Freon Blogg

Min fru kom på mig igår. Med att sitta och läsa en regeringsproposition. På en ledig dag. Man skäms ju nästan. Det är långt mellan inläggen nu, men med en ny familjemedlem och ett heltidsjobb blir det inte mycket tid över för att blogga. Det är dock dags nu.

Propositionen handlade i vilket fall om att ta tillbaka skolan till det härliga 50-talet då allting var ordning och reda och fridens liljor i skolans värld. Stadieindelningen är tillbaka. Barnen ska prövas och betygsättas. Lärarna ska veta sin plats. Jan Björklund gör än en gång klart för alla som är verksamma inom skolan: Här är det nya gamla bullar som gäller.

I Sydsvenskan får Björklund gå tå mot tå med Hans-Åke Scherp. Några “höjdpunkter”:

Provet registrerar kunskapen. I nästa steg kommer det att leda till ökat fokus på de ämnen som prövas. Jag tror att ett system med tidigare prov och betyg får elever och lärare att jobba mer.

- Björklund

Jobbar vi inte tillräckligt? Nä, ge oss några prov att rätta så att vi kan registrera kunskaper. Vi behöver fylla ut vår tid. Det vore ju för jävligt om vi hade tid att prata med eleverna också…

Eleverna lär för proven, inte för att förstå. Forskning visar att om man lägger stor tyngd vid prov och använder det som drivkraft för lärande, så leder det till ett ytligt lärande, det vill säga ett lärande som gör att kunskaperna upprätthålls bara över provet och lite till.

- Scherp

Jag håller med Hans-Åke Scherp, gör det mig till flumpedagog?

Flumskola är en skola där målen är otydliga, inga krav ställs, inga kvalitetskontroller görs. Då sjunker resultaten utan att man vet om det.

- Björklund

Eftersom vi nu vet om att resultaten sjunker – det visar ju alla undersökningar, eller hur, Björklund? – då kan vi ju inte ha en flumskola, eller?

Flum kan vara positivt om man ser något i begynnelsebokstäverna där f står för fördjupande, l handlar om lärande, u handlar om utveckling och m om medskapande.

- Scherp

Lancefestivalen har startat en regelrätt folkrörelse som ska ta över prefixet “flum”. Christermagister, Mats, Marie, Monika, Jeppe, Janis och Sanna har alla gått med. Scherp tänker också köpa en tröja, det kan vem som helst göra.

Det är kanske dags att ta över begreppet, men jag vet ännu inte om jag är mogen. Jag tycker fortfarande att det är Björklund som är flummig. Jag ska ta en funderare, sen kanske jag också spenderar några kronor på en vacker tröja…

Andra bloggar om: Jan Björklund, skola, Hans-Åke Scherp, Flumskola

Tags: flumskola, Hans-Åke Scherp, Jan Björklund, Skola

Skolpolitiker tittar på dokumentärserien Klass 9A eller reality-program som Super Nanny för inspiration till förändring inom skolan. De tittar på statistiken och söker enkla och billiga lösningar för att förbättra siffrorna. De borde titta på dokumentären Förgrymmade ungar istället.

Vill man ha ungar som lyder kan man med ganska enkla medel få det. Problemet är att man får ungar som lyder order utan att ifrågasätta varför. Plötsligt befinner man sig på ett sluttande plan där det värsta i människan tittar fram.

Förgrymmade ungar är en intressant dokumentär som visar på hur skoldebatten har lett till en konsensus som inte längre handlar om att skapa kritiskt tänkande människor, utan att skapa människor som inte ifrågasätter auktoriteter. Undrar om Jan Björklund inser vilka maktmedel han leker med.

“Jag lydde bara order.”

Andra bloggar om: Klass 9A, skola, Förgrymmade ungar, skoldebatten, kritiskt tänkande, auktoritet, Jan Björklund

Tags: auktoritet, Förgrymmade ungar, Jan Björklund, Klass 9A, kritiskt tänkande, Skola, skoldebatten

Illmar Reepalu besvarar nu kritiken mot sin, inte helt orginella, idé om att eleverna i Malmö ska utvärdera sina lärare:

Jag förstår att det finns lärare som upprörs av att eleverna får en sådan möjlighet. Kanske till följd av den vrångbild som sprids, där det hävdas att eleverna skall sätta betyg på lärarna och att det skall ligga till grund för lärarnas löner.

