Freon Blogg

För de av er som inte redan sett tecknen i valfläsket så är det valår i år. Beståndet är i bedrövligt skick. Med tanke på att det också är fotbolls-VM i år så är det kanske enklast att prata i fotbollstermer:

Startelvan ser sämre ut än någonsin och ingen av spelarna har prickat in formkurvan. På vänsterkanten är lagkaptenen Persson fast i gamla speltaktiker som mest påminner om matcherna på 70-talet. Vänsterforwarden Ohly är i någorlunda bra form, men har hamnat långt ut på kanten och befinner sig just nu off-side. Vänstermiljöfältaren Eriksson springer mest runt och vimsar utan en klar och tydlig strategi.

Högerkanten ser inte så mycket bättre ut. Centermittfältaren Olofsson verkar mest gnälla över hur dålig planen är och att laget inte samarbetar. Liberon Leijonborg har hamnat utanför på högerkanten och står och skäller på linjedomaren. Högerbacken Hägglund, som utgör lagets moraliska stöd, löper längs högerkanten utan att få bollkontakt. Högerforwarden, och lagets prettyboy, Reinfeldt verkar ha en tydlig lagstrategi, men lyckas inte ens samla ihop högerkanten kring ett gemensamt spel.

Även utanför planen ser det illa ut. Cheerleadergruppen Initiativet skriker utan att bli hörda, Juniklacken har tappat rösten och publiken sviker.

Nej, om man skulle ta och titta på riktig fotboll istället. 

Det är inte första gången som Folkpartiet vill ha betyg i ordning och uppförande, men nu är det på tapeten igen. Faktorer som ska spela in i betyget är huruvida man har böckerna med sig, kommer i tid, har med sig material och hur man uppträder gentemot elever och lärare. Det ska tydligen inte synas på slutbetyget, men ska ändå administreras och bokföras.

Jag som lärare har ett antal frågor som jag skulle vilja ha svar på:

Ska det graderas? Från IG till MVG?

Om så är fallet, är G en acceptabel nivå på ordning och uppträdande? Vad krävs i så fall för ett MVG? Att man slickar lärarnas skor och klipper deras gräsmattor?

Om man skulle få ett IG i ordning och uppförande, kan man läsa upp betyget på Komvux? Eller är man dömd till ett liv i arbetslöshet? Ingen arbetsgivare vill väl ha någon som inte är ordningssam och kan uppföra sig?

Ska det finnas ett ordningsbetyg för varje ämne? En elev kanske är mer ordningssam i Svenska än i Engelska. Eller kommer betyget att vara en bedömning av elevens genomsnittliga uppförande?

På vilket sätt kommer man till rätta med bråk och skolk bara för att man graderar det utefter en skala? Jag har länge gett Lars Leijonborg IG i socialliberalism, men det har inte skett någon förändring för den sakens skull.

Om det inte ska synas i slutbetyget, vad är det då för mening med det?

Det borde vara klart även för Folkpartiet att en lärare väger in ordning och uppförande i sina betyg redan idag. Så här står det exempel i kursplanen för Historia A som kriterie för betyget Godkänd:

Eleven formulerar med handledning historiska problem och frågeställningar.

Det borde vara uppenbart att eleven måste vara närvarande för att kunna få handledning, att han eller hon måste vara någorlunda ordningssam för att tillgodogöra sig historiska problem och att han eller hon måste kunna uppträda väl för att formulera historiska frågeställningar.

Nej, Folkpartiet, det vore bättre om ni kunde komma med förslag som faktiskt förbättrade lärarnas och elevernas situation, istället för att lägga ytterligare börda på dem. Det är snart dags att ge skolorna arbetsro så att de kan ta itu med sitt uppdrag - att bilda elever - och inte ge efter för populistiska förslag som ger höga utslag i Aftonbladets vinklade "opinionsundersökningar".

Första dagen på jobbet är aldrig helt enkel. Man hamnar på en ny arbetsplats, med nya arbetsuppgifter och nya arbetskamrater. Det pirrar antagligen lite i magen inför det nya arbetet. Det finns ett antal saker man bör undvika den första dagen på arbetet:

1. Man bör inte komma försent.
2. Man bör vara trevlig mot människorna man ska arbeta med de kommande åren.
3. Man bör inte vara full.

