Det är oacceptabelt att vissa skolor ger glädjebetyg. Därför kommer vi från 1 juli 2011 införa sanktioner när betygen avviker för mycket från nationella proven. Det kan leda till böter eller om det upprepas att skolan mister sitt tillstånd.

- Jan Björklund, utbildningsminister

Alla problem löser sig om vi sätter betyg efter de nationella proven. Det finns ju inga kvaliteter som inte kan mätas, inga färdigheter som inte kan kvantifieras. Det finns inget lärare kan göra som ett prov inte kan göra bättre.

Det vore konstigt om inte skolorna i ett sådant läge vill göra sina ”kunder” nöjda. Och det gäller såväl privata som kommunala skolor. Det är också lättare att sätta höga betyg än låga för lärarna. Alla blir nöjda och man slipper eventuellt merarbete med samtal och omprövningar.

- Jonas Vlachos, doktor nationalekonomi

Jag antar att vi slipper eventuellt merarbete med nationella prov också. Det här med samtal är övervärderat. Helst ska man slippa träffa eleverna alls. Då blir det extra enkelt att sätta betyg på dem – särskilt om man bara har ett prov att gå efter.

Ett väl genomtänkt förslag som aldrig kan gå fel.

Andra bloggar om: betyg, nationella prov, Jan Björklund, Jonas Vlachos

- Jag känner mig stressad just nu.

- Ingen satsar på G eller VG.

- Jag kan känna att jag inte har tid för andra saker. Och har svårt att slappna av.

- Största pressen är att komma in på rätt gymnasium och rätt program och sedan vidare till rätt utbildning så att man kan få ett bra jobb och sedan tjäna pengar. Annars har man ingen chans.

De går alltså i åttan. I nian intensifieras betygshetsen – det är då det gäller om man ska komma in på rätt program på gymnasiet. I ettan på gymnasiet, sedan, får man slutbetyg ofta redan första terminen – och varje termin efter det i en accelererande takt – tills man går ut trean. Det är ju då det egentligen gäller om man ska komma in på rätt program på universitetet. Och de högre studierna är väl inte direkt någon avslappningsövning. Eleverna har, så att säga, några år framför sig…

De tycker inte om de skriftliga omdömena, utan vill hellre ha betyg tidigare. Min instinkt, som kan vara helt fel, säger att det bara förlänger betygshetsen, ner i åldrarna. Och fler betygssteg tror jag inte heller hjälper. Elever som inte nöjer sig med G eller VG, kommer inte att nöja sig med E, D, C eller B.

Juni har precis börjat. Jag är helt enkelt jävligt less på betyg…

Andra bloggar om: betygshets, betyg, skriftliga omdömen

Jag förstår att det finns lärare som upprörs av att eleverna får en sådan möjlighet. Kanske till följd av den vrångbild som sprids, där det hävdas att eleverna skall sätta betyg på lärarna och att det skall ligga till grund för lärarnas löner.

Han går till särskilt skarp kritik mot Metta Fjelkner, ordföranden för Lärarnas Riksförbund – det lilla lärarfacket:

Jag har vid flera tillfällen nyligen debatterat med Metta Fjelkner och hon vet att jag inte talar om betyg utan om omdömen. Hon vet att detta inte skall ligga till grund för någon lönesättning. Därmed faller också hennes hänvisning till forskarkritiken, som bygger just på den förfalskade bild hon åberopar.

Bilden av att utvärderingarna skulle utgöra betyg har förstärkts av att media, bland annat Sydsvenskan, inte riktigt har förstått skillnaden mellan betyg som myndighetsutövning och betyg som allmänt ord.

Sedan ska det sägas att inte heller Reepalu har alla hönsen hemma:

Jag är förvånad över att en hög representant för lärarna hyser stor misstro mot eleverna, vilket i sig indikerar ett större problem.

Han går inte in på vilket det större problemet skulle vara. Jag funderar fortfarande…

Andra bloggar om: Illmar Reepalu, elever, lärare, betyg, Metta Fjelkner, utvärdering

Det är att undervärdera lärarkåren att ta hjälp av tioåringar för att se om den är kompetent.

