Freon Blogg

Tar en kort semester, men är tillbaka inom kort. Gå gärna till Freon Film för läsning och filmtips (länk till höger).

Hängmattan, here I come…

ZZZzzz—… 

I en debattartikel i DN och i en nyutkommen rapport från Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund framkommer det att endast 56 % av de som undervisar i Matematik och Naturorienterande ämnen på högstadiet är utbildade för det de gör. 15 % saknar både lärarutbildning och behörighet i ämnena de undervisar i.

I friskolorna är det ännu värre. Bara 39 % har behörighet att undervisa i Ma/NO, medan 31 % varken är utbildade till lärare eller ens har tillräcklig utbildning inom sina ämnen.

I debattartikeln listar de båda fackförbunden åtta åtgärder som måste genomföras genast. Jag vill lägga till en nionde:

Förändra språkbruket

Det finns inget som heter "obehörig lärare", det är ett oxymoron.

• "Obehörig person på lärarposition"? Kanske.
• "Sakkunnig utan formell behörighet"? Varför inte? 
• "Icke-auktoriserad lärarwannabe"? Möjligtvis.

Men inte "obehörig lärare".

Det är väl ingen som vill bli behandlad av en "obehörig läkare" eller ens en "obehörig sjuksköterska"? Vill någon att gatorna patrulleras av "obehöriga poliser"? Eller att brottsanklagade försvaras av "obehöriga advokater"? 

Antingen är man lärare eller så är man det inte. Punkt.

Turerna kring nedläggningen av högstadiet vid Hermodalsskolan i Malmö rullar vidare. Senast i en artikel i Sydsvenskan.

Nu har John Roslund polisanmält sina gamla kollegor vid skolan. Han anser sig ha utsatts för en smutskastningskampanj, hot och förtal. Om han verkligen har utsatts för hot och förtal så ska de skyldiga naturligvis straffas, men nog har han satt sig i en väldigt utsatt sits – helt på egen hand.

John Roslund är en fast anställd lärarvikarie i Fosie stadsdel i Malmö och mellan 2002 och 2005 arbetade han på Hermodsdalsskolan. Nu, ett och ett halvt år senare, står han som moderat fritidspolitiker i samma stadsdel bakom beslutet att lägga ner högstadiet på sin tidigare arbetsplats. Kan han stava till "jäv"?

Företagsdirektörernas egna bokhandel, Timbro, har kommit ut med en ny rapport som försöker beskriva den svenska ekonomins nedgång och fall. Författarna, och tillika folkpartisterna/libertarianerna, Johnny Munkhammar och Tino Sanandaji leker med siffror och lägger fram lagom till valet att allt är Regeringens fel.

Än en gång slås jag av vilka gnällspikar som finns i Svenskt Näringsliv – som finansierar både Timbro och Näringslivets MisinformationsInstitut.

Om Svenskt Näringsliv står det:

Vi arbetar med opinionsbildning och kunskapsspridning, utvecklar nya idéer och tar fram konkreta förslag för att skapa ett bättre klimat för företagsamheten. Ett bättre företagsklimat ger fler företag, fler växande företag och fler jobb.

Att skapa ett bättre klimat för företagsamheten handlar inte bara om att kritisera en sittande regering. Det handlar också om att gilla läget och ta till vara de möjligheter som finns inom ramarna för det nuvarande klimatet.

Är inte det det minsta man kan begära från högt avlönade direktörer och företagsledare? Att sluta gnälla över hur Regeringen sköter skatteprocenten och arbetslöshetsstatistiken och faktiskt ta i med hårdhandskarna för att skapa jobb?

Det går att skapa nya jobb idag. Det är fullt möjligt att starta nya företag idag. Det finns mycket resurser för att låta företag växa idag.

Ta inte ledigt på fredagarna för att spela golf. Kavla upp ärmarna och skapa några arbetstillfällen istället. Och sluta gnälla så förbannat. Det klär inte.

Den amerikanska vänsterbloggen Think Progress har kommit över ett dokument som skissar upp vilken strategi Republikanerna bör ha för att sälja Irakkriget till allmänheten. Dokumentet, som skrevs av Representanthusets majoritetsledare, John A. Boehner, är förberedande inför en debatt om Irak och den globala terrorismen. Den innehåller bland annat följande fras:

It is imperative during this debate that we re-examine the conditions that required the United States to take military action in Afghanistan and Iraq in the aftermath of the attacks of September 11, 2001.

