Archive for the 'Reklam' Category

Fred

Bloggreklam

Vanligtvis är jag ganska blygsam, men det är alltid trevligt när bloggen uppmärksammas på ett eller annat sätt.

Tillsammans med en massa andra bloggar som jag själv följer hamnade jag i Lärarnas riksförbunds tidning: Skolvärlden.

Och tydligen har bloggen uppmärksammats i nyhetsmagasinet Fokus i samband med skriverier om dokumentärserien Klass 9A.

Kul, tycker jag. Kanske kommer alla kvällarna, då jag hellre suttit och skrivit om jobbet än sysslat med någon annan hobby, att göra någon nytta till slut. Fan, nu sitter jag här igen…

Fred

H&M:s tortyr - del 2

David Bonnier, försäljningsdirektör på SF Media, tog sig tid att svara på mitt mail om H&M:s plågsamma försök till en lååång reklamfilm som just nu rullar på biograferna:

Jag beklagar att din biokväll blev förstörd. Vi har tagit del av en del reaktioner på H&Ms reklamfilm. Några har uttryckt att den upplevs som lång medan andra tycker att den är välgjord och underhållande. SF Media har ju inget med själva utformningen av reklamfilmen att göra men vi granskar all reklamfilm som sätts upp på våra dukar.

På SF Media är vi sammanlagt 23 personer anställda och merparten av dessa brukar delta då vi varannan vecka visar nya reklamfilmsblock. Reaktionerna här internt var positiva även vad gäller H&Ms grepp att producera en längre film.

Så långa filmer är inte ett ofta återkommande fenomen men vi utvärderar naturligtvis publikens reaktioner på reklaminslagen. Vad gäller H&Ms film så har den varit uppe för kort tid för att kunna göra någon generell bedömning. Men klart är att annonsörer som tidigare gjort ett ambitiöst arbete med längre filmer också fått uppleva ett positivt gensvar från
merparten av biopubliken.

Vad gäller reklamfilm i övrigt på biografer, så kan vi konstatera genom de återkommande marknadsundersökningar som vi genomför att bioreklam upplevs som en del av underhållningen vid våra kunders biografbesök.

Vi har inte för avsikt att ta bort reklamupplevelsen för våra biobesökare. Däremot tar vi tacksamt emot synpunkter på hur hela pree show inklusive trailer uppfattas för att vi på bästa sätt skall kunna fortsätta vårt kontinuerliga arbete med att förbättra bioupplevelsen.

Med vänliga hälsningar
David Bonnier

REKLAM ÄR BÄST FÖRE FILMEN

Givetvis är det en självklarhet att SF inte själva producerat reklamfilmen, men de har tagit emot vad som säkert är en stor summa pengar för att visa den. Att 23 personer inte skulle ha haft några som helst invändningar mot visandet av filmen tolkar jag som att de endast tittat på siffrorna på checken - inte på reklamfilmen i sig.

Marknadsundersökningarna som visar på att reklamfilmerna uppskattas av publiken är kanske inte så svåra att förstå. Skärmen där framme visar rörliga bilder medan folk sätter sig tillrätta och småpratar lite innan filmen börjar. Klart att det är uppskattat. Eftersläntrarna är också tacksamma då de inte skymmer själva filmen när de tvingar upp en ur ens säte för att de har en plats i andra änden av raden.

H&M:s film är dock inte en del i den positiva “reklamupplevelsen”. När den visades, och bara fortsatte och fortsatte, hördes strax spridda hånskratt i publiken. De tilltog i styrka i samma takt som wailandet i filmen ökade i volym. Vid reklamens efterlängtade slut hördes uppmaningar till bojkott av H&M. Inte direkt den positiva respons som både H&M och SF vill ha.

Vad ska då SF göra?

  1. Så fort det är möjligt dra bort H&M:s reklamfilm från förföreställningen.
  2. Vidareutveckla satsningen på lokal reklam, det är ett bra initiativ.
  3. Kör en slideshow redan innan förföreställningen, billiga reklamplatser för lokala småföretag.
  4. Ställ krav på reklamfilmerna. Exempelvis kan man kanske begära att reklamfilmer som visas på bio inte får visas på TV, och vice versa.

Fyra konkreta förslag som kanske kan förbättra reklamupplevelsen på bio, utan att förstöra själva besöket. Man är ju faktiskt där för att se en film.

FILMEN EFTER REKLAMEN ÄR BÄTTRE

/Fred

Fred

H&M - tortyr på bio

Jag var på bio i veckan. Det är min absoluta favoritsysselsättning. Jag kan stå ut med smaskande, mobiltelefoner, allmänt prat och ruggigt kassa filmer, bara jag får gå på bio. Denna gången var det dock annorlunda. Jag har aldrig blivit så illa behandlad och så förbannad som senast jag var på bio. Jag blev så rasande att jag skrev ett mail till David Bonnier och Daniel Johnsson, försäljningsdirektör respektive försäljningschef på SF Media, bolaget som har hand om reklamfilmerna innan huvudattraktionen:

Jag skriver till er båda eftersom min biokväll blivit fullkomligt förstörd, och jag misstänker att ni har något med det att göra.

