Freon Blogg

CV för Karl Rove:

• 1950 - föds, till många demokraters förtvivlan
• 1960 - blir nedslagen av en flicka att han tycker om Richard Nixon (flickan tycker om Kennedy)
• 1970 - bryter sig in i Alan J. Dixons kampanjkontor, stjäl papper och trycker sedan upp fliers som sprider lögner om Dixon
• 1971 - juni - hoppar av college
• 1971 - december - undviker värnplikten genom att hävda att han fortfarande studerar
• 1973 - agerar budbärare mellan George H. W. Bush (senior) och George W. Bush (junior) och träffar USA:s framtida president för första gången
• 1978 - sköter Bush Jr:s första kongresskampanj (som misslyckas)
• 1982 - sköter demokraten Phil Gramms kongresskampanj (som lyckas)
• 1984 - sköter republikanen Phil Gramms återvalskampanj (som också lyckas)
• 1991 - börjar arbeta som rådgivare på Philip Morris
• 1992 - avskedas från George H. W. Bushs presidentkampanj efter att han läckt en negativ story till journalisten Robert Novak
• 1994 - lyckas få George W. Bush vald till guvernör i Texas
• 2000 - i primärvalen ställer han följande fråga i en av opinionsundersökningarna: “Skulle du vara mer eller mindre benägen att rösta på John McCain till president om du visste att han var far till ett utomäktenskapligt svart barn?” (McCain och hans fru har adopterat ett barn från Bangladesh)
• 2000 - november - lyckas få George W. Bush vald till USA:s president
• 2002 - augusti - formar White House Iraq Group, tillsammans med bland andra Lewis “Scooter” Libby - en arbetsgrupp som ska övertyga allmänheten om hotet från Saddam Hussein
• 2003 - mars - Irak invaderas
• 2003 - augusti - lämnar ut en CIA-agents hemliga identitet till journalisten Robert Novak och låter sin kompis “Scooter” Libby ljuga om det
• 2004 - lyckas få Bush Jr omvald
• 2007 - mars - dansar och rappar på en galamiddag i Washington DC:

…och bevisar än en gång att vissa människor inte har haft, har, eller någonsin kommer att ha takt - musikalisk eller inte…

Sir Ken Robinson vid TEDTalks i Monterey, California, talar om hur skolan systematiskt dödar kreativitieten hos barn och ungdomar. Roligt och tänkvärt.

Andra bloggar om: Ken Robinson, TEDTalks, skola, kreativitiet

Det låter nästan lite coolt att få betyget FX, men i framtiden verkar det kunna bli verklighet - och det är inte så coolt som det låter. FX innebär att man är mer än underkänd.

Idag la regeringen, med skolminister Jan Björklund i spetsen, fram sitt förslag om hur det framtida betygssystemet ska utformas. Sju betygssteg (A, B, C, D, E, F, FX) ska ges från årskurs sex, så att eleverna ska kunna sorteras in i rätt fack lite tidigare i livet.

Några “Björklundare” från presskonferensen:

Tidigare och tydligare

Det klatchiga slagordet för reformen - säkerligen tatuerat på skolministerns överarm.

Det finns inget land som börjar senare än Sverige

Det finns nästan inget land som har en bättre skola än Sverige, heller - men det kan vi kanske hålla klaffen om.

Fler steg i betygsskalan gör det lättare att höja betyget

Varför inte ett par hundra betygssteg? Då blir det ju ännu lättare att höja sina betyg.

En betygsreform är välkommen, hur frälst vår skolminister än må vara. Även vi som inte tror att fler betygssteg är räddningen på skolans uppfattade problem inser att dagens betygssystem är under all kritik.

En viktigare fråga att ställa innan man beger sig in i en reformiver (påskyndad av ett möjligt regeringsskifte efter nästa val) är kanske: Varför har vi betyg över huvud taget?

Andra bloggar om: betyg, Jan Björklund, skola, betygsskala

Wanja Lundby-Wedin på LO och Metta Fjelkner på Lärarnas Riksförbund skriver i en debattartikel i DN om hur gymnasieelever idag inte klarar kraven.

Deras utgångspunkt är att en tredjedel av eleverna som gått yrkesförberedande program inte har jobb tre år efter de gått ut och att endast 55 % av de som har jobb har det inom området de är utbildade i.’

Från yrkesprogrammen är det dessutom en tredjedel som går ut utan slutbetyg - även om de flesta läser in gymnasiekompetensen senare.