Kulturskolan i Malmö har fått en ny chef för i år. På den avslutande julfesten i fjol var han hedersgäst, då han skulle komma och presentera sig inför kollegiet, sitta med under en middag och bekanta sig med sina närmast underställda under avslappnade former. Festen var satt till att börja klockan 17.00. Chefen anlände fem timmar för sent, tydligt påverkad av alkohol. Kvällen fortsatte med att han drack tills han var aspackad, tafsade på flera kvinnor och torkade upp sprit med hundralappar samtidigt som han skröt om hur mycket pengar han hade. Sedan argumenterade han med personerna som försökte få iväg honom då han visade sig ha för lite pengar till en taxi. Inte illa för en första dag på jobbet. Kulturkompaniet i Malmö, som överser 2200 barns kulturundervisning, hade varit utan chef i över ett halvår. Sökandet efter den rätta personen hade tagit lång tid och de anställda hade levt i ovisshet under den tiden. Politikerna i Kulturnämnden, med ordföranden Pelle Svensson i spetsen, och kulturdirektören, Bengt Hall, utlovade i november 2005 att nu hade rätt person äntligen hittats: En belevad man med många kontakter inom det kulturella området, en före detta direktör för Norrbottensteatern, Ice Globe Theatre och en ledamot i Statens konstnärsnämnd för film, teater och dans: Rolf Degerlund. Degerlund extraknäcker som skådespelare (Jägarna, Grabben i graven bredvid, Hotet) och är god vän med Mikael Persbrandt (något som borde ha höjt beredskapen inför julfesten). Degerlund är också polare med Joe Labero och Robert Wells och regisserade deras gemensamma show i London för ett par år sedan. Trots att han nu är kulturskolechef på heltid kallar han sig själv fortfarande för Joe Laberos manager, något som yttrar sig på flera sätt:

1. Pengarna han torkade upp den egenhändigt utspillda spriten med (sedlar som han sedan stoppade i bröstfickan på en av sina anställda) sade han sig ha tjänat på att arbeta som Laberos manager.
2. På Laberos hemsida anges Degerlunds mobilnummer, ett nummer han med all tydlighet erhållit från Malmö Stad. Varför betala telefonräkningen själv, när man kan få Malmö Stad att göra det?

Sydsvenskan har skrivit om skandalen, men Norrbottenskuriren är något utförligare. De har dock lyckats missa Degerlunds "magiska" förbindelser. Labero, som egentligen heter Lars Bengt Roland Johansson, har inte uttalat sig om det inträffade.

Kinnevik söker påläggskalvar just nu. Bokstavligt talat. Deras annonser i dagspressen kan ha undgått några så därför kan det passa med en upprepning:

Personen skall vara en hungrig, entreprenöriell person omkring 25 år med meriterande akademisk bakgrund, gärna med examen som civilekonom eller civilingenjör och med målsättningen att bli en framtida VD.

Kinnevikkoncernen som äger flera stora bolag inom media (Viasat, Metro, Tele2) verkar inte bry sig om vad personen kan. Det är en stor skillnad på civilekonomer och civilingenjörer när det gäller deras expertisområden. Och egentligen behöver man inte ha någon utbildning alls, bara man har en akademisk bakgrund. Doktorandföräldrar måste vara ytterst meriterande. Det enda som med säkerhet krävs för att man ska bli Kinneviks påläggskalv är att man vill bli en framtida VD.

Är det ett självändamål?

Du behöver inga särskilda kunskaper, inga särskilda meriter, inga särskilda färdigheter. Du behöver inte vara så berest, inte så beläst, inte så begåvad. Allt du behöver är målet att bli en VD. Ja, du ska vara hungrig (på mat?) och entreprenöriell (är det ens ett ord?) också. Det fattas några ord i annonsen och detta är bara några förslag:

• bildad
• intelligent
• vis
• empatisk
• sympatisk
• snäll
• trevlig
• sansad

När ska man kunna förknippa några av de orden med en VD för ett svenskt företag? Inte än på ett tag om Kinnevik får sin påläggskalv.

En längre semesterresa innebär oundvikliga kontakter med skyltar. De pekar än hit, än dit, och i fallet Charles de Gaulle-flygplatsen så pekar de alltid på fel håll. Vissa skyltar försöker sälja något, andra namnger en plats, och vissa skyltar visar på saker man får och inte får göra.

När jag över jul var i George Town, Malaysia, hade jag ett tydligt uppdrag: Jag skulle fotografera en skylt jag hade sett där för över fyra år sedan, när jag var där senast. Efter en dags letande i de koloniala kvarteren hittade jag den:

Den var övermålad!!! Det rektangulära området i mitten av skylten som består av en något rödare nyans fanns inte 2001 då jag såg skylten senast. Det går kanske inte att urskilja (klicka på bilden för ytterligare förstoring), men någonstans under den något rödare färgen står en man med ett gevär och skjuter en annan man i ryggen. Obehöriga äga ej tillträde, indeed! Övermålningen visar dock på att utvecklingen går framåt. Nu blir man inte längre skjuten i ryggen om man klättrar över muren till Kustbevakningen. Avrättad, kanske, men inte bakifrån.

