Freon Blogg

Om en vecka är det kongressval i USA och temperaturen i "debatten" har stigit till outhärdliga nivåer. Republikanerna, som ser ut att förlora flera säten i kongressen, tror på typiskt inskränkt manér att universums centrum befinner sig någonstans i deras heliga nation (USA).

Dick Cheney är övertygad om att terroristerna i Irak har gjort oktober 2006 till en av de dödligaste månaderna sedan invasionen – endast på grund av att det är kongressval nästa vecka. Underförstått: Terroristerna hjälper Demokraterna – Demokraterna hjälper terroristerna.

Liknande tankegångar florerade inför presidentvalet 2004, men då visade sig att Al Qaeda egentligen ville få George W. Bush omvald – något de lyckades med.

Med en republikansk president och en republikansk kongress har terroristerna fått ett nytt vattenhål (Irak) och fått behålla ett gammalt (Afghanistan). Samtidigt har en terrorstat fått tillgång till kärnvapen (Nordkorea) och en annan är på god väg (Iran). Egentligen är det inte alls konstigt att terroristerna hellre vill se Republikanerna vid makten.

Om den amerikanska debatten lägger USA i universums centrum, så befinner sig just nu dess absoluta mittpunkt i debatten om stamcellsforskning.

Michael J. Fox, som lider av Parkinsons, har inför valet i ett flertal reklamfilmer tagit ställning för kandidater som är för stamcellsforskning. Eftersom de flesta republikaner inte vill befatta sig med sekulära forskningsmetoder, utan snarare hoppas att lösningen på Parkinsons kommer till dem i formen av en brinnande buske, tar Fox framför allt ställning för demokratiska kandidater.

Vilket fick blåshålet Rush Limbaugh att explodera i fånigheter.

Limbaugh anklagade i ett av sina radioprogram Fox för att antingen spela sin spastiska ryckningar, eller låta bli att ta sina receptbelagda mediciner, och under tiden härmade han dem. Limbaugh, som med tanke på att han åkt dit för att ha plockat ut lite för många receptbelagda värktabletter till sig själv, borde veta bättre. Foxs ryckningar berodde på att han tagit medicinen. Hade han inte tagit någon medicin hade han knappt kunnat röra sig alls.

Fox har sedan dess besvarat många frågor om Limbaughs idiotier och han har hela tiden visat sig vara en större man – till själen, inte kroppshyddan – än Limbaugh.

Och under tiden kretsar universum vidare – men i ärlighetens namn ligger kanske dess centrum inte i USA… 

Andra bloggar om: Dick Cheney, George W. Bush, Michael J. Fox, Parkinsons, Rush Limbaugh

Häromdagen skrev journalisten Anders Ljungberg i Sydsvenskan:

Hårdare krav vid intagningen till Malmö stads sommarskola för gymnasieelever ledde till en halvering av antalet elever. Samtidigt förbättrades resultaten radikalt. 

Wow! Det gör ju nytta att ställa högre krav! Dels verkar behovet av sommarskolan minska – eftersom antalet elever halveras. Dels förbättras resultaten hos de som går där. Det är en win-win-situation!

En tanke som givetvis slår mig är:

Varför inte höja kraven ytterligare för sommarskolan? Det borde ju förbättra resultaten ännu mer!

Förslagsvis bör man endast ta in elever som redan har fått MVG på kurserna. Antalet elever borde minska så till den milda grad att sommarskolan i princip kan avskaffas. Och de elever som trots allt kom in skulle faktiskt redan ha fantastiska betyg, vilket måste ses som en förbättring jämfört med tidigare då de kassa elevernas mediokra betyg drog ner statistiken.

Med andra ord (och skämt åsido):

Vad menar Anders Ljungberg, egentligen? Varför har han skrivit en artikel som innehåller matematik för det uppenbara? Är det av ideologiska skäl? Eller tänkte han helt enkelt inte efter?