I åtta punkter går LO och LR sedan in på vad man kan göra åt det. Kommentarerna är mina:

1. Hög kvalitet på alla yrkesförberedande program

Duh! En gymnasieexamen måste betyda att eleven har de relevanta kunskaperna. Hög kvalitet ska dock inte förväxlas med stor kvantitet.

2. Behöriga yrkeslärare

Ännu en självklarhet. Just nu rullar emellertid Bolognaprocessen vidare. Enligt den kommer framtidens yrkeslärare på gymnasiet att ha kortare utbildning än andra gymnasielärare. De kommer till och med att ha en kortare utbildning än förskolelärare, vilka tidigare utmålats som de stora förlorarna i Bolognaprocessen. I realiteten är yrkeslärarna de verkliga förlorarna. Det är kanske dags att se över och (förhoppningsvis) förkasta Bolognaprocessen?

3. Enskilda kommuner klarar inte utbildningsuppdraget

Ett utökat regionalt och kommunalt ansvar för vilka utbildningar som ska lockas till olika kommuner efterlyses. Låter bra. Det är inte rimligt att alla kommuner ska anordna alla yrkesutbildningar.

4. Fler elever ska få särskild behörighet

Jag tillhör skaran som inte ser det som ett självändamål att alla gymnasieprogram ska vara högskoleförberedande. Vissa yrkesförberedande program bör till och med kortas till två år. Men möjligheten ska alltid finnas att under en relativt koncentrerad tid läsa in sin högskolebehörighet. Ett extra påbyggnadsår, till exempel. Ingen ska tvingas, men alla ska ha möjlighet - är mottot.

5. Utred avhoppen

Jag vill också veta varför elever hoppar av och vart de tar vägen.

6. Ordning och reda på utbildningsmarknaden

Detta är ett förslag som lär stöta på patrull hos Alliansen. Deras språkbruk är så näringslivsinfluerat att ett krav på att minska skolornas marknadsorientering lär mötas med ett stort “va’ fan menar ni?” Ett förbud mot “lockvaror” och en begränsning av marknadsföringen är kanske en väg…

7. Studie- och yrkesvägledning till varje elev

Om inte allomfattande rådgivning sker på varje skola idag är det en skam. Därmed inte sagt att alla elever går ut gymnasiet med en klar bild av vad de vill bli - studie- och yrkesvägledning till trots. Jag visste inte vad jag ville bli förrän jag var 27…

8. Eftergymnasala yrkesutbildningar

Man skulle kunna kalla det “fortbildning” eller “kompetensutveckling”…

Det viktigaste som LO och LR berör är att den framtida gymnasieskolan kräver en bred majoritet. Det är en underdrift.

För att gymnasiet och alla andra skolformer ska få en framtida arbetsro kan de inte förändras beroende på vilka som sitter vid makten. Det som krävs är utbildningspolitisk konsensus. Fullständig samsyn.

Lås in utbildningsrepresentanter från alla politiska partier, alla lärarfack, plus spridda individer från Skolverket och Myndigheten för skolutveckling och diverse skolor i ett rum och släpp inte ut dem förrän de är överens. Då kanske vi kan få en skola som håller längre än till nästa mandatperiod.

Hållbar utveckling - även på skolområdet.

Andra bloggar om: LO, Lärarnas Riksförbund, yrkesförberedande program, yrkeslärare, Bolognaprocessen, gymnasiet, skola

Jan Björklund var på GA-skolan i Landskrona häromdagen. Han fick mer vatten på sin kvarn och prisade nolltoleransen som fått ordning på skolan. Enligt honom befinner sig den svenska skolan i en internationell kris:

Enligt en internationell studie av OECD har svenska skolor störst problem skolk, med för sen ankomst, skadegörelse och ett kränkande språkbruk.

Han menar, enligt Sydsvenskan, att det inte beror på lärartätheten som för honom är “bäst i klassen”.

Visst, Sverige har en hög lärartäthet jämfört med världen i stort (enligt OECD), men vi ligger exakt på EU-genomsnittet - 11,9 elever/lärare. Länder som har en högre lärartäthet, bara i Norden, är: Danmark (11,2), Finland (9,8), Island (11,4) och Norge (10,5). Sverige har alltså lägst lärartäthet i Norden, men vi är “bäst i klassen”. Vilken klass talar Björklund om? Buntar han ihop oss med Nya Zeeland (17,5), Korea (20,4) eller Mexico (36,1)? Jag har mailat honom och frågat.

Björklund är ute och cyklar i skoldebatten som vanligt och ropar sina uttjatade mantran vad gäller ordning, reda, betyg och valfrihet för att komma till rätta med de uppfattade problemen.