När jag väl fotat den skylten var jag på jakt efter ytterligare. I George Towns botaniska trädgård hittade jag denna:

Stoppa inte upp bananer i… Nä… Reta inte nazi-apor… Nä… Kläm inte bananer framför… Nä… Jag vet inte, men det kostar 1000 spänn om man gör det i alla fall.

Jag hittade inte fler skyltar direkt, men jag lade märke till ett flertal namn på affärer och caféer som kanske borde tänkts igenom en gång till. Eller vad sägs om:

• Top Mega Café - Ett hål i väggen som varken var top eller mega.
• Bazooka Garment Clothing - Militärkläder? Nej, vanliga tyger.
• Fatty Low Restaurant - Ett ställe för bantare? Nej, Fatty äger stället.
• Slippery Señoritas - En nattklubb. Vet inte om det ingick gratis olivolja.

I Tyskland bygger man bordeller som aldrig förr och man importerar massor med kvinnor från öststaterna. Detta är inget annat än förtäckt slavhandel, något som är förbjudet även i Tyskland, även om prostitution inte är det. Anledningen till expansionen av den lukrativa sexhandeln är att det är fotbolls-VM i Tyskland nu till sommaren.

Fotboll och sexhandel. Sport och kvinnoförtryck. Det är väl inte så att det hör ihop?

På onsdag är det landskamp i Riyad, då Sverige möter Saudiarabien på bortaplan. Om det hade Sveriges assisterande förbundskapten, Roland Andersson följande att säga:

Pensionärer får inte komma in på vissa ställen i Sverige, jag får inte gå in på vissa krogar heller. Jag är 55 år och kommer inte in på vissa ställen i Sverige.

Uttalandet har sitt ursprung i att på Prins Faisal-stadion, där matchen spelas, får kvinnor inte komma in. Jo, Rolle, det finns ju inte några som är mer diskriminerade än svenska män i 50-års-åldern…

Om kvinnorna vill se på fotboll kan de göra det på tv.

…fortsatte Andersson.

Plötsligt står det klart för vem man bygger bordeller i Tyskland: assisterande förbundskaptener i medelåldern som inte vet hur kvinnoförtryck går till. Om någon skulle behöva hitta Rolle någonstans i den tyska sommarnatten, så finns det ett par ställen runt hörnet där man bör leta först…

En dag i oktober 1966 hade parlamentsledamoten Chia Thye Poh fått nog. Den singaporeanska regeringen hade ännu en gång agerat odemokratiskt. Han och hans parti, Barisan Sosialis, bojkottade parlamentet. Han ledde också en grupp partianhängare till regeringskansliet och överlämnade ett papper där de krävde allmänna val, att alla politiska fångar skulle släppas, och att de odemokratiska lagarna skulle hävas. Den singaporeanska regeringen gjorde det enda rätta: De fängslade Poh, utan rättegång.

Mellan 1966 och 1989 satt Poh i fängelse innan han släpptes. Hans frigivning kom dock med två väldigt strikta villkor: Han fick inte engagera sig politiskt, och han fick inte lämna ön Sentosa - en ö som ligger 500 meter från Singapores sydkust.

Mellan 1989 och 1992 var Poh Sentosas ende faste invånare. Om han fortfarande hade haft husarrest där hade jag rekommenderat 4D Magix, en biograf som visar tredimensionella filmer där man lägger till vatten och vind. Eller varför inte Undervattensmuséet? Tycker man om golf, så finns det en av Singapores bästa 18-håls-banor på Sentosa. Ön är nämligen inget annat än en nöjespark. Importerad sand till konstgjorda stränder, ett utsiktstorn som sponsras av Carlsberg och en fejkad ruinstad. Och mellan 89 och 92 kunde man alltså gå och titta på Chia Thye Poh också. Av någon anledning går det inte att hitta honom på Sentosas officiella hemsida.

Poh fick lämna Sentosa 92 men hade fortsatt husarrest till 1998 då alla restriktioner på honom hävdes.

Sentosa är en trevlig dagsutflykt från Singapore, men utsikten från stränderna är inte särskilt inbjudande (klicka på bilden för förstoring) och attraktionerna är för få. 4D-biografen var dock värt inträdet. Att få titta på Poh hade nog inte varit det…