Anledningen är Hennes & Mauritz tio minuter långa reklamfilm.

Filmen, som verkar löpa framför det mesta ni på SF visar just nu, har en utformning och en längd som dödar min sista vilja att vilja gå på bio. Som om inte hemmabio, illegala nedladdningar, smaskande och ett ideligt ringande på mobiltelefoner vore nog, så har ni nu hittat ytterligare ett sätt för folk att vilja stanna hemma.

En tio minuters musikvideo av standardsnitt, med välklädda (?), snygga människor som wailar, ylar och blir ihjälskjutna kan jag se på MTV, fast där har jag möjligheten att trycka på fjärrkontrollen. Att sitta fången i en biograf, i väntan på filmen man egentligen kommit dit för att se, medan reklamfilmen rullar är en pina som är bortom all beskrivning. Att dessutom behöva betala 90 spänn för det, ser jag som ren tortyr.

Jag ber er. Ta genast bort reklamfilmen ur repetoaren och betala tillbaka pengarna. I slutändan kommer ni att tjäna på det.

Vänligen,
Fred

För er som inte tvingats utstå H&M:s tortyr kan jag bara säga: ni förstår inte! Det finns inget i mitt liv som lyckats förstöra ett biobesök så mycket. Den är gjord utan ett uns humor. Tänk er en parfymreklam, Obsession eller något liknande, fast i hela tio minuter, baserad på någon West Side Story / slash / Romeo och Julia, till musik av en bokstavligt ylande Mary J. Blige. Jag har inget emot Marys tidigare alster, men här har hon sålt sin soul till djävulen. Man vrider sig plågsamt i biofåtöljen i en desperat förhoppning att reklamfilmen ska ta slut.

Jag hoppas detta klagande gör någon nytta. Annars är det ute med biograferna.

/Fred

Fred

Whiskningar och rop

Masterfoods har slutligen gett med sig och slutat sända den förkastliga reklamfilmen för Whiskas. Tydligen räckte det med att ett 20-tal personer hörde av sig till dem, vilket egentligen är löjligt på minst två sätt: Det ena är att drygt 20 personers åsikter påverkat ett multinationellt företag att ändra sin marknadsföring. Man tycker att det borde krävas en större rörelse för att få till stånd sådana förändringar i ett företags policy. Det andra är att det bara är drygt 20 personer som hört av sig. Siffran är för låg.

Den positiva nyheten är dock att några mail har fått Masterfoods att dra tillbaka en reklamfilm som använt sig av en förnedrande stereotyp. Detta bådar gott för ett stålbad för marknadsförarna och medierna, som fortfarande använder sig av mängder av mer eller mindre sexistiska och stereotypa nidbilder för att kränga olika produkter. Om en storm i ett vattenglas kan få ett multinationellt företag att ändra kurs så finns det hopp om framtiden.

Efter att ha följt Whiskasdebatten från början har jag emellertid insett att det finns på tok för många människor som tycker till alldeles för mycket, utan att faktiskt göra något. Visst, det är bra att folk tycker till, kommenterar och driver debatten, men för att något faktiskt ska hända krävs det en annan typ av handling än att bara skriva en rad på en blogg eller i en insändare.

Det är lätt att tycka att makthavarna inte sköter sina jobb. Makt korrumperar, som schablonen lyder. Detta gäller politisk, ekonomisk, såväl som medial makt. Det är folkets plikt att se till att alla former av makthavare står till svars för sina handlingar. För att det ska ske krävs det att man inte bara tycker till, man måste agera. Vad har du gjort på sistone?

/Fred

Fred

Sista kattjäveln

Ett par mail till Whiskas om deras avskyvärda reklamfilm och plötsligt får man massor med träffar och kommentarer på bloggen. Jag träffade visst en nervknut med min senaste post om kattmat.

När jag kollade träffstatistiken på bloggen häromdagen talade den sitt tydliga språk. Förutom att många söker på "kinesisk kattmat" på Yahoo och AltaVista, och sedan råkar hitta hit, så visade ett stort antal danskar intresse för det jag skrivit. Jag fick till och med ett par träffar från Masterfoods A.S. i Danmark. Reklamfilmen rullar alltså också där och trots att många verkar tro att Pia Kjersgaard har grannlandets åsikter i ett järngrepp har debatten blossat upp även där. Här är ett exempel.

Det är helt ok att tycka att hela den här debatten är löjlig, men det är ett misstag att koppla ihop den med Nogger/88:an-fånerierna, som jag kommenterat här. Glassidiotin har förstört trovärdigheten för Centrum mot Rasism i flera år framöver. Kattmatsreklamen handlar om något annat. När man skämtar om etniska stereotyper i olika reklamfilmer vandrar man längs en tunn gräns för vad som är ok och vad som inte är det. Och när man, som i fallet Whiskas, av utan någon som helst anledning använder sig av en etnisk stereotyp för att sälja kattmat, så har man gått över gränsen. Förstår man inte det, är man en del av problemet.