Han går till särskilt skarp kritik mot Metta Fjelkner, ordföranden för Lärarnas Riksförbund – det lilla lärarfacket:

Jag har vid flera tillfällen nyligen debatterat med Metta Fjelkner och hon vet att jag inte talar om betyg utan om omdömen. Hon vet att detta inte skall ligga till grund för någon lönesättning. Därmed faller också hennes hänvisning till forskarkritiken, som bygger just på den förfalskade bild hon åberopar.

Bilden av att utvärderingarna skulle utgöra betyg har förstärkts av att media, bland annat Sydsvenskan, inte riktigt har förstått skillnaden mellan betyg som myndighetsutövning och betyg som allmänt ord.

Sedan ska det sägas att inte heller Reepalu har alla hönsen hemma:

Jag är förvånad över att en hög representant för lärarna hyser stor misstro mot eleverna, vilket i sig indikerar ett större problem.

Han går inte in på vilket det större problemet skulle vara. Jag funderar fortfarande…

Andra bloggar om: Illmar Reepalu, elever, lärare, betyg, Metta Fjelkner, utvärdering

Tags: betyg, elever, Illmar Reepalu, lärare, Metta Fjelkner

Från Malmös kommunfullmäktige igår, då man diskuterade Ilmar Reepalus förslag om att eleverna ska betygsätta Malmös lärare:

Det är att undervärdera lärarkåren att ta hjälp av tioåringar för att se om den är kompetent.

- Patrick Reslow (m)

Webb-TV-länk

Andra bloggar om: elever, betyg, lärare

Tags: betyg, elever, lärare

Metta Fjelkner, ordförande för det lilla lärarfacket, Lärarnas Riksförbund, speglar i en debattartikel mina ord från igår. Hon gör det givetvis oberoende av mig, men i alla fall:

Att låtsas som om vem som helst kan sätta betyg är att undergräva lärares ledarskap. Däremot är det givetvis viktigt att elever får utvärdera kurser och moment i samarbete med lärarna. Det är inget som skrämmer lärare, det är en del av yrket. En lärare behöver elevernas förtroende som ett medel för att nå målet att eleverna skall få kunskap och självförtroende. Men att bedöma är ingen rättvisefråga utan ett professionellt ansvar.

I dagens Sydsvenskan skriver dessutom Ilmar Reepalu en insändare (som inte finns på nätet) för att försvara sitt förslag om att elever ska få betygsätta lärare i Malmö till våren. Han undviker noga ordet betyg, utan använder istället ord som utvärdering och omdöme. Det han beskriver i insändaren är alltså ingen nyhet. Utvärderingar och omdömen är sånt vi har arbetat med inom skolan sedan länge. Det är ordet betyg som är värdeladdat. När Reepalu undviker ordet har jag inga problem med hans förslag.

Just ordet betyg behandlar Sydsvenskans journalist Elin Fjellman Jaderup i en artikel i dagens tidning. Det är hon som har skrivit de flesta artiklarna om Reepalus förslag, och eftersom hon har använt ordet betyg lite slarvigt kommer här ett försvarstal:

Betyg är ett allmänt ord. Det är inte reserverat för skolans värld. Enligt Nationalencyklopedin är betyg en ”utsaga om eller bedömning av prestationer av olika slag”. Det är ett vanligt uttryck för en värdering.

Det finns ett gigantiskt problem med hennes resonemang:

Inom skolan arbetar vi inte med Nationalencyklopedin som styrdokument.

Grundskoleförordningen 7 kap. §5:

Betyg skall sättas av läraren. Om ett betyg är beroende av två eller flera lärares bedömning och lärarna inte kan enas, skall betyget sättas av rektorn.

Gymnasieförordningen 7 kap. §3:

Betyg på avslutad kurs och efter en etapp skall sättas av läraren. Om ett betyg beror av två eller flera lärares bedömning och lärarna inte kan enas, skall betyget sättas av rektorn.

Skolverkets allmänna råd om likvärdig bedömning och betygssättning:

Läraren gör vid betygsättningen en värdering av elevens studieresultat, en värdering som har stor betydelse för elevens möjligheter att komma in på andra utbildningar och för att få arbete. Slutbetyget har med andra ord rättsverkningar för eleven och det finns ytterst begränsade möjligheter att ändra på ett slutbetyg. Det är därför viktigt att bestämmelserna om bedömning och betyg tillämpas på ett likvärdigt och rättssäkert sätt.

