Fred
Oct 31st, 2008
Oct 31st, 2008
Ett skolcitat
Från Malmös kommunfullmäktige igår, då man diskuterade Ilmar Reepalus förslag om att eleverna ska betygsätta Malmös lärare:
Det är att undervärdera lärarkåren att ta hjälp av tioåringar för att se om den är kompetent.
- Patrick Reslow (m)
Det argumentet mot kursutvärderingar är att eleverna inte är kompetenta att göra en utvärdering. Även om vi mot all erfarenhet utgår från att barn inte själva kan förmedla hur de lär sig och vad de tycker är svårt, så borde steget ändå vara långt till slutsatsen att vuxna vet bäst och därmed ska bestämma.
Innebär detta att elever med t.ex. inlärningssvårigheter får det bättre i skolan? Genom att inte lyssna?
Tioåringar är fullt kompetenta att göra utvärderingar och vuxna vet inte alltid bäst. Hur är det med kommunalpolitikernas kompetens och vetande, då? De beter ju sig som barn…
Det bör dock inte ligga på tioåringarnas ansvar att sätta betyg.
Jag instämmer.
Men det är två olika saker som diskuteras som en – kursutvärdering och betyg.
Skillnaden verkar ligga i om någon annan än jag själv kan se resultatet. Om jag själv som lärare gör uppföljningar i en kurs, ställer frågor för att jag själv ska lära mig och bli bättre, då är det en kursutvärdering.
Om även någon annan kan se resultatet av min kursutvärdering så är det ett betyg på mig som person.
Syftet med att lyssna på eleverna måste vara att ge eleverna ett forum för återkoppling till läraren. Återkopplingen blir ett underlag för diskussion mellan lärare och elev, en möjlighet att belysa vad som varit bra och vad som inte fungerat fullt lika bra. För eleven blir utvärderingen en möjlighet att sätta ord på sitt eget lärande. Målet är att ge läraren insikt i hur eleverna lär sig.
Nja, en utvärdering som görs av elever kan se olika ut beroende på vilken kommun och skola man befinner sig på. I Lunds kommun, där jag arbetar, gör vi kursutvärderingar på kommunnivå. Jag kan se resultaten, min chef kan se resultaten och (antar jag) kommunaltjänstemännen kan se resultaten. De görs på dator och alla svar kan utvecklas i öppna kommentarsrutor. Utvärderingarna utgör sedan en del av medarbetarsamtalen vi lärare har med våra chefer varje år. Jag utnyttjar också, givetvis, utvärderingarna till att förbättra mitt arbete som lärare. Det är detta man EGENTLIGEN diskuterar i Malmö.
Problemet jag har med debatten i Malmö är att man (politiker, media) blandar in begreppet “betyg”. Betyg, inom skolans värld, är myndighetsutövning. Man följer nationella betygskriterier och läroplaner när man sätter betyg. Vem som för lov att sätta betyg är definierat i Grundskoleförordningen och Gymnasieförordningen. När man som lärare sätter betyg lyder man under Skollagen och Förvaltningslagen. Att blanda in begreppet “betyg” när man egentligen menar “utvärdering” är att trampa på en hel yrkeskårs professionalism.
Som du ser, Daniel, håller jag med dig. Återkopplingen mellan elever och lärare är extremt viktig. Så viktig, anser jag, att politiker och media faktiskt bör vara försiktiga med hur de formulerar sig.
Att jag valde citatet ovan beror på att jag också tycker att det inte är eleverna som ska avgöra om en lärare är kompetent. Utvärderingarna ska, så att säga, utgöra ett internt arbetsmaterial, sen får cheferna fälla avgörandena gällande kompetensen…
Ett problem är kanske att det vi kallar kursutvärdering och som vi der som ett oskyldigt exempel på kvalitetsarbete eller skolutveckling också är offentliga handlingar.
Jag vet inte hur lagen ställer sig till den här sortens anslagstavlor som utvärderingarna skulle bli. Vem ansvarar för ev kränkningar och personliga påhopp?
Problemet finns på högskolenivå och skule antagligen inte bli mindre på grundskolan.
Kanske kan det faktum att utvärderingarna är offentliga handlingar avskräcka från kränkningar och personliga påhopp?
Kanske hos vuxna – kanske – hos tioåringar… mer tveksamt!
i sthlm ska ju tioåringarna få betyg. jag ser möjligheter till en härlig kohandel med betyg här…
spännande blogg förresten, jag lägger upp en länk!