Dec 6th, 2007
Det finska undret
På många håll accepteras i dag en allmän oreda där elever får vara respektlösa mot varandra, lärare och skolan som institution. Många grundskolor dras med en ovärdig fysisk miljö. Bråk och stök ses som något normalt och lärarna har krympt till rädda åskådare som undviker stökiga elever och av rädsla blundar för problem. Så ska det naturligtvis inte vara. Lärarens auktoritet måste återupprättas och yrkets status höjas.
Ledare i GöteborgsPosten försöker hitta felen med den svenska skolan utifrån den senaste PISA-rapporten. Behjärtansvärt.
Finland skiljer sig fördelaktigt från Sverige i fråga om skolornas självständighet, lärarens status och tidiga betyg, i vissa skolor redan från första klass. Så, där någonstans har den svenska skolministern sneglat åt rätt håll.
PISA och Finland, igen. Det väcker lite frågor:
Är Finland verkligen fullt jämförbart med Sverige? Beror de finska resultaten i PISA-undersökningarna verkligen på det finländska skolsystemet? Kan det finnas en annan förklaring? Är OECD:s PISA-rapporter helt opolitiska och helt pålitiliga? Vad utgår PISA ifrån när de graderar och värderar olika länder (och i detta fallet nedgraderar och nedvärderar Sverige)?
På Åbo universitet (i Finland) har pedagogikprofessorn Michael Uljens gjort ett försök till att förklara den finska framgången. Detta har han gjort genom att analysera, inte bara resultaten, utan också själva PISA-processen. Vilken vetenskaplighet kan rapporterna tillmätas? Vilken hänsyn tas till de nationella läroplanerna? Vilken roll spelar det faktum att PISA är en del av OECD, en organisation som vill gynna ekonomisk utveckling?
Uljens väcker en hel del tankar om vilken betydelse som PISA egentligen ha. Ibland verkar det som om den svenske skolministern, Jan Björklund, stirrar sig blind på PISA-rapporterna och ser domedagen annalkas när Sverige tappar placeringar i de många tabellerna som PISA-rapporterna består av. Björklund får naturligtvis vatten på sin kvarn när GP (liberal) menar att han sneglar på rätt håll.
Något att tänka på när PISA-rapporterna kommer på tal (enligt Uljens):
- PISA kommer inte med en enda förklaring till varför resultaten mellan länderna skiljer sig åt.
- Inlärning och kognition ingår i kulturella kontexter. Att därför mäta “samma sak” i två länder blir inte helt oproblematiskt.
- PISA-undersökningarna sägs bygga på en vetenskaplig grund, men har ingen begreppsmodell eller teoretisk förklaring till varför skolor “lyckas”.
- Det står inte klart hur elevernas resultat kan relateras till det pedagogiska handlandet.
- PISA tar inte hänsyn till de nationella läroplanerna, dvs de dokument som styr lärarnas arbete.
- PISA verkar leda till en likriktning av utbildningssystemen. Större harmoni inom utbildningarna leder till större mobilitet på arbetsmarknaden - ett uttalat mål för OECD.
- PISA skapar konkurrens mellan länderna, vilket leder till större osäkerhet, vilket i sin tur leder till att man vill höja sin prestation utan någon som helst möjlighet att känna sig tillfreds.
- Undersökningarna leder till en marknadsekonomisk syn på utbildning. Begrepp som prestationsmätning, effektivitetssökning, valfrihet och decentralisering blir bärande.
- PISA leder till fler nationella prov. Fler nationella prov leder inte till mer likvärdiga skolor, utan leder till en konkurrenssituation.
Något att tänka på när Finlands tätposition kommer på tal (också enligt Uljens):
- Finland har aldrig deklarerat intentionen att ha “världens bästa skola”.
- Finlandssvenskar har i allmänhet sämre resultat.
- De finska resultaten visar inte på att Finland har en utpräglad “pluggskola” - även på problemlösning är de finska ungdomarna bra.
- Den finska läroplanen stämmer väl överens med PISA:s mätningsområden, särskilt inom matematik.
- Finska 7-8-åringar går 540 timmar i skola om året. Genomsnittet är över 600. Enligt OECD:s mätningar verkar det som om ju färre timmar man går i skolan, desto bättre blir resultaten.
- Lärarutbildningen för klasslärare i de lägre årskurserna i Finland är på 5 år, varav hälften (2,5 år) är pedagogik.
- Lärarutbildningen för ämneslärare (åk 7-9 & gymnasiet) är lika lång, men där består pedagogiken av endast ett år.
- I Sverige förstärker man ämneskunskaperna för klasslärare, medan man förstärker de pedagogiska kunskaperna för ämneslärare.
- Finland har en invandrad befolkning på 0,1 %.
Och när vi har tänkt färdigt på Finland och hur OECD vill utforma världens utbildningar, så kan vi kanske ägna oss åt väsentligare saker. Som, till exempel, hur vi ska göra den svenska skolan bättre.
Andra bloggar om: skola, PISA, Finland, Sverige, OECD, Michael Uljens, Jan Björklund
Till alla som tillverkar virus, trojaner, maskar, spyware, malware, spamkommentarer och spammail:

1822 skrev författaren Clement Clarke Moore en dikt vid namn An Account on a visit from St. Nicholas, som beskrev en stor och glad gammal älva som kunde ta sig ner genom skorstenar och som hade åtta namngivna renar som drog hans släde - dock ingen vid namn Rudolf.
Myten om att Coca Cola skulle ha uppfunnit Santa Claus, med röda kläder och allt, är helt falsk. På 30-talet ritade Haddon Sundblom en serie reklamskyltar med en cola-drickande jultomte, men som vi sett drog han sin inspiration från Moore och Nast, snarare än från flaskornas etiketter. Däremot kan man antagligen fastställa att bilden av Santa Claus cementerades och blev allmänt vedertagen i och med reklamkampanjen.
Ordet julklapp har sitt ursprung i att man förr vid juletid klappade på varandras dörrar och kastade in skämtgåvor (vedträn eller halmfigurer, exempelvis) med fästade verser på. Sedan sprang man därifrån i ett försök i att inte bli igenkänd. Blev man fasttagen blev man bjuden på mat och dricka, något som kunde bli pinsamt om man hade skrivit ett elakt julrim på julklappen.