Maj 20th, 2008
Skolpolitik räcker inte
Utbildningsminister Jan Björklund och Socialdemokraternas skoltaleskvinna Marie Granlund har träffats och samtalat om skolan. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har också varit med på ett hörn. Medierna börjar prata om blocköverskridande skolpolitik och långsiktiga lösningar. Man glömmer bort en viktig detalj.
De är alla politiker. Långsiktighet för dem är lika med fyra år. Och just nu är det bara två år kvar på mandatperioden.
Alla politiker skriver under på att skolan ska handla om kunskap, ordning och trygghet, men ändå kan de inte komma överens. Det beror på att de inte ska vara överens - det ingår liksom i arbetsbeskrivningen. Att förvänta sig att de ska komma överens om långsiktiga lösningar är som att förvänta sig att två fotbollslag ska bli överens om hur matchen ska gå.
Det enda sättet att få till stånd en långsiktig lösning för den svenska skolan - inte bara tio år, utan tjugo, trettio år - är att tillsätta en opolitisk skolkommission. Kan man göra det om digital-TV, så kan man göra det om skolan. Tillsätt ett antal experter utan politiskt kapital (och som inte behöver vinna nästa val) och låt de banka ut en lösning för skolan. Det måste bli ett slut på ensamutredningarna och det folkpartistiska skolmonopolet.
Andra bloggar om: Jan Björklund, Marie Granlund, skola, skolpolitik, skolkommission
Det har du nog rätt i! Man undrar ju annars hur de lyckas vara så luddiga och “missförstå” varandra så kapitalt hela tiden.
Väldigt intressant tanke. Min misstanke är att det är så det gått till förut på den statliga skolans tid (typ grundskolan 62, lgr 69, lgr 80); det viktiga i så fall är väl bara att det är ordentlig spännvidd i kommissionen - så den varken innehåller bara typ Mats Ekholm eller bara typ Inger Enkvist. Hur tillsätta? :^)
Bevare oss alla för fler “expertkommissioner” i skolpolitiken!
Skolan har styrts av självutnämnda “experter” på hög nivå alldeles för länge. Resultatet är förskräckande för alla som lever i skolans vardag. Det är idag slumpartat och upp till närvaron av någon klok individ (lärare / rektor) om den enskilda skolan lyckas i sitt uppdrag. Lärarutbildning och formellt påbjudna “utvärderingar” verkar inte vara garantera något.
Det är dags att släppa in åtminstone en del av vanligt rättsmedvetande och alldeles vanlig vardagskunskap i maktens korridorer.
Christer: Precis.
Martin: Det har gått till så förr, men jag kan tyvärr ganska lite om det. Framför allt är det relativt svårt att ta reda på hur de tillsattes. Men det borde väl gå att lösa.
Inga M: Din kommentar väcker frågor: Varför ska vi bevaras från expertkommissioner? Hur länge har vi styrts av självutnämnda “experter” och vilka är de? Vilket är resultatet av “expertstyret”? Vad är “vanligt rättsmedvetande”? Vad är “vanlig vardagskunskap”?