- Patrick Reslow (m)

Webb-TV-länk

Andra bloggar om: elever, betyg, lärare

Att låtsas som om vem som helst kan sätta betyg är att undergräva lärares ledarskap. Däremot är det givetvis viktigt att elever får utvärdera kurser och moment i samarbete med lärarna. Det är inget som skrämmer lärare, det är en del av yrket. En lärare behöver elevernas förtroende som ett medel för att nå målet att eleverna skall få kunskap och självförtroende. Men att bedöma är ingen rättvisefråga utan ett professionellt ansvar.

I dagens Sydsvenskan skriver dessutom Ilmar Reepalu en insändare (som inte finns på nätet) för att försvara sitt förslag om att elever ska få betygsätta lärare i Malmö till våren. Han undviker noga ordet betyg, utan använder istället ord som utvärdering och omdöme. Det han beskriver i insändaren är alltså ingen nyhet. Utvärderingar och omdömen är sånt vi har arbetat med inom skolan sedan länge. Det är ordet betyg som är värdeladdat. När Reepalu undviker ordet har jag inga problem med hans förslag.

Just ordet betyg behandlar Sydsvenskans journalist Elin Fjellman Jaderup i en artikel i dagens tidning. Det är hon som har skrivit de flesta artiklarna om Reepalus förslag, och eftersom hon har använt ordet betyg lite slarvigt kommer här ett försvarstal:

Betyg är ett allmänt ord. Det är inte reserverat för skolans värld. Enligt Nationalencyklopedin är betyg en ”utsaga om eller bedömning av prestationer av olika slag”. Det är ett vanligt uttryck för en värdering.

Det finns ett gigantiskt problem med hennes resonemang:

Inom skolan arbetar vi inte med Nationalencyklopedin som styrdokument.

Grundskoleförordningen 7 kap. §5:

Betyg skall sättas av läraren. Om ett betyg är beroende av två eller flera lärares bedömning och lärarna inte kan enas, skall betyget sättas av rektorn.

Gymnasieförordningen 7 kap. §3:

Betyg på avslutad kurs och efter en etapp skall sättas av läraren. Om ett betyg beror av två eller flera lärares bedömning och lärarna inte kan enas, skall betyget sättas av rektorn.

Skolverkets allmänna råd om likvärdig bedömning och betygssättning:

Läraren gör vid betygsättningen en värdering av elevens studieresultat, en värdering som har stor betydelse för elevens möjligheter att komma in på andra utbildningar och för att få arbete. Slutbetyget har med andra ord rättsverkningar för eleven och det finns ytterst begränsade möjligheter att ändra på ett slutbetyg. Det är därför viktigt att bestämmelserna om bedömning och betyg tillämpas på ett likvärdigt och rättssäkert sätt.

Jag ledsen Elin Fjellman Jaderup. Det är skillnad på betyg som ett allmänt ord, och betyg som myndighetsutövning med rättsliga följder. Inom skolan är det den andra betydelsen som gäller. När man recenserar filmer och skivor i en dagstidning kan den första betydelsen få gälla.

Mats Olsson har också skrivit om dagens vända i den malmöitiska skoldebatten.

Andra bloggar om: Metta Fjelkner, lärare, elever, Ilmar Reepalu, betyg, utvärdering, Elin Fjellman Jaderup

I Malmö fortsätter debatten om att eleverna där ska få sätta betyg på lärarna. Plötsligt står det helt klart att Malmös politiker blandar ihop äpplen med päron och att media hjälper till – så till den milda grad att både lärare och pedagogikforskare börjar bland ihop begreppen. Inom skolan arbetar vi väldigt mycket med begreppsförståelse – men om varken de som styr skolan, de som rapporterar om skolan, de som forskar om skolan, eller de som arbetar inom skolan, vet vad de pratar om så befinner vi oss på ett sluttande plan.

Enligt en artikel i Sydsvenskan ska eleverna i Malmös gymnasieskolor få börja sätta betyg på lärarna från och med i vår. Den obligatoriska betygssättningen ska, enligt tidningen, värdera följande frågor:

Jag har fått den hjälp jag har behövt för att nå mina mål.

Jag tycker att bedömningen av mina kunskaper och färdigheter har varit tydlig.

Jag har fått tillräcklig information för att förstå målen med kursen.

