Ett långt sommarlov var precis vad doktorn ordinerade. Det gångna läsåret har varit fyllt av nya kurser, massor med nya elever och nya arbetsuppgifter i form av ämnesansvar. En lägenhetsförsäljning och ett husköp har spätt på arbetsbördan och stressen. Ett par veckor in börjar lugnet finna sig.
Eftersom vi inte planerar att åka någonstans – förutom kortare utflykter – och nästan alla vänner valt att fly Skåne så får det bli att hitta på saker i närheten. Här är några platser som jag kommer att besöka i sommar:
Trädgården
Om bara vädret kunde få för sig att bli bättre skulle man kunna utnyttja både sin Baden-baden och sin Weber. Inget att klaga på i övrigt. Vi hittar nya saker i trädgården och i huset varje dag. Senast idag hittade vi ett getingbo – inuti en vägg. Anticimex, nästa…
S. Förstadsgatan 82, Malmö
Restaurangen heter Ganesha och har den absolut möraste kycklingen i stan. Det är ett snabbmatsställe – inget myspys, alltså – men påminner starkt om indiska hak man käkat på i Malaysia, exempelvis, det enda som fattas är bananbladen.
Möllevångstorget
Sommar i Malmö. Torghandel och uteserveringar. Say no more?
Stora Kvarngatan 32
Stans bästa DVD-affär för de regniga sommardagarna – av vilka vi har haft en hel del redan – heter Kvarn Video. Lika billigt som internet, ett bra utbud och, naturligtvis, bläddervänligt.
Royal, rad 12
För sommarens storfilmer passar Sveriges största biografduk bäst. Senast var det TRANSFORMERS. Snart HARRY POTTER 5.
Frekvens 100,6
Din Gata. Bra musik, ingen reklam och charmiga programledare. Ständigt i hörlurarna, i bilen och i trädgården.
Vi diskriminerar inte på grund av etnicitet. Vi vill att alla ska bli svenskar.
Vad händer annars?
Orden kommer från Lars-Johan Hallgren – en lysande stjärna på Sverigedemokraternas Malmöhimmel, vilket magnitudmässigt placerar honom någonstans mellan en brun dvärg och ett svart hål.
Vi vill inte ha mångkultur. Vi vill ha en assimileringspolitik, inte en integrationspolitik.
Debatten i kommunfullmäktige i Malmö handlade om budgeten. Sverigedemokraterna vill inte stödja invandrarföreningar med kommunala medel.
Logiken bakom deras resonemang är lika stringent som vanligt. Jag utmanar dem att hitta en tydlig definition på vad som utgör en invandrarförening. Måste alla medlemmarna har utländska namn? Eller var går gränsen? 50 %? Hur ställer de sig till det Svensk-amerikanska förbundet?
Hur partiet, som aldrig själva lyckats definiera “det svenska kulturarvet”, kan ligga strax under 4 %-spärren och bubbla är bortom all förståelse. Kandidater som den dömde brottslingen Lars-Johan Hallgren är på väg mot riksdagen utan att ha något att säga.
Vi vill att alla ska bli svenskar.
Utan att ha något vettigt att säga, menar jag.
Andra bloggar om: Lars-Johan Hallgren, Sverigedemokraterna
Häromdagen skrev journalisten Anders Ljungberg i Sydsvenskan:
Hårdare krav vid intagningen till Malmö stads sommarskola för gymnasieelever ledde till en halvering av antalet elever. Samtidigt förbättrades resultaten radikalt.
Wow! Det gör ju nytta att ställa högre krav! Dels verkar behovet av sommarskolan minska – eftersom antalet elever halveras. Dels förbättras resultaten hos de som går där. Det är en win-win-situation!
En tanke som givetvis slår mig är:
Varför inte höja kraven ytterligare för sommarskolan? Det borde ju förbättra resultaten ännu mer!
Förslagsvis bör man endast ta in elever som redan har fått MVG på kurserna. Antalet elever borde minska så till den milda grad att sommarskolan i princip kan avskaffas. Och de elever som trots allt kom in skulle faktiskt redan ha fantastiska betyg, vilket måste ses som en förbättring jämfört med tidigare då de kassa elevernas mediokra betyg drog ner statistiken.