Jag ledsen Elin Fjellman Jaderup. Det är skillnad på betyg som ett allmänt ord, och betyg som myndighetsutövning med rättsliga följder. Inom skolan är det den andra betydelsen som gäller. När man recenserar filmer och skivor i en dagstidning kan den första betydelsen få gälla.

Mats Olsson har också skrivit om dagens vända i den malmöitiska skoldebatten.

Andra bloggar om: Metta Fjelkner, lärare, elever, Ilmar Reepalu, betyg, utvärdering, Elin Fjellman Jaderup

Tags: betyg, elever, Elin Fjellman Jaderup, Ilmar Reepalu, lärare, Metta Fjelkner, utvärdering

Det är lov, jag vet, men idiotierna tar tyvärr inte ledigt.

I Malmö fortsätter debatten om att eleverna där ska få sätta betyg på lärarna. Plötsligt står det helt klart att Malmös politiker blandar ihop äpplen med päron och att media hjälper till – så till den milda grad att både lärare och pedagogikforskare börjar bland ihop begreppen. Inom skolan arbetar vi väldigt mycket med begreppsförståelse – men om varken de som styr skolan, de som rapporterar om skolan, de som forskar om skolan, eller de som arbetar inom skolan, vet vad de pratar om så befinner vi oss på ett sluttande plan.

Enligt en artikel i Sydsvenskan ska eleverna i Malmös gymnasieskolor få börja sätta betyg på lärarna från och med i vår. Den obligatoriska betygssättningen ska, enligt tidningen, värdera följande frågor:

Jag har fått den hjälp jag har behövt för att nå mina mål.

Jag tycker att bedömningen av mina kunskaper och färdigheter har varit tydlig.

Jag har fått tillräcklig information för att förstå målen med kursen.

Jag tycker att jag haft inflytande på genomförandet av kursen.

Jag har varit engagerad och delaktig under kursen.

Jag är nöjd med lärarens sätt att arbeta under kursen.

Jag är nöjd med kursen som helhet.

Betygsskalan som ska användas ser ut så här:

Instämmer helt – instämmer delvis – instämmer i liten grad – instämmer inte alls.

Förlåt, Sydsvenskan, men vet ni egentligen vad ni pratar om?

Detta är en helt vanlig utvärdering. Artikeln erkänner att utvärderingar inte är nyheter inom skolvärlden, men tydligen så ska det faktum att den fylls i på en dator vara oerhört innovativt. Utvärderingar på dator är inget nytt, det har vi på vår skola gjort i flera år. Där har eleverna dessutom möjlighet att i öppna svarsrutor kommentera alla frågorna – något man i Malmö inte verkar våga införa. Utvärderingarna ligger sedan till grund för medarbetarsamtal – som inte ska förväxlas med lönesamtal, eller lönesättande samtal.

Rektor Edward Jensinger på Pauli gymnasium verkar veta vad han pratar om:

Betygsättning av lärare är ett uttryck som Edward Jensinger absolut inte vill använda. Kursutvärdering är det rätta ordet, tycker han.

Så när en lärare känner sig övervakad av sin arbetsgivare så kan det bero på att ordet betygssättning används utan att man verkar veta vad man pratar om. Läraren kan dock vara lugn. Politikerna verkar inte heller veta vad de pratar om. Och när en forskare på pedagogiska institutionen i Stockholm, Trevor Dolan, ska ge politikerna på tafsen, så blandar han också ihop betygen med utvärderingarna. Oerhört tröttsamt.

Betygssättning är myndighetsutövning med rättsliga följder för de betygssatta. Kursutvärderingar är inte myndighetsutövning, utan ett arbetsredskap för både lärare, elever och skolledning. Så enkelt är det.

