blogg skriver så här:

Orkanen drog in över land under måndagen, men inte direkt över New Orleans. Tisdagens tidningar hade rubriker på temat: New Orleans klarade sig (New Orleans ducked the bullet).

Men på natten till tisdagen bröts vallarna mot sjön Pontchartrain sönder och satte därmed stopp för den räddningsplan som startade så fort vindarna mojnat något på måndagkvällen. Inrikesministern fick på tisdag förmiddag meddelandet: sjön är på väg in i stan.

Det är alltså tisdagen som ska räknas som startdag för den nya översvämningskatastrofen, en dag då massmedierna sa att faran var över! Samma massmedier som nu är hysteriska över regeringens senfärdighet och inkompetens… Är medierna rätt aktörer att gapa och skrika om inkompetens?

Det kan vara massmedierna som, genom sina felaktiga rapporter, fått människorna i New Orleans att stanna och inte evakuera. Massmedierna kan vara skyldiga till tusentals människors död.

Dick Erixon har tydligen aldrig hört talas om deadlines och att det faktiskt tar tid från det att artiklarna skrivs och rubrikerna sätts, tills det att tidningen faktiskt landar på hallmattan.

Om man går in på Roland PM:s och Dick Erixons bloggar, vilket jag gör dagligen av någon masochistisk anledning, kan man utläsa att de gärna inte diskuterar sakfrågorna. Istället kritiserar de kritikerna. Det är enklast så. Om man bara producerar åsikter kan man aldrig motbevisas.

Deras åsikt är kort sagt att det amerikanska räddningsarbetet gått som på räls och det är enbart orkanens fel att människor dog. Inte ens Bush håller med dem. När svenska neocon-debattörer inte ens kan få den amerikanska presidentens medhåll så är de ute och cyklar i motvind. Det var min åsikt. Motbevisa den om ni kan.

/Fred

Fred

Naturkatastrofer och politik

Om orkanen Katrinas efterverkningar sade både nuvarande presidenten Bush och förre presidenten Clinton att det vore fel att politisera naturkatastrofen. Detta är naturligtvis helt rätt. Att Katrina träffade den amerikanska sydkusten med sådan kraft är ingens fel. Enbart om man är böjd åt något religiöst håll kan man hitta någon att skylla på.

Vänstern vädrar dock morgonluft. Många kommentarer är fyllda av skadeglädje och självbelåtenhet. Michael Moore har numera material för många dokumentärer framöver. Lars Ohly ler nog som bara han kan göra. Visst är det kul när Bush visar vilken klåpare han egentligen är? Visst är det roligt att fler amerikaner än irakier dör under en vecka? Fy fan för en sådan dubbelmoral.

Högern vädrar också morgonluft. De har nu fått tillfälle att kritisera vänstern för att de är så fyllda av skadeglädje och självbelåtenhet. Sean Hannity har massor med kommentarer han kan slänga på Alan Colmes. Dick Erixon kan raljera i evigheter om Aftonbladets amerikakritiska ledarsidor. Visst är det kul att diskutera kritikerna, istället för kritiken? Visst är det roligt att debattera huruvida vänstern utnyttjar en naturkatastrof för politiska syften? Fy fan för det också.

Kan man kritisera räddningsinsatserna utan att bli ihopbuntad med Lars Ohly? Kan man tycka att en naturkatastrof inte bör utnyttjas för politiska syften utan att hamna i samma kategori som Dick Erixon?

Det finns ingen som bestämmer var en naturkatastrof kommer att ske nästa gång. Det finns ingen som kan förutse dess omfattning. Däremot kan man med säkerhet säga att debatten inte kommer att handla om konstruktiva förslag för hur man ska göra sitt bästa. Den kommer istället att handla om hur man kan koppla ihop naturkatastrofen med USA:s miljöpolitik. Eller hur man med största möjliga semantiska precision kan omintetgöra ledarskribenterna på någon vänstertidning.

Fy fan för naturkatastrofer och politik.

/Fred

Next »