Det handlar inte om att höja kraven (för då är det fler som inte uppnår dem) - utan det handlar om att stärka elevernas resurser och möjligheter att uppnå dem. Det handlar inte om att ge lärarna större ordningsbefogenheter - utan det handlar om att stärka lärarnas yrkesstatus och professionalism.

Vad gäller GA-skolan så brottas Landskrona med större problem än som kan åtgärdas med ett förbud mot att säga “fan” på slöjden. Men de problemen ligger som tur är inte på Björklunds bord.

Andra bloggar om: Jan Björklund, skola, den svenska skolan, skoldebatten, GA-skolan, Landskrona

Nu har någon läst Inger Enkvist igen. Det innebär ännu ett inlägg för att den svenska skolan ska återgå till “fornstora dar”. Den här gången är det Malin Lernfelt på Göteborgsposten som tror sig ha lärt sig något av Enkvists Uppfostran och utbildning:

Ju längre man läser i Enkvists bok desto mer ifrågasätter man. Att det inte står särskilt bra till med kvaliteten i den svenska skolan känner väl de flesta till. Men hur illa det är på väg att gå är det nog inte många som förstår. Och de som kommer att råka mest illa ut är barn från studieovana hem. De är de som lämnas därhän när de upplysta föräldrarna placerar sina barn i kunskapsfokuserade friskolor utan “skojighetspedagogik”.

Fråga till Lernfelt: Ifrågasätter man Enkvist också?

Debattörer och ledarskribenter, framför allt på den borgerliga kanten, men även på de andra kanterna, verkar lita blint på Inger Enkvist. Hennes förra bok, Feltänkt, var just det - feltänkt. Hennes kritik av den svenska skolan ligger mest på spekulationsnivå och verkar inte ha någon förankring i verkligheten. Att svenska elever fortfarande klarar sig väl i internationella undersökningar är lätt verifiera. Ett par besök på OECD och PISA räcker för att konstatera att den svenska skolan mår ganska bra.

Framför allt så känner man som lärare inte igen bilden som gång på gång upprepas i skoldebatten - bilden som alltså de flesta “känner till”: En skola i kris. Svenska elever sämst i världen. Oordning och kaos på skolorna. Lärare maktlösa flummare. Eleverna får inte den kunskap som krävs för att klara av ett liv som laglydig och moralisk medborgare. Och så vidare…

Över huvud taget är lärare ganska dåliga på att synas i debatten. Istället låter man tyckare som Malin Lernfelt - med hjälp av konservativa tradionalister som Inger Enkvist - styra debatten till att måla upp en falsk bild av skolan:

Trots att de flesta barn och ungdomar just på grund av sin ungdom inte förmår inse värdet av vissa kunskaper har vi i hög grad låtit undervisningen styras av deras önskningar. Allt i skolan skall vara “roligt”. Det finns inte längre samma press på eleverna att anstränga sig även med det som till en början kan verka svårt och komplicerat som fanns förr. Eleverna vänjer sig därför vid ett liv utan krav.

Malin Lernfelt ljuger, eller så har hon en fullständigt världsfrånvänd syn på skolan.

• Dagens elever styr inte undervisningen med hjälp av sina önskningar.
• Dagens elever tycker inte allt i skolan är roligt, eller ens “roligt”.
• Dagens elever upplever mer press och stress än någonsin tidigare.
• Dagens elever är mitt uppe i en skolgång som är svårare och mer komplicerad än den någonsin har varit.
• Dagens elever har hur mycket krav på sig som helst - inte bara från skolan.

Att måla upp den falska bilden har ett syfte. Undervisningen i den svenska skolan har decentraliserats. Målstyrningen har lett till att de enskilda lärarna har fått ett större ansvar för undervisningens utforming och innehåll. Lärarna har blivit mer professionella och har fått mer makt över sitt yrkesutövande. Samtidigt har eleverna fått ta större ansvar för att utforma sin skolgång. Om elever och lärare har fått mer makt över skolan, så har andra tappat den. Och de vill ha tillbaka den.

Kraven på en pluggskola, ordningsbetyg och fler normativa prov är ett sätt för politiker, myndigheter och näringslivet att återta makten ifrån lärare och elever. Skolan ska ännu en gång bli ett verktyg för samhället att forma laglydiga svenska medborgare som efter fullgjord examen arbetar hårt och gör som man blir tillsagd.