Andra bloggar om: elever, betyg, media, lärare, begreppsförståelse, skola, betygssättning, utvärdering

Tags: begreppsförståelse, betyg, betygssättning, elever, lärare, Media, Skola, utvärdering

På onsdag startar den nya Skolinspektionen – den som kommer att frälsa det svenska skolsystemet och få Sverige att toppa alla internationella undersökningar. Dess generaldirektör, Anne-Marie Begler, fd rikspolischef, skrev en debattartikel i söndagens DN. Den är full av fraser som de här:

• “en likvärdig utbildning med hög kvalitet”
• “en god utbildning i en trygg miljö”
• “en bättre skola för eleverna”
• “elevens kunskaper och resultat i fokus”
• “elevens kunskap kommer att vara vår ledstjärna”
• “lyssna till och ta hänsyn till elevernas och föräldrarnas synpunkter”
• “ett stöd för utveckling och förändring”
• “lärarna är skolans viktigaste resurs för elevernas studieresultat”
• “en bättre och mer likvärdig skola”
• “utbildningssystemet är av avgörande betydelse för välfärden i vårt land”
• “vars och ens rätt till utbildning och utveckling utifrån sina förutsättningar och behov”

Så, nu är vi inte så rädda för er. Vad är det ni ska göra – förutom att spotta ur er floskler?

• “en betydligt kraftfullare inspektionsmyndighet”
• “mer resursstark”
• “fler inspektörer”
• “rikta fokus mot rektorns och lärarnas ansvar”
• “inte släppa taget om den huvudman eller verksamhet där allvarliga brister uppmärksammats”
• “inspektionen ska komma tillbaka tills bristerna är åtgärdade”
• “föra ut resultaten från inspektionen brett, i syfte att påverka andra huvudmän och skolor”
• “inte heller främmande för mer kraftfulla verktyg”
• “möjlighet att använda vite”
• “en tydlig och pådrivande aktör”

Ok, tack. Fler floskler, men jag känner mig inte bättre till mods. Vill man göra det ska man läsa Anne-Marie Körlings inlägg om debattartikeln. Hon hittar alltid guldkanten på vilken tillvaro som helst. Själv ska jag gå och fundera på hur en skola och dess lärare ska bli bättre av att betala böter…

Andra bloggar om: Skolinspektionen, Anne-Marie Begler, skola, elever, lärare

Tags: Anne-Marie Begler, elever, lärare, Skola, Skolinspektionen

Utbildningsminister Jan Björklund är alltmer trängd ju längre den senaste rundan av skoldebatten rasar.

Debatten har kommit att handla mer om hans handskande med siffror än om skolan. Han brukar ofta ha stöd i allt han säger av Lärarnas Riksförbund (det lilla lärarfacket), men nu börjar även de vackla. Tillsammans med Lärarförbundet (det stora lärarfacket) ifrågasätter de utbildningsministerns trovärdighet i en artikel i SvD.

Kritiken av Björklund har gått så långt att han beställt ny statistik från Skolverket, vilket har lett till att Vänsterpartiet har KU-anmält honom för ministerstyre. En ytterst politisk handling som inte hjälper skolan ett dugg. Istället hamnar Björklund i en än mer trängd situation. En utbildningsminister i försvarställning går helst till anfall.

På SvD:s debattsidor tar Björklund fram sitt bästa försvar mot skolforskarna Hans-Åke Scherp och Mats Ekholm efter deras debattartikel i lördags:

Det mest märkliga med inställningen från Ekholm och Scherp är att de anser sig sitta inne med ”sanningen”.

Ungefär som Björklund då…

Min kritik riktas inte mot dem som är verksamma i skolan, utan mot en felaktig skolpolitik och dess ideologer.

För oss verksamma i skolan, och som står på debattens sidlinjer, känns det inte så.

Ekholm och Scherp är två av de främsta svenska förespråkarna för en flumskola.

Där kom det.

Det finns något som heter Godwins lag. Den stipulerar att ju längre en online-diskussion pågår, desto mer sannolikt blir det att någon gör en jämförelse med Hitler eller nazismen. Traditionen bjuder att den som kommer med jämförelsen förlorar automatiskt diskussionen.

Jag vill införa en liknande lag för skoldebatten: Ju längre skoldebatten pågår, desto mer sannolikt blir det att någon kallar motståndarnas skolförebild för antingen “flumskola” eller “disciplinskola“. Den som först kommer med ett av epiteten förlorar automatiskt skoldebatten.

Idag förlorade Björklund. Varken skolan, eller bilden av skolan, är bättre för det.

Andra bloggar om: Jan Björklund, skoldebatt, skola, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, Hans-Åke Scherp, Mats Ekholm, flumskola, disciplinskola

Tags: disciplinskola, flumskola, Hans-Åke Scherp, Jan Björklund, Lärarförbundet, Lärarnas riksförbund, Mats Ekholm, Skola, skoldebatt

Egentligen vill jag inte skriva om utbildningsminister Jan Björklund igen. Det är som att prata med och om en vägg. Som tur är har många redan skrivit om honom de senaste veckorna. Jag behöver bara sammanfatta.