Jag tycker att jag haft inflytande på genomförandet av kursen.

Jag har varit engagerad och delaktig under kursen.

Jag är nöjd med lärarens sätt att arbeta under kursen.

Jag är nöjd med kursen som helhet.

Betygsskalan som ska användas ser ut så här:

Instämmer helt – instämmer delvis – instämmer i liten grad – instämmer inte alls.

Förlåt, Sydsvenskan, men vet ni egentligen vad ni pratar om?

Detta är en helt vanlig utvärdering. Artikeln erkänner att utvärderingar inte är nyheter inom skolvärlden, men tydligen så ska det faktum att den fylls i på en dator vara oerhört innovativt. Utvärderingar på dator är inget nytt, det har vi på vår skola gjort i flera år. Där har eleverna dessutom möjlighet att i öppna svarsrutor kommentera alla frågorna – något man i Malmö inte verkar våga införa. Utvärderingarna ligger sedan till grund för medarbetarsamtal – som inte ska förväxlas med lönesamtal, eller lönesättande samtal.

Rektor Edward Jensinger på Pauli gymnasium verkar veta vad han pratar om:

Betygsättning av lärare är ett uttryck som Edward Jensinger absolut inte vill använda. Kursutvärdering är det rätta ordet, tycker han.

Så när en lärare känner sig övervakad av sin arbetsgivare så kan det bero på att ordet betygssättning används utan att man verkar veta vad man pratar om. Läraren kan dock vara lugn. Politikerna verkar inte heller veta vad de pratar om. Och när en forskare på pedagogiska institutionen i Stockholm, Trevor Dolan, ska ge politikerna på tafsen, så blandar han också ihop betygen med utvärderingarna. Oerhört tröttsamt.

Betygssättning är myndighetsutövning med rättsliga följder för de betygssatta. Kursutvärderingar är inte myndighetsutövning, utan ett arbetsredskap för både lärare, elever och skolledning. Så enkelt är det.

Andra bloggar om: elever, betyg, media, lärare, begreppsförståelse, skola, betygssättning, utvärdering

• Fyll i statistik för de nationella proven på särskild blankett
• Lämna en digital kopia på det ena stället
• Lämna en papperskopia på det andra stället
• Ta kopior på hela provet för elever som är födda den 31:e januari, juli, december (Engelska A)
• Ta kopior på resultatdelen för elever som är födda den 31:e mars, maj, augusti, oktober (Engelska A)
• Ta kopior på hela provet för elever som är födda den 25:e januari, mars, maj, juli, september, november (Engelska B)
• Ta kopior på resultatdelen för elever som är födda den 25:e februari, april, juni, augusti, oktober, december (Engelska B)
• Fyll i lärarenkäter (en för EnA, en för EnB)
• Skicka kopior och enkäter till Göteborgs universitet
• Gå in på Statistiska CentralByråns sajt och logga in
• Fyll i all statistik, både för EnA och EnB, en elev i taget (i mitt fall 145 elever)
• Glöm inte att fylla i kurs för varje elev (En tidsbesparande knapp som fyller i samma kurs för alla elever i en klass? Nix!)
• Glöm inte att fylla i vilket ämne de skrev om på Writing-delen (Bläddra igenom alla proven en gång till)
• För Engelska B, glöm inte fylla i vilket slutbetyg de hade på Engelska A (Gå och be och få en utskrift av förra årets betyg – eller gissa.)
• Spara, skriv ut, logga ut
• Lämna en papperskopia på det tredje stället

Allt detta ska göras i samma veva som man måste koncentrera sig på att sätta rättvisa och likvärdiga slutbetyg. Och alla dessa arbetsuppgifter är pålagda på en lärartjänst utan att handla om undervisning, eller något annat man är utbildad för. Höja lärarnas status? Hur vore det med att först se till att lärare har relevanta arbetsuppgifter som ligger i linje med deras utbildning?

Andra bloggar om: nationella prov, statistik, betyg, lärare

I fredagens tidning skrev de tre artiklar om två Centralskolor: Centralskolan i Staffanstorp och Centralskolan i Svedala.

