Freon Blogg

Min fru kom på mig igår. Med att sitta och läsa en regeringsproposition. På en ledig dag. Man skäms ju nästan. Det är långt mellan inläggen nu, men med en ny familjemedlem och ett heltidsjobb blir det inte mycket tid över för att blogga. Det är dock dags nu.

Propositionen handlade i vilket fall om att ta tillbaka skolan till det härliga 50-talet då allting var ordning och reda och fridens liljor i skolans värld. Stadieindelningen är tillbaka. Barnen ska prövas och betygsättas. Lärarna ska veta sin plats. Jan Björklund gör än en gång klart för alla som är verksamma inom skolan: Här är det nya gamla bullar som gäller.

I Sydsvenskan får Björklund gå tå mot tå med Hans-Åke Scherp. Några “höjdpunkter”:

Provet registrerar kunskapen. I nästa steg kommer det att leda till ökat fokus på de ämnen som prövas. Jag tror att ett system med tidigare prov och betyg får elever och lärare att jobba mer.

- Björklund

Jobbar vi inte tillräckligt? Nä, ge oss några prov att rätta så att vi kan registrera kunskaper. Vi behöver fylla ut vår tid. Det vore ju för jävligt om vi hade tid att prata med eleverna också…

Eleverna lär för proven, inte för att förstå. Forskning visar att om man lägger stor tyngd vid prov och använder det som drivkraft för lärande, så leder det till ett ytligt lärande, det vill säga ett lärande som gör att kunskaperna upprätthålls bara över provet och lite till.

- Scherp

Jag håller med Hans-Åke Scherp, gör det mig till flumpedagog?

Flumskola är en skola där målen är otydliga, inga krav ställs, inga kvalitetskontroller görs. Då sjunker resultaten utan att man vet om det.

- Björklund

Eftersom vi nu vet om att resultaten sjunker – det visar ju alla undersökningar, eller hur, Björklund? – då kan vi ju inte ha en flumskola, eller?

Flum kan vara positivt om man ser något i begynnelsebokstäverna där f står för fördjupande, l handlar om lärande, u handlar om utveckling och m om medskapande.

- Scherp

Lancefestivalen har startat en regelrätt folkrörelse som ska ta över prefixet “flum”. Christermagister, Mats, Marie, Monika, Jeppe, Janis och Sanna har alla gått med. Scherp tänker också köpa en tröja, det kan vem som helst göra.

Det är kanske dags att ta över begreppet, men jag vet ännu inte om jag är mogen. Jag tycker fortfarande att det är Björklund som är flummig. Jag ska ta en funderare, sen kanske jag också spenderar några kronor på en vacker tröja…

Andra bloggar om: Jan Björklund, skola, Hans-Åke Scherp, Flumskola

Utbildningsminister Jan Björklund är alltmer trängd ju längre den senaste rundan av skoldebatten rasar.

Debatten har kommit att handla mer om hans handskande med siffror än om skolan. Han brukar ofta ha stöd i allt han säger av Lärarnas Riksförbund (det lilla lärarfacket), men nu börjar även de vackla. Tillsammans med Lärarförbundet (det stora lärarfacket) ifrågasätter de utbildningsministerns trovärdighet i en artikel i SvD.

Kritiken av Björklund har gått så långt att han beställt ny statistik från Skolverket, vilket har lett till att Vänsterpartiet har KU-anmält honom för ministerstyre. En ytterst politisk handling som inte hjälper skolan ett dugg. Istället hamnar Björklund i en än mer trängd situation. En utbildningsminister i försvarställning går helst till anfall.

På SvD:s debattsidor tar Björklund fram sitt bästa försvar mot skolforskarna Hans-Åke Scherp och Mats Ekholm efter deras debattartikel i lördags:

Det mest märkliga med inställningen från Ekholm och Scherp är att de anser sig sitta inne med ”sanningen”.

Ungefär som Björklund då…

Min kritik riktas inte mot dem som är verksamma i skolan, utan mot en felaktig skolpolitik och dess ideologer.

För oss verksamma i skolan, och som står på debattens sidlinjer, känns det inte så.

Ekholm och Scherp är två av de främsta svenska förespråkarna för en flumskola.

Där kom det.

Det finns något som heter Godwins lag. Den stipulerar att ju längre en online-diskussion pågår, desto mer sannolikt blir det att någon gör en jämförelse med Hitler eller nazismen. Traditionen bjuder att den som kommer med jämförelsen förlorar automatiskt diskussionen.

Jag vill införa en liknande lag för skoldebatten: Ju längre skoldebatten pågår, desto mer sannolikt blir det att någon kallar motståndarnas skolförebild för antingen “flumskola” eller “disciplinskola“. Den som först kommer med ett av epiteten förlorar automatiskt skoldebatten.

Idag förlorade Björklund. Varken skolan, eller bilden av skolan, är bättre för det.