Åter igen görs den felaktiga kopplingen mellan 11:e september och Irak – som vanligt antyds den bara, men andemeningen går inte att ta miste på. Boehner tar också till en vänsterhjälte:

As Republicans who supported military action against Saddam Hussein and terrorists around the globe, the United States had to show our resolve as the world’s premier defender of freedom and liberty before such ideals were preyed upon, rather than after standing witness to their demise at the hands of our enemies.

As President John F. Kennedy once stated so eloquently:

“The cost of freedom is always high, but Americans have always paid it. And one path we shall never choose, and that is the path of surrender, or submission.”

Boehner har tagit citatet från talet som JFK höll strax före blockaden mot Kuba – den 22:e oktober 1962 – och bör läsas i den kontexten. Jag förstår att Boehner valde det citatet – det passade hans agenda.

Utåt sett fyllde kompromisslösheten en funktion mellan Chrustjev och Kennedy 1962. Fienden och hotet, för de båda, var tydligt, och krisen var en kraftmätning mellan två supermakter vid höjden av båda deras maktkurvor. Det är dock en falsk kontext, som Boehner utnyttjar för att få Kennedy att framstå som kompromisslös gentemot fienden. Egentligen var både Chrustjev och Kennedy kompromissvilliga under Kubakrisen – även om deras kompromisser inte framkommit förrän på senare år.

Ett drygt halvår senare, den 10:e juni 1963 när Kubakrisen låg på behagligt avstånd ifrån honom, höll John F. Kennedy tal vid American University, Washington DC, och sa då bland annat följande:

What kind of peace do we seek? Not a Pax Americana enforced on the world by American weapons of war. Not the peace of the grave or the security of the slave. I am talking about genuine peace, the kind of peace that makes life on earth worth living, the kind that enables men and nations to grow and to hope and to build a better life for their children — not merely peace for Americans but peace for all men and women — not merely peace in our time but peace for all time.

Ett citat som inte går att linda in i ett republikanskt strategiskt dokument – med eller utan den 11:e september. Nej, Boehner borde inte syssla med utrikespolitik utan återgå till sitt gamla jag: att fördela tobakspengar bland kongressledamöter.

- i alla fall vissa av dem.

Robert Noord och Mats Öhlin skriver idag en jättebra debattartikel i DN om kunskapsprov i tidigare årskurser.

I svensk skola har det under lång tid varit tabubelagt att kontrollera elevernas kunskapsutveckling i tidiga år. Då det först är i grundskolans senare år och i gymnasiet som elevernas resultat bedöms och sätts på pränt i form av betyg leder det till att de största insatserna för att hjälpa elever med svårigheter i skolarbetet återfinns i grundskolans senare år och i gymnasiet.

Det är en självklarhet att man måste kontrollera elevernas kunskapsutveckling – i alla stadier, i alla årskurser – detta kan göras utan det fortfarande tabubelagda ordet "betyg". Noord och Öhlins recept på vad man kan göra åt problemen är klara och tydliga – så att vilken politiker, tjänsteman, skolledare, eller lärare som helst kan förstå det. Det finns en hel del att lära av resultaten i Haninge kommun. Läs på.

Systembolaget har sprungit vänsterns ärenden och märkt koschervin från Golanhöjderna med att det kommer från "Israelockuperat syriskt område".

Och nu har Systembolaget backat och springer därmed högerns ärenden. Lögnarna och historierevisionisterna har vunnit. Den störste lögnaren och historierevisionisten av de alla – Dick Erixon - är nöjd.

Systembolagets kategorisering av koschervinet med ursprung i Golanhöjderna som "Israelockuperat syriskt område" är nämligen helt korrekt. 

Golanhöjderna erövrades av Israel från Syrien under sex-dagarskriget 1967 och annekterades 1981. Syrien gör fortfarande anspråk på Golanhöjderna och det internationella samfundet – varken FN eller något enskilt land – har någonsin erkänt Israels annektering av området.

