Sedan slutet av sextiotalet förekommer en starkt antiauktoritär strömning i skolan, som hävdar att föräldrar och lärare utövar förtryck när de leder ungas utveckling.

De vuxna antas istället vara de ungas kamrater och ska bara finnas tills hands i bakgrunden. Den nya pedagogiken vill sätta “eleven i centrum”. Tidigare var tanken att elevens skoltid var en förberedelse för vuxenlivet.

Nu heter det att elever bara kan lära sig om de tycker att det är ­roligt i skolan. En lärare anses därför inte behöva så mycket ämneskunskaper, men däremot trevliga metoder. Utvärderingen läggs hos eleven själv, eftersom denne är expert på vad han eller hon tycker om.

Eleven uppmanas att själv “söka information”.

Vi har återinfört självstudier och gjort våra elever till autodidakter fast de flesta vuxna vet att det går snabbare och bättre att lära sig av en kunnig person.

Inger, Inger, Inger: Har du ens läst en läroplan, kursplan eller en lokal arbetsplan? Har du besökt en skola på sistone? Har du läst något annat än tidningsrubriker den senaste tiden?

Ni andra: Tro inte på ett ord hon säger. Pedagogiken hon försöker beskriva utifrån allmänna, svepande och generaliserande ordalag finns inte. Sambanden hon senare i artikeln försöker skapa mellan “flumpedagogiken” och samhällets nedsjunkande i laglöshet är hämtade ur luften (eller ur Enkvists livfulla fantasi).

Hela debattartikeln är ett långt resonerande utfrån axiom utan stöd i fakta, annan forskning eller ens i verkligheten. Det är hennes artiklar (och böcker) som är flummiga. Trots detta kommer Inger Enkvist att fortsätta hyllas av folk som inte sett insidan av ett klassrum på mycket länge. Kören sjunger lika falskt som Inger själv.

Andra bloggar om: Inger Enkvist, skola, lärare, elever, Pedagogik, flumpedagogik