Lernfelt och Enkvist verkar tro att lärarna inte är kapabla att utöva sitt yrke på ett professionellt sätt och att den svenska skolan skulle må bättre av att återgå till kulramar, skrivstilsövningar och råplugg av vilka råvaror som produceras i Närke.

Inget kunde vara mer fel. Den svenska skolan är fylld av yrkeskunniga lärare och ambitiösa elever.

Tiderna har förändrats - och skolan med dem. Det enda som inte har förändrats är debatten:

Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoritet, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre upp när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare.

- Sokrates, 400-talet f.v.t.

Andra bloggar om: den svenska skolan, skola, lärare, skoldebatt, pluggskola

Den 3:e april tar en saga slut. Då når Kingdom Come: the Final Victory av Tim LaHaye och Jerry B. Jenkins bokhyllorna.

Kingdom Come är den trettonde boken i Left Behind, en romansekvens som började år 1995 med romanen Left Behind: A Novel of the Earth’s Last Days. Den första romanen handlar om hur troende, kristna, människor plötsligt försvinner spårlöst från Jordens yta. Det visar sig att de blivit upptagna till Himlen. Kvar på Jorden blir de som måste gå igenom Armageddon och stå ansikte mot ansikte mot Antikrist.

Det är dock inte för sent för de som inte nått Himlen ännu, man kan fortfarande bli frälst. Och i bok två bildas the Tribulation Force - en slags insatsstyrka som kan slå till mot Guds motståndare och Antikrists lärljungar. De följande böckerna innehåller en högteknologisk version av Uppenbarelseboken, skrivet på Tom Clancy-språk istället för på Bibel 2000-lingo.

Kingdom Come: the Final Victory handlar om tiden efter Jesu återuppståndelse och beskriver det lyckliga 1000-åriga riket som Frälsaren är förutspådd att regera över. Naturligtvis är faran inte över - Lucifer lurpassar - men vem kan tvivla på att en ultrakristen bokserie som Left Behind kan sluta annat än lyckligt - Guds rike på Jorden.

Ett hinder för Guds seger över Satan skulle kunna heta Mammon.

Left Behind-serien har genererat ett flertal miljoner dollar. Förutom den tretton böcker långa originalserien, har LaHaye och Jenkins skrivit en trilogi, Countdown, som följer Left Behind-karaktärerna före händelserna i den första boken - ett slags PHANTOM MENACE till Left Behinds A NEW HOPE. Och som ett slags CARAVAN OF COURAGE har det dessutom kommit ut två bokserier av andra författare som utspelar sig parallellt med Left Behind - en militär trilogi av Mel Odom som utspelar sig på slagfält världen över (främst i Mellanöstern), och en politisk trilogi av Neesa Hart som utspelar sig i Washington DC.

Som om det inte räckte har Left Behind-författarna släppt grafiska romaner av de två första böckerna, samt en barnboksserie på hela 40 böcker. Left Behind: the Kids Series handlar om en Young Tribulation Force som kämpar mot Antikrist i väntan på Jesu återvändande.

Men vänta, det finns fler möjligheter att mjölka Mammon på:

År 2000 kom LEFT BEHIND - THE MOVIE, en film baserad på den första romanen och utan ett känt ansikte bland skådespelare och andra inblandade. Uppföljaren LEFT BEHIND II: TRIBULATION FORCE (2002) gjorde inte heller något större avtryck i filmhistorien. Den tredje filmen, LEFT BEHIND: WORLD AT WAR från 2005 lyckades dock locka en Oscarsvinnare till ensemblen - en man som inte gjort en bra film sedan AN OFFICER AND A GENTLEMAN (1982) - Louis Gossett Jr.

Och i fjol kom dataspelet - LEFT BEHIND: ETERNAL FORCES där man springer runt och frälser människor - fast med möjligheten att i multiplayer kunna spela Antikrist.

Så länge det finns sätt att tjäna pengar på att Jesus aldrig segrar och får sitt tusenåriga rike kommer Satan att gå som segrare.

Det ligger naturligtvis lite politik i det här också. LaHaye och Jenkins är rabiata FN-motståndare. I Left Behind-serien heter Antikrists företag Global Community och hans arméer kallas för Peacekeepers. Detta förstärks om man tittar på Jenkins tidigare försök till en framgångsrik bokserie - Soon - där världen hotas av the National Peacekeeping Organization som arbetar stenhårt på att sprida ateismen över världen.

Men så länge man kan ha lite kul på LaHayes och Jenkins bekostnad:

Andra bloggar om: Tim LaHaye, Jerry B. Jenkins, Left Behind