Med andra ord (och skämt åsido):
Vad menar Anders Ljungberg, egentligen? Varför har han skrivit en artikel som innehåller matematik för det uppenbara? Är det av ideologiska skäl? Eller tänkte han helt enkelt inte efter?
Dags att ställa högre krav på journalistiken, kanske…
I mina yngre tonår spelade jag lite Drakar och Demoner. Jag var aldrig särskilt förtjust i det, men jag slukades helt av kringmaterialet. Jag älskade att skapa världar, kontinenter, länder, städer, folkslag. I Mutant var skapandet av miljöer ännu roligare – spelandet var det fortfarande inte. Med världarna jag skapade hände ingenting. De ligger antagligen fortfarande nedpackade i någon låda på mina föräldrars vind.
Jag kom att tänka på mitt gamla tidfördriv när jag läste igenom 2006 års politiska program för Skånes Självständighetsparti (SSP).
Valet i september 2010 blir till vad skåningarna kallar det skånska parlamentet.
[...]
Nyårskvällen 31 december 2010 [föklaras] Skåne självständigt från och med den 1 januari år 2011. Därefter blir Skåne en förebild för Sverige.
Hela SSP:s partiprogram är fyllt av liknande sci-fi-betonade fantasier. Det verkar som om Carl P. Heslow och Harry Franzén suttit i sina föräldrars källare och slagit T-20:or om vilka frågor som ska betonas inför valet.
Tyvärr dominerar – som man kan förvänta sig av Hauptübersturmführer Herslow och Kommendant Franzén – fobin gentemot islam. Citat från SSP:s politiska program 2006:
SSP vill helt avlägsna islam från Skåne. Den som inte vill avlägga trosbekännelsen "Jag tror på Skåne och inte på islam, skål" och då skåla i lättöl, får flytta härifrån.
Det låter som om herrarna med de skånskklingande namnen Herslow och Franzén skålat i annat än lättöl. Bilden intill, som föreställer Herslow när han står och tigger utanför Systembolaget i Limhamn, är kanske ett bevis på att SSP:s politiska program tillkommit under alkoholens starka influens.
Vid valet 2002 fick Skånepartiet 3,9 % i Malmö – 2 mandat i kommunfullmäktige – och därmed en pulpet där Herslow och hans reliker gelikar kan spy galla på det mångkulturella samhället. Det återstår att se i höst om Skåne blir självständigt 2011, eller inte. Min gissning: Inte.
Ett förtydligande: Herslow tiggde röster utanför Systemet, inte pengar.
Turerna kring nedläggningen av högstadiet vid Hermodalsskolan i Malmö rullar vidare. Senast i en artikel i Sydsvenskan.
Nu har John Roslund polisanmält sina gamla kollegor vid skolan. Han anser sig ha utsatts för en smutskastningskampanj, hot och förtal. Om han verkligen har utsatts för hot och förtal så ska de skyldiga naturligvis straffas, men nog har han satt sig i en väldigt utsatt sits – helt på egen hand.
John Roslund är en fast anställd lärarvikarie i Fosie stadsdel i Malmö och mellan 2002 och 2005 arbetade han på Hermodsdalsskolan. Nu, ett och ett halvt år senare, står han som moderat fritidspolitiker i samma stadsdel bakom beslutet att lägga ner högstadiet på sin tidigare arbetsplats. Kan han stava till "jäv"?
Jag fick en tidning av Illmar Reepalu idag. Nja, killen som stod bredvid honom, men i alla fall. Tidningen heter Efter Arbetet (kan hittas på nätet här) och är en efterföljare till dagstidningen Arbetet som lades ner för några år sedan. Efter Arbetet kommer ut med “minst fyra nummer om året tills vidare.”
Det underliga med att få en tidning av Illmar (nåja) var inte att det var en tunn socialdemokratisk propagandapamflett. Det underliga var att på sidan 3 hittade jag en artikel om entreprenörskap – med en stor bild på Dan Olofsson, Sigmas grundare och starke man. Artikeln framhåller Olofsson som en entreprenör – en framtidsmänniska.
Tidningen innehåller också en längre artikel om Illmar själv och hur bra han tycker att Malmö är.
Illmar delar alltså ut en tidning om sig själv och Dan Olofsson. Samtidigt är Illmar åtalad för att ha tagit emot en bjudresa av nämnde Olofsson.