Golan Heights is Israeli-occupied
[CIA - World Factbook]

Golan Heights, occupied by Israel since 1967
[Office of the United Nations High Commissioner for Human Rights]

Ungefär så kommer George W. Bush att låta nu när Abu Musab al-Zarqawi är död.

Hans död är en positiv utveckling i Kriget mot terrorismen och världen är ett bättre ställe utan al-Zarqawi. Jag kan dock inte låta bli att reflektera:

al-Zarqawi fick några ton sprängmedel i huvudet. He never knew what hit him, skulle man kunna säga. Och om han hann tänka så befann sig de tankarna på vägg, på tak, på gardin med frans, tilsammans med hans hjärnsubstans.

Han ställdes aldrig till svars för sina illdåd, han dömdes inte i någon rättegång, så som det fungerar i en demokrati, utan han bara avrättades med hjälp av en laserguidad bomb. Får offren sin upprättelse nu?

Jag förstår knee-jerk-reaktionen att genast ropa på öga för öga, tand för tand, när det gäller terrorister. Men hör den hemma i ett demokratiskt samhälle? Är det rätt att helt sätta den lagliga processen och de mänskliga rättigheterna ur spel?

Det krävs för att vinna Kriget mot terrorismen, hör man högerflanken tjuta. Samma flank som kräver att lagarna och de mänskliga rättigheterna ska sättas ur spel när det gäller Kriget mot narkotikan, Kriget mot ungdomsbrottsligheten och Kriget mot de homosexuella.

Visst, Kriget mot terrorismen har vunnit ett slag i och med al-Zarqawis död, men har inte Kriget mot demokratin också gjort det?

I Lund har det de senaste veckorna rasat en debatt om betyg. Framför allt har skillnaderna i betygssättning mellan olika grundskolor diskuterats, men det är inte svårt att dra paralleller till gymnasiet.

Att skillanderna är stora råder det ingen tvekan om. Åsikterna går dock isär när man tittar på varför det kan vara så.

Om man ska vara lite raljant kan man uttrycka det som att den ene läraren måste bli hårdare och den andre slappare.

Så säger Rolf Englesson (mp) kommunalpolitiker i Lund. Anders Almgren (s) säger så här:

Det är dock viktigt att inte enskilda lärare känner sig kritiserade. Vi i centrala skolnämnden måste ta ansvar för att skapa resurser så att skolorna kan samarbeta mer kring den här viktiga frågan.

En tredje politiker, Louis Rehn Winsborg (m), säger detta:

Rektorns viktigaste uppdrag är vara pedagogisk ledare på sin skola. En pedagogisk ledare som inte följer betygsutvecklingen och betygskriterierna tycker jag borde fundera på sina arbetsuppgifter ett tag.

Politikerna är alltså inte överens om orsaken (surprise!). Den ene skyller på lärarna, den andre skyller på kommunalpolitikerna, den tredje på rektorerna.

Problemet ligger dock inte på kommunnivå. Det är ett nationellt problem där orättvisa och olikvärdiga betyg sätts över hela landet. Ytterst vilar ansvaret på Riksdagen, Regeringen och därmed också Utbildningsdepartementet och Skolverket.

När nu gymnasieskolan reformeras 2007, vare sig man vill eller inte, kommer betygssystemet att bli oöverskådligt. Räkna med att skillnaderna kommer att bli ännu större, betygen kommer att bli ännu orättvisare, ännu mer olikvärdiga – oavsett vem man skyller på.

För er som har hittat till the Colbert Report – grattis! – ni har hittat till en av världens 100 mäktigaste människor. Programmet, som följer direkt efter the Daily Show with Jon Stewart på Comedy Central, har ett inslag som heter the Word. Programledaren Stephen Colbert kommenterar nyheter med en högervinkling, medan subliminala meddelanden rullas upp bredvid honom på skärmen.

Sajten News Corpse har tagit idén ett steg vidare. De lägger till de subliminala undertexterna på Bill O'Reillys Talking Points Memo-inslag på Faux News. Det hade kunnat vara hysteriskt roligt, om det inte hade varit för den gnagande olusten att Mr. Falafel faktiskt menar allvar med sina paranoida konspirationsteorier och högerextrema påhopp. Nåja, lite kul är det allt…