Freon Blogg

Sverigedemokraterna (Sd) har fått sitt rampljus. Jag tillhör dem som anser att det var rätt av Mona Sahlin att ta debatten, men att hon kanske borde ha läst på lite bättre och kommit med starkare argument. Helst borde Sd:s partiledare möta en historieprofessor som kan läsa lusen av deras partiprogram.

Sd har fått breda ut sig ytterligare genom ett söndagsporträtt i Sydsvenskan. Där kom partiledaren Jimmie Åkessons historiesyn till förgrunden och visar på vilket ignorant och okunnigt parti han leder. Artikeln ledde dock till mer frågor än svar.

Saxat ur Sydsvenskan (070422):

Partiet vill [...] förbjuda slakt och import av halal- och kosherkött.
– Vi har judiska medlemmar, de har opponerat sig mot kosherförbudet. Men djurrätt är en central fråga. Det är symboliskt också: man får välja vad som kommer först – religionen eller Sverige, säger Jimmie Åkesson.
– Den som säger att han i första hand är muslim och i andra hand svensk, han är ingen riktig svensk.
Och den som säger att han i första hand är kristen, i andra hand svensk?
– Det är inte samma problem. Kristendomen är en del av Sverige. Det blir inte samma krock.

Religiöst sett borde partiet inte ha något som helst problem med utövning av fornordisk religion. Mer “svensk” än så kan ingen religion bli, vad jag vet. Men det blir nog en rejäl krock med Sd:s centrala djurrättsfråga eftersom djuroffer, och kanske till och med människooffer borde tillåtas för att få utöva den svenskaste av religioner.

Sydsvenskan saxar ur Sd:s partiprogram:

Det primära målet med Sverigedemokraternas politik är att återupprätta en gemensam nationell identitet.

Jimmie Åkesson är från Sölvesborg. Tillhör Gustav Vasa hans nationella identitet, trots att Sölvesborg bara varit svenskt i 350 år? Vad menas med en “gemensam nationell identitet”? Varför kan inte minareter vara en del av identiteten när kåldolmar (maträtt från Turkiet) kan vara det?

Jimmie Åkesson vill att svenska dagisbarns känsla för det fosterländska ska stärkas och att det ska sättas upp fler kungastatyer på torgen.
– När jag ser statyn av Karl XII i Kungsträdgården som pekar österut… det känns. Det handlar om samhörighet med dem som kämpade i hans armé, som gett sitt blod och svett för Sverige.

Som dagisfröken blir Åkesson riktigt skrämmande. Hur vill Sd stärka dagisbarnens fosterländska känsla? Vad i hela friden är en fosterländsk känsla? Och hur ska detta gå till utan att ta till Tredje rikets Jugend-fasoner?

Åkessons fascination för statyer är minst sagt underlig. Blir jag stolt som svensk av att se Karl X Gustav på Stortorget i Malmö, eller mår jag illa som skåning av att se samma staty? Och hur kan någon bli stolt som svensk över Karl XII? Mannen spenderade större delen av sitt liv utomlands och lyckades dessutom förlora stora arealer av landet, vilket gjorde att Sverige gick ifrån att vara en stormakt till att bli ett litet kungadöme i Europas utkant. Bravo!?

Hans reflektion över statyn i Kungsträdgården blir absurd. Hur skulle lille Jimmie känna någon som helst samhörighet med 1700-talets Karoliner? Har han ens gjort lumpen? Kan han historia? “Blod och svett för Sverige”? Det är ett mirakel att han råkar undvika att säga “Blut und Boden” istället, även om det antagligen är det han menar…

Sedan får Åkesson prata lite Zlatan också:

Jimmie Åkesson är fotbollsintresserad och fanns på läktaren i Portugal när Zlatan gjorde sitt mytomspunna klackmål mot Italien i EM 2004. Han jublade och kände lycka när bollen gick in, säger han.
Just då var Zlatan svensk för dig?
– Han spelade i alla fall för Sverige. Sedan om han var legosoldat eller inte, det vet jag inte.

Legosoldat? Ungefär som krigarkungarnas arméer…

Just nu har Sd problem med att hitta en fristad i Sverige där de kan hålla sina partidagar. Till och med Danmark säger nej. Å ena sidan är det en härlig ironi att de svenskaste av svenska inte är välkomna någonstans i Sverige, och att de inte kan hålla sina främlingsfientliga tal ens i vårt annars så främlingfientliga grannland är mest bara kul. Å andra sidan är det precis det de vill - bli utmålade som martyrer - som små stackare som tvingas till marginalerna av det stora, hemska och mångkulturella Sverige.

Deras idioti borde exponeras av kloka personer som vågar ta debatten. Sverigedemokraterna bör bekämpas med argument som bestrider deras floskelfyllda retorik som hämtats ur 1800-talets nationalistiska rörelse och 1930-talets nazistiska propaganda. Jag är inte den personen som kan ta den debatten, och uppenbarligen är inte Mona Sahlin det heller. Och Fredrik Reinfeldt vågar vill inte. Kom igen nu! Vem ställer upp?

Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, Sd, Jimmie Åkesson, historia, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt

Den dynamiska duon, Lars Leijonborg och Jan Björklund, skriver på DN:s debattsida om hur de planerar att satsa på läraryrket genom “Lärarlyftet“. I tio punkter lägger de fram ett förslag som är värt att kommenteras:

1. Fortbildning.

En utbildningssatsning på både utbildade lärare och obehörig personal. Jag har 260 akademiska poäng, jag kanske kan behöva några till.

2. Fler lektorer.

Självklart.

3. Skärpta krav på lärarnas utbildning.

Jag tror inte det är lärarnas utbildning det är fel på. Problemet befinner sig på lärarutbildningen - den som alla utbildade lärare klagar på.

4. Stopp för att fastanställa obehöriga [personer] (det finns inget som heter “obehörig lärare”).

Låter väl bra. Det gäller bara att man lyckas behålla personer som “råkar trilla dit” som lärare och låter dem utbilda sig. För vikariat får man inte ställa samma krav.

5. Kompletterande utbildning så att obehöriga [personer] kan bli behöriga.

Som jag nämnde nyss, alltså. Här tror jag dock att utbildningen måste ske i nära samarbete med skolan. Betald utbildning, kanske?

6. Lärarauktorisation.

Kalla mig ignorant eller dum, men jag vet faktiskt inte vad det skulle innebära att vara auktoriserad lärare, jämför med att inte vara det.

7. Tydligare befogenheter.

Där kom det. Disciplin! Sitt ner! Håll klaffen! Respekt! Ett förtydligande för LL och JB: Disciplinära befogenheter har inget att göra med att höja respekten för läraryrket.

8. Reformerad lärarutbildning.

Inte till vilket pris som helst. Förskollärare och yrkeslärare måste också räknas som riktiga lärare - den pedagogiska uppgiften är kanske till och med viktigare för dem. I bolognasystemet räknas de inte.

9. Höj kompetensen hos SFI-lärarna.

Låter bra. Det fattas bara en liknande satsning på hemspråkslärana.

10. Rektorsutbildning.

Betoningen på rektorerna som pedagogiska ledare är bra. Det är dags att skilja dem från den verkställande direktörs-rollen.

Det var de tio viktigaste punkterna som LL och JB kunde komma på. Det är underligt hur man kan lyfta läraryrket utan att lyfta lönerna…

Andra bloggar om: Lars Leijonborg, Jan Björklund, Lärarlyftet, lärare, utbildning

Blacksburg, Virginia, sällar sig till Columbine, Colorado, och Austin, Texas.

Ännu den dödlig skolskjutning i USA - den här gången värre än någonsin. Över 30 döda.

I Sverige kommer tidningar och media att vara fulla av rapporter och analyser. USA:s vapenlagar kommer att skärskådas från ett svenskt perspektiv. Frågan om det kan hända i Sverige kommer att ställas.

I USA kommer skärskådandet av händelsen i Blacksburg vara ännu mer djupgående. George W. Bush kommer att beklaga. Michael Moore kommer att beklaga. Till och med NRA kommer att beklaga. Rätten att bära vapen kommer att kontempleras, men någon förändring kommer inte att ske.

Blacksburg kommer att finnas i alla våra tankar de närmaste dagarna. Det är en tragiskt händelse som inte bör förminskas. Men lite perspektiv skadar kanske inte:

I Irak kommer dåd med över 30 döda knappt att synas på notisplats på våra breddgrader.

I Darfur kommer folkmordet fortsätta med oförminskad styrka.

Tragedierna blir inte mindre bara för att man inte ser eller hör om dem…

Andra bloggar om: Blacksburg, Irak, Darfur

I en debattartikel i DN skriver fd skolministern Ylva Johansson (s) om hur socialdemokratin bör ändra på sin syn på den svenska skolan. Hon skriver en del kloka saker:

Inom socialdemokratin har det ibland funnit en tendens att överbetona skolans omsorgsuppgift och värdegrund på bekostnad av skolans kunskapsuppdrag och fostrande uppdrag. Det har ibland tagit sig uttryck i att förskollärares och fritidspedagogers arbete har värderats högre än adjunkters och ämneslärares. Det är inte rimligt. De olika pedagogiska professionerna har olika uppdrag i skolan och arbetar med elever i olika åldrar. Deras arbete är olika men lika viktigt.

Förutom att det fostrande uppdraget kräver en betoning på omsorgsuppgiften och värdegrunden, så har hon naturligtvis rätt; Alla lärare har olika uppdrag i skolan, men deras arbete är lika viktigt. Synd att Johansson inte var skolminister när Bolognaprocessen satte igång. Synd också att hon inte alls har hörts i debatten förrän nu. Bättre sent än aldrig?

Sätt kunskaper och lärande i centrum. Systematisk kunskapsuppföljning för alla elever varje termin. Varje barns kunskapsutveckling är skolans primära uppdrag som noga måste följas.