Här i Sverige rullar filmen fortfarande, så avtrycket jag gjorde blev kanske inte så stort, men jag hoppas att några ögon har öppnats för idiotier i reklamen. Nu är det bara att luta sig tillbaka och vänta på reklambyråernas nästa klavertramp. Känn ingen oro, det kommer.

/Fred

Fred

Kattjävlar III

Uppföljning av Kattjävlar I och II, angående Whiskas reklamfilm.

Här är svaret jag erhöll från Whiskas kundservice:

Vi beklagar uppriktigt att du uppfattar reklamen som olämplig och stötande. Vi kan försäkra dig att det inte på något sätt har varit vår avsikt att förmedla en missvisande eller kränkande bild av kinesiska kvinnor eller av kinesisk kattmat. Masterfoods, där Whiskas ingår, är en internationell och multikuturell koncern och det är utifrån just ett multikulturellt perspektiv som vi har arbetat.

Vårt syfte med reklamfilmen är att med humor och kärlek visa att katten Sune föredrar Whiskas kattmat framför andra sorters kattmat och att mannen i filmen känner sin katt väl, vilket inte hans fickvän gör. Att vi valde en kinesisk kvinna ska betraktas som en ren tillfällighet, och bör ses med hänsyn till att vi lever i ett mångkulturellt samhälle. Tilläggas bör kanske att Kina är en stor marknad för Masterfoods och vi även har produktion där.

Filmen har visats i flera länder utan att möta några negativa reaktioner. Vi har därför inte varit tillräckligt uppmärksamma på att den skulle kunna uppfattas som stötande i Sverige.

Vi uppskattar att du har givit oss dina synpunkter som kan hjälpa oss att arbeta bättre för våra kunder i framtiden.

Med vänliga hälsning

Masterfoods ab

En massa skitsnack, alltså. Jag svarade genast:

Hej.

Tack för ert föredömligt snabba och uppriktiga svar.

Tyvärr visar ni ingen förståelse för problemet. I dagens Sverige är det tydligen fortfarande helt ok att skämta om asiater. Men ni kunde ha valt att skämta om muslimska kvinnor: En muslimsk kvinna iklädd burka försöker pracka på Sune halal-kattmat från Pakistan. Eller varför inte afrikanska kvinnor iklädda bastkjolar och ben genom både frisyr och näsa.

Det är inte “multikulturellt” att förstärka stereotyper. Bara på två sätt skulle jag kunna låta detta vila:

1. Om reklamfilmen rullar även i Kina utan några som helst reaktioner.

2. Om Whiskas faktiskt tillverkas i Kina, i vilket fall hela filmen visar sig vara ironisk.

Om inte dessa två är uppfyllda, eller om reklamfilmen inte genast tas bort från våra teveapparater, så känner jag mig tvingad att gå vidare.

Vänligen,
Fred

Masterfoods borde skämmas över ett “multikulturellt perspektiv” som knappt platsar hos Sverigedemokraterna.

/Fred

Fred

Kattjävlar II

Uppföljning av Kattjävlar, gällande Whiskas reklamfilm. Så här löd mailet jag skrev till dem:

Jag ber er ödmjukt:

Sluta genast sända reklamfilmen för Whiskas som rullar i våra reklamkanaler just nu. Ni skymfar hela det kinesiska folket genom att använda er av en grov stereotyp. Att kinesiska kvinnor klumpigt skulle irra omkring utan att kunna säga bokstaven R är en rent rasistisk nidbild. Att Ni dessutom låter kvinnan i reklamfilmen ha en västerländsk man som rättar till alla hennes ”fel” är ett kolonialt tänkande som försvann på 60-talet.

Vänligen,
Fred

Ni får naturligtvis skriva vad ni vill, men jag uppmanar er att skriva. Filmen rullar än och den måste stoppas. Om inget händer de kommande dagarna är det andra medel som gäller.

Whiskas Kundservice

/Fred

Fred

Kattjävlar

Det finns flera sätt man kan använda sig av nationella stereotyper i reklamfilmer. Man kan skämta om fördomar, man kan självironiskt skämta om sin egen stereotyp, och sedan finns det avarten: man kan också använda sig av stereotyper för att förlöjliga människor från ett speciellt land. Den senare sorten är förkastlig på hur många sätt som helst.

Om man råkat glömma zappa när det blivit reklampaus den senaste tiden har man kanske råkat stöta på en reklamfilm för Whiskas - kattmat. I den ramlar det omkring en klumpig kinesisk kvinna som hela tiden säger L istället för R, och som försöker ge sin katt kinesisk kattmat. Hennes make, en klok vit man naturligtvis, byter ut den äckliga kinesiska kattmaten mot Whiskas.

Det vi lär oss från reklamfilmen är inte bara att kinesisk kattmat smakar dynga, utan också att kinesiska kvinnor kan inte prata rent, är klumpiga, och att det krävs en västerländsk mans klokhet för att rätta till hennes misstag.

Någon mer än jag som blir upprörd över detta?

Skriv ett mail till Whiskas:

Whiskas Kundservice

/Fred