Jun 1st, 2009
Några år framför sig
- Jag känner mig stressad just nu.
- Ingen satsar på G eller VG.
- Jag kan känna att jag inte har tid för andra saker. Och har svårt att slappna av.
- Största pressen är att komma in på rätt gymnasium och rätt program och sedan vidare till rätt utbildning så att man kan få ett bra jobb och sedan tjäna pengar. Annars har man ingen chans.
De går alltså i åttan. I nian intensifieras betygshetsen – det är då det gäller om man ska komma in på rätt program på gymnasiet. I ettan på gymnasiet, sedan, får man slutbetyg ofta redan första terminen – och varje termin efter det i en accelererande takt – tills man går ut trean. Det är ju då det egentligen gäller om man ska komma in på rätt program på universitetet. Och de högre studierna är väl inte direkt någon avslappningsövning. Eleverna har, så att säga, några år framför sig…
De tycker inte om de skriftliga omdömena, utan vill hellre ha betyg tidigare. Min instinkt, som kan vara helt fel, säger att det bara förlänger betygshetsen, ner i åldrarna. Och fler betygssteg tror jag inte heller hjälper. Elever som inte nöjer sig med G eller VG, kommer inte att nöja sig med E, D, C eller B.
Juni har precis börjat. Jag är helt enkelt jävligt less på betyg…
Andra bloggar om: betygshets, betyg, skriftliga omdömen