Dags att ställa högre krav på journalistiken, kanske… 

Häromdagen attackerade vänsterstollar högerstollar i Sten Stenssons hemstad, Eslöv. Förutom att syndikalisterna och de andra lösa vänstermänniskorna lyckades krossa fönster på det kulturminnesmärkta Medborgarhuset, tryckte de också till Björn Söder, Sverigedemokraternas partisekreterare.

Politiskt våld är aldrig berättigat, inte ens av maskerade pubertala töntar med sympatier någonstans vänster om Stalin.

Jag kan tycka att Björn Söder och alla de andra dårarna inom Sverigedemokraterna behöver ett rejält kokt stryk, men av den intellektuella sorten. De skulle behöva en retorisk lavett, ett par argument i solar plexus och några logiska skallningar – så ska det nog bli människor av dem.

Naturligtvis leder vänstertöntarnas inte till att Sverigedemokraterna gråtande drar sig tillbaka till gyttjepölen de kom ifrån. Istället planerar de att kanske starta en egen vaktstyrka. Kanske får de häftiga uniformer med några coola symboler på.

*sniff, sniff*

Det luktar Sturmabteilung.

Tack för det, vänsterslynglar! Det enda ni lyckas med är att göra Sd till ett offer, med Björn Söder som martyr, och ta mig fan om inte det är precis vad de vill. Spela dem i händerna, bara. Då är det bara att vänta på en ölkällarkupp, en kristallnatt och de långa knivarnas natt…

Kan ni inte besegra dem med argument – ge jävelen i att försöka. 

Hmm…

Jag får just nu en del underliga träffar på bloggen. De kommer från regeringskansliet och gäller Therese Wallqvister (fp), som jag skrivit om här.

Kan man gissa att Wallqvister blir vår nästa kulturminister?

Apropå skolminister Jan Björklunds debattartikel i dagens DN. Så här skriver han:

Avhoppen är mycket höga, främst från yrkesinriktade utbildningar.

Hur högt över marken är avhoppen?

Avhoppen är många, naturligtvis.

Vidare skriver han: 

Antalet underkända elever är högt.

Har de underkända eleverna tagit droger?

Antalet är självklart stort.

Nu är inte jag mycket bättre, kanske, men detta är från en skolminister med en hel stab som kan läsa igenom en text och påpeka felaktigheter. Pinsamt.

Tack till en kollega för de språkliga hårklyverierna. 

Det blir alltså ingen gymnasiereform från och med hösten 2007.

Den nya regeringen gör helt rätt i att skjuta upp reformen. Att reformera lite till hösten och sedan reformera igen om ett par år hade varit helt vansinnigt. På det hela taget har Gymnasie-07 alltid varit lite halvdan. Det hela var en kompromiss från början till slut där varken bu eller bä delades ut till någon. Ingen var helt nöjd.

Borgaralliansen har en större chans att genomföra en djupgående reform. Dels för att de är en majoritetsregering, men också för att det bara är Folkpartiet som har något att säga till om i de här frågorna. Det blir Leijonborg/Björklunds way eller dö hajway.

Eftersom jag tycker om delar av Folkpartiets tankar – yrkes- och lärlingsutbildningarna, till exempel – men mindre om andra – ordningsbetyg och andra polisuppgifter att belägga lärarna med, exempelvis – är jag tudelad inför vad de egentligen planerar att göra. Ska de skoltrötta eleverna äntligen få en chans att klara av sina studier? Ska vissa elever samtidigt klassificeras som oordningssamma?

En skolreform är alltför viktig för att låta några få partier besluta om. I en sådan fråga bör det råda konsensus. Lås in representanter från varje parti i ett rum och låt de inte komma ut förrän de har tagit fram en reform som alla kan vara överens om. Då kanske vi kan få en gymnasieskola som inte drabbas av politikernas reformiver vart fjärde år.