Debatten började långt tidigare, men tog ny fart i och med P1:s radioserie – kris i skolan? – en serie som bara precis har börjat. I det första avsnittet kollas Björklunds kreativa statistik och citationsförmåga upp. Kritiken av Björklund går ut på att han medvetet trixar med siffror och citat för att svartmåla skolan. Jag och många med mig har hävdat det sedan länge. Jag är inte förvånad över att Björklund bluffar igenom en 50-tals-nostalgisk skolpolitik. Jag är förvånad, och glad, över att debatten om hans falskspel har tagit ny fart.

Björklund försvarar sig i Svenska Dagbladet genom att anklaga sina meningsmotståndare för att sticka huvudet i sanden. Programledarna för P1:s programserie får sedan i sin tur försvara sig i SvD med att upprepa sin kritik av utbildningsministern. Man kan också passa på att läsa Dennis Karlsson i DN, för en lite mer humoristisk vinkling av kritiken. Mats Ekholm och Hans-Åke Scherp går till skarp attack mot utbildningsministern, medan PJ Anders Linder försvarar honom genom att åter igen dra upp gamla klichéer (”huvudet i sanden” – helt ogrundat, och “en skoldiskussion om kunskap” – diskussionen handlar om allt annat än…). Både SvD och Sydsvenskan sammanfattar de senaste rundorna i skoldebatten.

Flera bloggar kommenterar Björklunds lek med statistiken. Från lärarhåll medger man att skolan har problem, men tycker att det är för jävligt att utbildningsministern använder selektiv statistik för att beskriva dem (problemen). Se till exempel Christer Magister, Ann-Marie Körling eller Mats Olsson. Från andra håll försvarar man Björklund genom att anklaga hans kritiker för att blunda för sanningen (Mats Gerdau), alternativt så yrar man bara på i vanligt högerstollemanér (Dick Erixon).

Terminen har börjat och skoldebatten med den. Skyttegravarna är grävda. På skolfronten intet nytt.

Andra bloggar om: Jan Björklund, statistik, skolpolitik, skoldebatt, skola

Tags: Jan Björklund, Skola, skoldebatt, skolpolitik, statistik

Efter en alldeles för kort sommar är man nu tillbaka på jobbet. Eleverna har inte kommit ännu, givetvis, men dagarna är ändå inte svåra att fylla. Möten, konferenser och samtal avlöser varandra.

En sak som man reflekterar över när man nu träffar sina kollegor igen är att ett fåtal saknas. Ett flertal nyblivna pensionärer kommer aldrig mer att synas på skolan och vi borde sörja dem mer än vi gör, vi har bara inte tid. Nu rullar det nämligen på.

Pensionsavgångarna från skolan utgör det största slöseriet med resurser, kompetens och ren kunskap som skattebetalarna pröjsar för. När en 65-årig lärare går i pension har han eller hon samlat närmare 40 år av yrkeserfarenhet som bara går förlorad. Unga och nya lärare återuppfinner hjulet gång på gång på gång, istället för att lära sig av de äldre och visare.

Här är ett konkret – om än inte så genomtänkt – förslag på vad man kan göra för att stoppa det vansinniga slöseriet:

Inrätta en ny yrkestitel (mästare, äldste, övermentor, vad vet jag), ett nytt karriärsteg, för lärare som varit verksamma mer än 30 år i yrket. Låt de gå ner i undervisningstid och ägna större delen av sin tjänst till att stötta, inspirera och agera mentorer åt yngre och mer oerfarna kollegor. Öka deras lön med en mer än skälig summa, så att deras pension blir dräglig. Skolan blir mer självlärd av att ta till vara deras kunskaper och erfarenheter och hjulet behöver inte återuppfinnas varje år. Världens bästa yrke kan bli ännu bättre.

Trots att sommaren är över känner man ändå en viss otålighet inför att stå i klassrummet igen. Läsåret 0809 ser ut att kunna bli kul. Och snart är man far också. Välkomna tillbaka.

Andra bloggar om: skola, lärare, pension, karriär

Tags: karriär, lärare, pension, Skola