Filosofi är inte min starka sida, men detta är meta-någonting.
Påsklovet nästan över och lägenheten nästan helt renoverad – det var den ledigheten… Men det finns ändå några saker att vara glad över (OBS! Viss lokalpatriotism kan förekomma):
Våren
Ljuset har återvänt och det mörka halvårets deprimerande väder börjar ge vika. Den största förändringen ser man i människors anskiten – de vågar visa tänderna i försiktiga leenden. Snart kommer gapskratten att utbryta. Uteserveringarna börjar fyllas av andra människor än de huttrande nikotinskorstenarna som de senaste sex månaderna försökt hålla gemenskapen uppe genom skallrande tänder. Blommor slår ut och knoppar brister – och det gör inte det minsta ont.
Din gata
En ny skånsk radiostation från Sveriges Radio. I större delen av Skåne hittas den på 100,6 MHz – i övriga landet på SR:s webradio. Alla talar skånska – något som även är stationens tagline – men med ett härligt Lindängenstuk. Musiken avbryts inte med reklam, väldigt sällan med prat och genren är RnB-Hip-Hop från 70-talet och framåt. Kommer att hittas på min radio lika ofta som den är påslagen.
Kvarnvideo
När vädret inte riktigt är det bästa kan man alltid bege sig till Sveriges bästa DVD-butik och botanisera. Priserna konkurrerar med internet, men utan frakten, och ibland även lägre. Utbudet är bäst i stan, trots den lilla ytan, personalen är hjälpsam och fynden är många. En given utflykt till Stora Kvarngatan 32 i Malmö.
Spegeln
Malmös näst bästa biograf, Spegeln, går bra just nu. Mycket tack vare Brokeback Mountain som drog stora skaror de senaste månaderna. Spegeln kommer att fortsätta vinna terräng om de håller sitt högklassiga utbud uppe. Malmös allra bästa biograf, Royal, är dock nere i en sunk som får mig att tro att SF försöker köra den i botten. Royal har Sveriges största duk, bästa utrustning och en härlig känsla – där visas just nu Scary Movie 4. Nåja, Spegeln ligger tre kvarter bort.
Så ja, nu har jag fått dela ut lite rosor till omvärlden, men jag är snart tillbaka med mer gnäll över högerstollarnas fasa över att fyra partier inte kan hålla sams (vi alla väldigt förvånade), över Bushkramarnas allt mer konstruerade försvar av sin komplett inkompetente idol, eller över sossarnas fortsatta maktfullkomlighet. Det finns mycket att vara förbannad på eller ledsen över också, men mer om det senare.
Som om vi behövde fler bevis på att politikerna i Malmö fullkomligt tappat omdömet så har nu utbildningsdirektör Matz Nilsson lagt fram förslag på att införa tidsrapportering för stadens gymnasielärare. Enligt Nilsson handlar det om att få en överblick på sjukskrivningar och bättre statistik på arbetsbelastning. Han menar inte det han säger.
Arbetsgivaren – kommunen – har rätt att schemalägga 35 timmar av lärarnas 45,5 timmars arbetsvecka. Det är de 35 timmarna Matz Nilsson vill få siffror på. Men om en lärare har hög arbetsbelastning – är det bland de timmarna man bör leta? Knappast.
Istället handlar Nilssons förslag om att hålla bättre koll på lärarna – en stämpelklocka helt enkelt – så att man kan se hur mycket tid de spenderar inom skolans fyra väggar. Kanske kan man hitta lite tidsutrymme då lärarna kan städa, vända papper eller agera bevakningsbolag.
Ett sådant förslag lägger man inte fram ostraffat och Matz har redan fått mothugg från lärarfacken. Lärarnas arbetstid är en helig ko – och det med rätta. Gamla myter om skolan cirkulerar fortfarande och politiker har en förmåga att leva kvar i det förgångna.
Den mest storslagna myten är nog: Lärare har 12 veckors semester varje år.
De har fler än industriarbetarnas fem veckor, visst, men de jobbar in tiden med 45,5 timmars arbetsvecka. De har alltså inte mer ledigt än vilken arbetande människa som helst.