Det är svårt, men politikerna har bra betalt för att handskas med svåra frågor. Dags att jobba lite för pengarna, kanske?

Lars Leijonborg – utbildningsminister

Jan Björklund – skolminister

Folkpartistiskt monopol på skolfrågor de kommande fyra åren, precis som under valrörelsen. Vad innebär det för mig som lärare och vad innebär det för gymnasieskolan?

Jag måste antagligen börja sätta ordningsbetyg. Någon slags siffra eller bokstav ska de ha för sitt uppförande, de slynglarna. Det räcker ju inte att man redan klassar dem som intelligenta eller dumma genom ett kunskapsbetyg. Nu ska man troligen klassa dem som välartade medborgare eller bortom all mänsklig hjälp genom ett ordningsbetyg. Nåja, ordning i klassrummet blir det kanske, i alla fall.

Jag kommer att få undervisa engelska och historia för elever som inte tänker fortsätta till högre studier. "Varför ska man kunna det?" kommer att bli en vanligare fråga i den svenska skolan. Svaret på frågan kommer att bli luddigare.

Det blir spännande fyra år framöver, särskilt för skolan. Jag tillhör dem som inte riktigt ser fram emot vad som komma skall, men spännande ska det bli oavsett.

Jag är dock lite glad för Carl Bildts comeback i regeringen. De tolv åren sedan han senast satt i regeringsställning har gjort honom mer ödmjuk och sansad inför de utrikespolitiska utmaningarna han står inför de kommande åren. Jag läser hans blogg nästan dagligen och ser hans utnämning till utrikesminister som något positivt i ett annars väldigt blekt startfält för Fredrik Reinfeldts regering.

Hela affären med den sexchattande republikanen Mark Foley stinker högt och ljudligt. Det värsta är hans utnyttjande av unga pojkar. Nästan lika illa är Republikanernas försök att fördunkla, skymma eller förvrida det inträffade. 

Metod nummer ett: Det är synd om honom 

Foley är alkoholist. Alkoholistkortet är bra att komma dragandes med – då kan man skylla på spriten om man tänder på små pojkar, samtidigt som man kan botas genom en månad på Nämndemansgården.

Foley är homosexuell. Lite svårare kort att spela – särskilt eftersom det i debatten nästan jämställer homosexualitet och pedofili – vilket i och för sig inte innebär någon större kursändring för det republikanska partiet.

Foley blev sexuellt utnyttjad som barn. Två fel = Ett rätt. Eller?

Metod nummer två: Det är de andras fel

Jämför Foley med Clinton. För att på så sätt förringa det Foley gjort.

Jämför Foley med Clinton, igen. Och när sanningen inte räcker till – hitta på lite saker.

Jämför med så många demokrater som möjligt. Gör en lista.

Låtsas att Foley är medlem i Demokraterna. Bara gamle Bill-O hade kunnat komma på något sådant.

Här är en sammanfattning av alla metoderna.

Det är kongressval i USA i november och det märks att valtemperaturen har gått upp några grader i och med skandalen. Demokraterna har fortfarande inget konkret att komma med. Om Republikanerna förlorar stort i november – och trenden verkar gå åt det hållet – så beror det helt och hållet på deras egna agerande. Det gäller inte minst i FoleyGate.

På fredag får vi en ny skolminister. Med allra största sannolikhet blir det limousineåkaren Jan Björklund (fp).

Då får vi förhoppningsvis snart reda på om det blir en gymnasiereform från och med hösten 2007, eller inte. De nuvarande niorna ska informeras i november om hur gymnasiet ser ut som de sedan ska få möjlighet att gå i. Det ger oss en månads förberedelse, från nu.

Troligen kommer dock Alliansen bordlägga hela förslaget för att med stor kraft lägga ett eget reformförslag inför 2008 eller 2009.

Under tiden gnetar Skolverket på som om inget hade hänt i vad som måste vara ett av världens otacksammaste arbeten.

Det är spännande i väntans tider…