Den första artikeln handlar om hur politikerna i de två kommunerna inte förstår varför resultaten i skolorna inte är bättre. Annica Carlstedt (m) i Staffanstorp säger:

Det är inte acceptabelt att det är först när man får betyg i åttan som man märker att eleverna inte har de förkunskaper som de borde ha.

Hon blandar, så som politiker ofta gör, ihop kunskapskontroller med betyg. Det börjar bli tröttsamt att påpeka att det finns väsentliga skillnader. Annica fortsätter:

Jag tror inte att det är pengarna som styr och det finns enligt forskningen ingen direkt koppling mellan hur mycket pengar man pumpar in och vilket resultat man får.

Om kopplingen inte är direkt, behöver man några resurser alls i skolan då?

Den andra artikeln intervjuar några elever i Svedala. En säger:

Om man fick betyg tidigare skulle man anstränga sig mer.

Vår utbildningsminister håller med. Flit ska löna sig och ansträngningar ska synas i betygen. Dagens betygsystem mäter kunskap, inte anträngning och flit. Jag undrar hur de nya betygskriterierna ska se ut…

Den tredje artikeln betonar ett gott samarbete mellan skolan och föräldrarna, men går också in på det här med resurser och resultat. Rektorn på Centralskolan i Staffanstorp, Monica Danielsson, säger:

Skolans organisation hjälper också eleverna att nå goda resultat. Vi har mycket små klasser med inte fler än 20 elever och de ordinarie lärarna hjälper till så mycket som möjligt.

En ökad lärartäthet och mindre grupper kanske inte förbättrar resultaten på kort sikt, men ju mindre grupper man har, desto synligare blir eleverna. När jag har över 30 elever i varje klass kan jag inte hålla alla i fokus – några blir tyvärr förbisedda. När grupperna börjar närma sig 20 blir det lättare att synliggöra eleverna och när man väl ser alla eleverna, tror jag att det kan börja ge resultat – på lång sikt. Givetvis beror resultaten på vilka resurser man har.

Det sista avsnittet i serien kommer inom kort. Då ska Jan Björklund få säga sitt – undrar om det kommer några överraskningar eller om han tuffar på som vanligt…

Andra bloggar om: skola, Staffanstorp, Svedala, resultat, betyg, resurser

I fredags skrev de en artikel om Korsbackaskolan i Kävlinge kommun. Resultaten där verkar peka uppåt. En lärare säger:

Det är skillnad. Jag är den samma. Betygskriterierna är de samma.

När nu betygskriterierna – och hela betygssystemet – ska förändras inom de närmaste åren så kan det vara på sin plats att ställa en fråga: Hur ska vi kunna veta att det nya betygssystemet är bättre än det gamla? Resultaten är kanske inte helt enkla att jämföra…

I tisdags publicerades två artiklar om Trelleborgs kommun. Den första handlar om Vannhögsskolan där en elev uttrycker det man kanske inte alltid tänker på i resultatdebatten:

Jag pluggar för min egen skull och inte för skolans rykte.

Översätt “skolans” med “landets” så kanske vi kan hitta en mer försonande ton i skoldebatten.

Den andra artikeln handlar om ett projekt där man försökte göra en skola till “spjutspets” genom att höja kraven. Det gick inte – och man har nu tvingats sänka kraven. En skolledare säger:

Vi spände bågen för högt, men nu har vi stämt av med de som är nära verksamheten.

Det brukar vara bra att göra – kanske redan innan man drar igång. Det man insåg i projektet var att det inte räcker med att höja kraven, utan lärarnas arbetssituation måste göras rimligare, lärartätheten måste öka, och lärarna måste ges utrymme för att sköta sin undervisning. Har du läst detta, Jan Björklund?

Andra bloggar om: Kävlinge, lärare, betyg, Trelleborg, resultat, skola, Jan Björklund

Vellinge kommun presterar sämre – betygsmässigt – än Lomma kommun trots en liknande befolkningsstruktur. Lärarna skyller på bristande resurser i skolan, medan politikerna skyller på brister hos lärarna. Det finns inget som stärker lärarprofessionen så mycket som att skylla skolans problem på, som Carina Larsson (m) säger:

ledarskap och utbildningsnivån hos lärarna.

Visst, Carina, det kan bara bero på det…

Andra bloggar om: Vellinge, betyg, skola