Freon Blogg

Lärarförbundet, Sveriges elevråd - SVEA och Lärarförbundets skolledarförening har startat en kampanj som de valt att kalla Sanning eller konsekvens?

I stort sett går den ut på att bekämpa medias negativa bild av den svenska skolan. De rullade ut två rapporter (1 & 2) om hur media vinklar skolrapporteringen på ett negativt sätt och höll i torsdags 13 presskonferenser runt om i riket för att basunera ut sitt budskap.

I Malmö kom ingen från media på presskonferensen.

TT skickade ut telegram - nu nappade några fler: Göteborgs-Posten, SvD och DN. Man kan dock inte tala om att Lärarförbundet fått något större genomslag för sina idéer. Nog är det konstigt att så fort Jan Björklund släpper väder så ska det publiceras, basuneras och megafoneras, men när Lärarförbundet, med 230 000 medlemmar, vill få ut sitt budskap så möts de av ett “meh…” och möjligtvis en kort notis på sidan 14.

Det är en skam.

Andra bloggar om: Lärarförbundet, skola, media, Jan Björklund

De flesta håller nog med om att landets främsta debattsida är belägen ett par sidor in i Dagens Nyheter. Visst, debattens vågor går höga även i Svenska Dagbladet, GöteborgsPosten och Sydsvenskan, och om man pallar sålla genom dyngan kan man även hitta lite debatt i Aftonbladet och Expressen också. Men att hamna på DN Debatt är att stå i landets främsta pulpet.

DN Debatt ger intrycket av att ge plats åt alla åsikter - att vara hela Sveriges debattarena. Men så är inte fallet. Egentligen sker ett tydligt ideologiskt urval av debattartiklar - och inom vissa områden visar man bara upp den ena sidan i en debatt. Ett sådant område är skolan.

Härom veckan kom en rapport om hur DN Debatt skildrar den svenska skolan: Kunskapens fanbärare av Matilda Wiklund. Lärarutbildaren Olle Holmberg uppmärksammade Wiklunds rapport i Pedagogiska Magasinet och han skriver så här om hennes analyser:

Att läsa analyserna är att tillägna sig en bred överblick över ett konservativt tankegods uppblandat med strövisa nyliberala inslag. Här finns rötterna till den aktuella folkpartistiska skolpolitiken: övertygelsen om att lika barn leka bäst i skolan och att praktisk begåvning och studiebegåvning bör hållas isär, att kunskapen är given, odiskutabel och realiserad i traditionella ämnen, att läraren ska vara kunskapsförmedlare och överlåta det sociala samspelet till föräldrarna, att ordning och reda kan uppnås ominte lärarna hålls tillbaka av hämmande lagar och regler och så vidare. Det förlorade skolparadiset fanns före 1970, innan massutbildningen introducerades i Sverige med en gymnasieskola för alla och en utökad antagning till högre utbildning.

Wiklund skildrar hur rötterna till dagens folkpartistiska skolpolitik kan hittas i 90-talets debattsidor i DN. Jag tvivlar inte ett dugg på att bilden av skolan i 2000-talets DN Debatt är lika konservativ och nyliberal som under 90-talet. Senast i tisdags fick vi reda på att skolans läroböcker är fyllda av vänsterpropaganda - enligt folkpartiets Mauricio Rojas. Ingen har sagt emot honom, ännu…

Olle Holmberg fortsätter:

Denna skola konstrueras i jämförelse med en motbild, ”de utbildningspolitiska Andra” – så kallade progressivistiska utbildningsförespråkare eller, för att gå mer rakt på sak, socialdemokratiska politiker. Dessa sägs företräda flum, orealistiskt jämlikhetstänkande, likformighet, kravlös frihet, låt-gå-mentalitet och så vidare. De utbildningspolitiska Andra etableras som en motståndarposition, något att profilera sig gentemot, och ges inte plats för sin egen skull.

DN Debatts tongivande allsmäktighet har lett till att den svenska skolan lyckats utmålas som en institution i kris, med stora ordningsproblem, dalande kunskaper, ökande mobbing och en lärarkår som saknar status och befogenheter. Ja visst ja, skolan har också utmålats som en bastion där vänsterflum och kommunistpropaganda genomsyrar all undervisning (se Rojas, igen!).

Wiklund har en förklaring till hur det kunnat bli så här:

För krafter som önskar saluföra ett utbildningspolitiskt skifte kan framställningen av en sådan krissituation för den existerande skolan givetvis erbjuda goda försäljningsargument. Intresset för andra vägar torde gynnas om nuläget framstår som krisdrabbat och problembemängt. I Dagens Nyheter finns en tydligt framskriven lösningsarsenal med släktskap till utbildningspolitiska rörelser på andra håll där en omstrukturering som exempelvis innebär ökad differentiering, valfrihet och marknadsanpassning eftersträvats. Ett möjligt svar på frågan om varför kriskonstruktionen etableras med en sådan styrka och kraft är att den erbjuder ett konkret problem, ett eftersökt sjukdomstillstånd till den lösning och det botemedel som finns parat.

Man har alltså hittat en lösning på ett problem som själv har hittat på. Praktiskt.

Två viktiga lärdomar finns att dra från det här. Det ena är att kanske inte alltid tro på att den svenska skolan ständigt är i kris. Det andra är att inte alltid lita på att alla sidor får komma till tals på DN Debatt.