Det är dags att diskutera saker som är viktiga för skolan – inte införa fler byråkratiska nivåer som enbart syftar till att öka politikernas kontroll över den (förhoppningsvis) apolitiska kommunala skolan. Förslaget som Matz står bakom syftar endast till att kontrollera vilka minuter på dagen som lärarna befinner sig på sitt arbetsrum. På vilket sätt skulle det hjälpa eleverna? Blir resurserna större? Blir klasserna mindre? Ökar betygens likvärdighet? Blir skolorna bättre arbetsplatser?
Den kommunala skolan blir aldrig bättre än politikerna som väljs till att styra den. Det är val i år.
Skånepartiet (Skåp) i Malmö, med Übersturmführer Carl P. Herslow vid pulpeten, vägrar betala Stim-pengar för musiken de spelar på sin närradiostation. De har under tio år låtit bli att göra rätt för sig och betala för musik som är skyddad av upphovsrätten.
Det vet man ju hur skånepartister är:
De utnyttjar systemet och mjölkar det på pengar. De lever på bidrag utan att göra rätt för sig. De har ingen respekt för det här landets lagar, regler och traditioner. Om det inte passar kan de sticka härifrån.
Läs mer om Herslows brott mot upphovsrättslagen på Sydsvenskan. Om Skånepartiets inblandning i branden vid Malmömoskén, ytterligare ett exempel på deras tydliga förakt för gällande lagar, har jag skrivit om här.
Första dagen på jobbet är aldrig helt enkel. Man hamnar på en ny arbetsplats, med nya arbetsuppgifter och nya arbetskamrater. Det pirrar antagligen lite i magen inför det nya arbetet. Det finns ett antal saker man bör undvika den första dagen på arbetet:
- Man bör inte komma försent.
- Man bör vara trevlig mot människorna man ska arbeta med de kommande åren.
- Man bör inte vara full.
Kulturskolan i Malmö har fått en ny chef för i år. På den avslutande julfesten i fjol var han hedersgäst, då han skulle komma och presentera sig inför kollegiet, sitta med under en middag och bekanta sig med sina närmast underställda under avslappnade former. Festen var satt till att börja klockan 17.00. Chefen anlände fem timmar för sent, tydligt påverkad av alkohol. Kvällen fortsatte med att han drack tills han var aspackad, tafsade på flera kvinnor och torkade upp sprit med hundralappar samtidigt som han skröt om hur mycket pengar han hade. Sedan argumenterade han med personerna som försökte få iväg honom då han visade sig ha för lite pengar till en taxi. Inte illa för en första dag på jobbet. Kulturkompaniet i Malmö, som överser 2200 barns kulturundervisning, hade varit utan chef i över ett halvår. Sökandet efter den rätta personen hade tagit lång tid och de anställda hade levt i ovisshet under den tiden. Politikerna i Kulturnämnden, med ordföranden Pelle Svensson i spetsen, och kulturdirektören, Bengt Hall, utlovade i november 2005 att nu hade rätt person äntligen hittats: En belevad man med många kontakter inom det kulturella området, en före detta direktör för Norrbottensteatern, Ice Globe Theatre och en ledamot i Statens konstnärsnämnd för film, teater och dans: Rolf Degerlund. Degerlund extraknäcker som skådespelare (Jägarna, Grabben i graven bredvid, Hotet) och är god vän med Mikael Persbrandt (något som borde ha höjt beredskapen inför julfesten). Degerlund är också polare med Joe Labero och Robert Wells och regisserade deras gemensamma show i London för ett par år sedan. Trots att han nu är kulturskolechef på heltid kallar han sig själv fortfarande för Joe Laberos manager, något som yttrar sig på flera sätt:
-
Pengarna han torkade upp den egenhändigt utspillda spriten med (sedlar som han sedan stoppade i bröstfickan på en av sina anställda) sade han sig ha tjänat på att arbeta som Laberos manager.
-
På Laberos hemsida anges Degerlunds mobilnummer, ett nummer han med all tydlighet erhållit från Malmö Stad. Varför betala telefonräkningen själv, när man kan få Malmö Stad att göra det?
Sydsvenskan har skrivit om skandalen, men Norrbottenskuriren är något utförligare. De har dock lyckats missa Degerlunds "magiska" förbindelser. Labero, som egentligen heter Lars Bengt Roland Johansson, har inte uttalat sig om det inträffade.
