Det finns en anledning till att bloggen inte uppdaterats på ett tag. Vi har sålt vår lägenhet, köpt ett hus och flyttat. Några reflektioner:
Telia kan inte handskas med telefonnummer. Det tog dem två veckor att registrera vårt telefonnummer på en ny telestation. Själva flytten av telefonnumret gick på ett par minuter, och adressändringen så att räkningarna kommer till rätt ställe gick också smärtfritt. Men när andra bolag måste få bekräftelse på vår flytt tar det alltså Telia två veckor. Sammanlagt tog det oss en dryg månad att skaffa bredband till huset.
Telefonköerna är västerlandets undergång. Alla företag har dem nu för tiden - de labyrintiska telefonköerna. Tryck ett för det ena, två för det tredje och stjärna när du vill komma vidare. Och alltid hamnar man på samma ställe. Du är nu nummer sextiosju i kön, var god vänta. Och under tiden växer telefonräkningarna, som måste betalas på ens internetbank, som man alltså inte har tillgång till.
Jag vill ha frihet att inte välja. Det som förr var ett telefonsamtal till ett elbolag är numera tre - ett till bolaget som äger ledningarna, ett till bolaget som levererar strömmen, och ett till bolaget som handlar upp strömmen. Telefonbolagen var också bara ett för inte så länge sedan. Numera ringer man ett bolag om ledningarna, ett om samtalen, och ett om bredbandsleveranserna. Bredband man alltså inte har på grund av bolaget som äger ledningarna.
Byt inte bank om ni slipper. Konton måste tömmas, kort måste klippas, inloggningsdosor måste blockeras och autogiron måste flyttas. Under långa perioder tvingas man upprätthålla två internetbanker, samtidigt som den allt jämnt accelererande mängden räkningar fortsätter att trilla in. Har vi missat någon betalning? Ingen aning. För att kolla krävs internet eller telefonkö.
Telefon, el och banker är bara början. Utöver dem har vi försäkringsbolag, sophämtning, återvinning, vatten, avlopp och ibland trillar det ner ett kuvert med omvalsblanketter för ens pensionsfonder. Och alla kräver de sin telefonkö eller kontakt via internet.
Kapitalism och valfrihet i all ära, men nog hade det varit fint att slippa den fria konkurrensens eviga telefonkö. Nä, nu måste jag sätta mig och vänta ett samtal. En sista reflektion hinner jag dock med:
Husköpet har inte ångrats en sekund.