Kunskaper i centrum. Det låter som världens plattityd - och det är det också - men det är det efterföljande som är viktigt. Lägg märke till att Johansson, till skillnad från Alliansens skolmeister Jan Björklund, inte jämställer uppföljning med sortering i olika betygssteg. Välkommen in i debatten Johansson - bättre sent än aldrig?

Det känns skönt att någon socialdemokrat nu äntligen vågar möta Alliansens reformiver, men varför sker det så sent? Alliansen vann många poäng på sina skolfrågor under valrörelsen ifjol, men de vann debatten på walk-over.

Skolreformerna är nu i full gång. Kapellmästare Björklund dirigerar den svenska skolan in i det 21:a århundradet och har än så länge inte stött på patrull. Kanske Johanssons utspel kan nyansera den borgerligt styrda skoldebatten, men det känns som det är så dags.

Välkommen till debatten Johansson. Bättre sent än aldrig?

Andra bloggar om: Ylva Johansson, skola, Bolognaprocessen, Jan Björklund, skoldebatten

Den amerikanska högern befinner sig just nu i ett fritt fall. Och den här veckan har bjudit på några videoklipp som visar på det.

Dick Cheney smyger i buskarna, som ett rovdjur vakande över sitt byte, i en talande bildkomposition.

Bill O’Rally exploderar, näst intill bokstavligt talat, när han blir emotsagd. Fallet de “diskuterar” handlar om två flickor som blev påkörda av en rattfyllerist i Virginia Beach. För Mr. Falafel är det viktigt att rattfylleristen var olaglig invandrare. Borat-wannaben Geraldo Rivera har förvånansvärt stark motståndskraft till BillOs “argument”.

Den roligaste videon bjuder emellertid den förre talmannen Newt Gingrich på. Det räckte tydligen inte med att han i veckan erkände att han varit otrogen med en av sina assistenter samtidigt som han på 90-talet förföljde Bill Clinton för sin affär med Monica Lewinsky. Nej, Newt ville synas ännu mer i TV genom att säga att alla som bor i USA bör lära sig engelska, språket för framgång, istället för att fortsätta tala ghettospråket (underförstått, spanska, språket för misslyckande). Jag vet inte vad som var den största skymfen mot det spanska språket, hans dumma kommentar, eller hans efterföljande ursäkt:

Fast det finns ju lite goda nyheter för den amerikanska högern också. När människan får för stor makt, straffar Gud dem. Om YouTube är vår motsvarighet till Babels torn, så har nu straffet kommit:

Nej, det är inget skämt…

Jag fick svar från Utbildningsdepartementet angående skolminister Jan Björklunds kommentarer om att Sverige har högst lärartäthet i världen (vilket Sverige i verkligheten alltså inte har).

Kanslirådet Catharina Wettergren skriver i sitt svar på mitt mail:

Oavsett hur skolministerns ord föll vi det tillfälle du citerar kan man konstatera att Sverige ligger bland de OECD-länder som ger störst resurser till utbildning.

Och sedan avfyrar hon siffror som anger hur stor andel av BNP som går till undervisning i grundskola och gymnasieskola:

• Sverige - 4,07 %
• Finland - 3,55 %
• Tyskland - 3,46 %
• USA - 3,89 %

Sverige satsar mest!

Och?

När det gäller lärartäthet är siffror relativt enkla att jämföra. När det gäller procent av BNP är det svårare, särskilt för en ekonomisk lekman, men också för att faktorerna som spelar in är så många fler. Tar man, till exempel, hänsyn till att Sverige har ett högt skattetryck? Räknas lärarlönerna in? I USA:s siffror, räknar man bara det allmänna skolsystemet eller är de privata skolorna med i beräkningen?

Det jag kan utläsa från Wettergrens mail är att skolminister Björklund anser att Sverige har stora problem med skolk, ordning och skadegörelse och att det finns ett beroendeförhållande med det faktum att Sverige satsar 4,07 % av BNP på undervisning. Om det är på grund av eller trots, vet jag inte.

Utifrån OECD:s statistik, som Wettergren hämtat sina siffror ifrån, kan man utläsa att både Mexico och Storbritannien satsar större andelar av sin BNP på undervisning än vad Sverige gör. Men jag vet fortfarande inte varför det skulle vara en fruktbar jämförelse.

Jag har mailat Wettergren och frågat vad hon menar.

Jag får emellertid känslan att skolminister Björklund verkar tro att Sverige satsar för mycket resurser på undervisningen och för lite på ordningen i skolan. I så fall verkar USA vara hans skolutopi. Ett exempel från den gångna veckan:

Chelsea Fraser, 13, skrev “Okay” på sin skolbänk. Hon arresterades, med handfängsel och allt, framför sina klasskamrater på Dyker Heights, New York. På den skolan är det tydligen ordning och reda…

Skolministern seglar vidare…

Andra bloggar om: Utbildningsdepartementet, Jan Björklund, utbildning, skola