Varför känns det hela tiden som om man som lärare kämpar i uppförsbacke? Råkar man trivas med sitt jobb, har goda kollegor och undervisar fantastiska elever som suger åt sig kunskap - nog fan ska man må skit för det också och anklagas för att vara flummig och en del av ett uppfunnet problem. Nåja, snart sommar…

Andra bloggar om: DN Debatt, skola, Matilda Wiklund, skolpolitik, lärare

År 2007 verkar kunna bli det varmaste året hittills i världen. Här är en världkarta som visar hur mycket apriltemperaturerna avviker från genomsnittet (1961-1990):

Två saker är värda att notera:

1. Situationen i Sibirien verkar kunna förstärka och påskynda den globala uppvärmningen. Förutom de lokala problemen med att permafrosten försvinner, frigörs stora mängder metan i atmosfären - metan som är mer än 20 gånger kraftfullare än koldioxid när det gäller att värma upp atmosfären. Avvikelserna med mer än 5 plusgrader är allvarliga.

2. Det är inte konstigt att USA är sena att agera. När större delen av landet visar upp kallare temperaturer än normalt så kan den globala uppvärmningen inte direkt ses som ett hot.

För att hitta lite glädje i smolkbägaren ser jag fram emot en fin sommar med vackert väder och behagliga temperaturer. Även om det dåliga samvetet ständigt kommer att vara närvarande…

Sverigedemokraternas Reichsparteitags im Nürn… riksårsmöte i Karlskrona är i full gång.

Media står redo. Rapport, Aktuellt och Sydnytt har alla skickat team dit. Alla de stora tidningarna är där. Radion är där. Frågan är bara om partiet kommer att få en pulpet att skrika från eller om journalisterna vågar ställa dem mot väggen. Aftonbladet har i alla fall gjort sitt i en artikelserie där de avslöjat Sd:s övertydliga dubbelmoral.

Sd:s ledamöter är i större utsträckning beroende av bidrag än den övriga befolkningen (invandrare inräknat). De är också i väldigt hög grad dömda för brott (förvånansvärt många kvinnomisshandlare och rattfyllerister). Det visar sig således att när Sverigedemokraterna jämför svenskar med invandrare så hamnar partimedlemmarna inte på den svenska sidan av deras eget resonemang.

De tär på den svenska välfärden och de kan inte följa svenska lagar och regler. Det är så att man önskar att man kunde skicka dem någonstans…

Nej, Sverige är stort nog, även för förvirrade galenpannor som Sverigedemokraterna. Deras falska matematik och ologiska resonemang borde dock inte locka några röster - om bara medierna skötte sina jobb. Gudarna ska veta att de har tillräckligt med folk på plats i alla fall…

Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, Karlskrona, Media, Sd

Här är en bild på årets skörd av nationella prov i fem kurser Engelska A och Engelska B:

Några har jag med mig hem över Kristi Flygare för att rätta, men de flesta ligger kvar i den här högen.

Det är alltså mer sånt här som Jan Björklund efterlyser i den svenska skolan.

Problemet med nationella prov är tvåfalt (minst):

Tid för rättning. Blir det fler prov krävs det mer tid för rättning. Om lärare spenderar mer tid med att rätta nationella prov, blir det mindre tid att undervisa eleverna. Magistern har en matematisk uträkning på hur det kan se ut i framtiden.

Likvärdigheten. Hur man än vänder sig så har man häcken bak. Det är oftast samma lärare som undervisar eleverna som rättar de nationella proven. Blir det någon likvärdighet av det? Fredrik Svensson har en sober syn på det här med likvärdig bedömning, apropå en serie artiklar i Aftonblaskan.

En lösning på problemen vore att alla nationella prov rättas centralt - något som låter oerhört lockande just nu - vilket skulle lösa många likvärdighets- och tidsproblem. Men centraliserad rättning låter väl mer som en sovjetisk lösning än som en folkpartistisk.

Nej… För trött för att tänka vidare på detta. Måste… rätta… nationella… prov…

Teoretiska ämnen? Praktiska ämnen? Försvann inte de begreppen på 60-talet?

Förslagen från skolkontrollant Jan Björklund står som spön i backen. Nu senast handlar det om att man vill inför nationella prov i alla teoretiska ämnen i årskurs nio.

Ska man ta bort de nationella proven i engelska, då? Jag tycker att engelska är ett praktiskt ämne som inte enbart kan läsas in genom att öppna en bok. Det kräver färdighet och - just det - praktik.

Nej, naturligvis inte. Istället återgår man till att dela upp skolämnena i bättre ämnen och sämre ämnen. Det är bara de teoretiska ämnena som är tillräckligt viktiga för att berättiga nationella prov. De andra ämnena är oviktiga. Elevernas utveckling i idrott & hälsa eller musik är oviktig för deras framtid som nyttiga och välklassificerade medborgare.

Detta är ytterligare ett steg i riktningen att dela upp befolkningen i de som klarar av en skola med högre krav och de som inte gör det. Gymnasiet delas snart upp i de elever som ska läsa vidare, och de som inte ska läsa vidare. I framtiden kanske vi kan förvänta oss alfa-skolor och beta-skolor, så att det inte råder någon tvekan om vilken sorts elever man har att göra med. Det vore ju synd om de som inte är speciellt studiemotiverade är tvungna att umgås med de duktiga eleverna…

Andra bloggar om: Jan Björklund, nationella prov, skola