Andra bloggar om: Jan Björklund, skoldebatt, skola, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, Hans-Åke Scherp, Mats Ekholm, flumskola, disciplinskola

I dessa tider, då jag har sex kurser som skriver nationella prov i Engelska A och B eller slutprov i Historia A, har jag inte särskilt mycket tid att blogga om skolan (eller några andra aktiviteter heller, för den delen). Några saker har jag dock noterat:

Svenska Dagbladets ledarsida anser att Folkpartiets framgångar och uppgångar för tillfället beror på att de bekämpar det de kallar för “flumskolan”. “Skarpare krav i skolan ger goda ­resultat,” skojar de. Plötsligt inser jag att Jan Björklund inte vill ha ordning och reda i skolan för att skolan ska bli bättre – det är för att Folkpartiet ska få bättre opinionssiffror. Om han ville ha en bättre svensk skola borde han väl ha inrättat en oberoende skolkommission för länge sedan. Hur länge ska ett parti med 28 mandat i Riksdagen ha monopol på skolfrågorna?

Sydsvenskan har inlett en ny artikelserie med fokus på skolan. De väljer bort Malmö och Lund – de väljer att istället fokusera på kranskommunerna. Första artikeln handlar om Bjärehovsskolan, en grundskola i Bjärred, som ligger i Lomma kommun – ni vet: Sveriges bästa skolkommun 2007. Resultaten mäts inte helt oväntat i betygsgenomsnitt – något som i fallet Bjärehovsskolan bara är positivt. Kommentarerna till artikelns nätupplaga problematiserar bilden något…

Dokumentärserien Klass 9A visar nästa vecka sitt sista avsnitt. Förutom att jag tycker att skoldebatten har nyanserats något på grund av serien så har jag också fått en sak bekräftad: Alla lärare betyder något – Klass 9A fick nya “superpedagoger”. Parallellklassen 9B fick fler “gamla” lärare. Båda klasserna förbättrar sina resultat. Lärartätheten i skolan måste öka, och elevgrupperna måste bli mindre. Först då blir alla elever sedda. Man behöver dessutom inte vara “superpedagog” för att göra ett bra jobb.

Andra bloggar om: skola, Folkpartiet, flumskola, Lomma, Klass 9A

Regeringens “effektivaste” minister, Jan Björklund, tuffar vidare med sin inslagna skolpolitik, oavsett vad lärarna, eleverna, föräldrarna, fackförbunden, oppositionen, eller befolkningen tycker. Nu har direktiven för de nya betygen kommit. Och det är bara att konstatera att Björklund är flummigare än vanligt. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Men vad bryr sig väl en skolminister om det…

Redan sedan tidigare har det varit klart att betygsstegen ska bli fler och ha värdena A till F, där A är det högsta, medan F är underkänt. Man ska dessutom kunna bli extra underkänd genom ett streck.

Björklund erkänner att implementeringen av fler betygssteg inte är helt enkel:

Med varje mer steg med kritierer blir det svårare att specificera ner vad det är som krävs för att uppnå det. Och till slut hamnar man på en detaljstyrningsnivår som inte är önskvärd.

Han verkar ha förstått att ju fler betygssteg man har, desto svårare blir det att skilja dem åt. Det kräver glasklar tydlighet i kriterierna som kan innebära problem om man inte är tillräckligt tydligt. Vilken lösning har Björklund på problemet?

Det kommer inte att finnas några betygskriterier för stegen B och D.

Vi tar det en gång till.

Det kommer inte att finnas några betygskriterier för stegen B och D.

Egentligen betyder detta att vi har kvar det nuvarande betygssystemet, men att man sätter bokstaven B på MVG- och VG+ och bokstaven D på VG- och G+.

Att försvara B och D för eleverna blir svårt, men som lärare är det lättare att sätta ett betyg som inte har några kriterier. Min gissning är att B och D kommer att bli skolans vanligaste betyg.

Det som är svårast att förstå av Björklunds förslag är hur en man som låtsas vara emot “flumskolan” kan komma undan med att vara så flummig. Han till och med får beröm för att otydliggöra betygssystemet.

Snart är det slut med ordningen och redan i skolan…

Andra bloggar om: Jan Björklund, skolpolitik, betyg, flumskola, skola

Nu ska skriftliga omdömen införas från årskurs ett, och de får lov att vara betygsliknande. Redan som sexåring ska man alltså kunna vara icke godkänd.

Enligt utbildningsminister Jan Björklund lämnar vi nu “flumskolan” – ett begrepp som inte är mer definierat än att det är sånt oppositionen står för. Nu kan vi fokusera på kunskapsresultat – ett odefinierat begrepp som Alliansen står för.

Det är upp till varje rektor och skola att utforma omdömena, vilket innebär att de kan se ut precis hur som helst. Här ska det inte finnas någon likvärdighet, mätbarhet eller jämförbarhet. För en Allians som tidigare har trott stenhårt på siffrors allsmäktighet låter detta mer än lovligt flummigt.

Tydligen ska skriftliga omdömen införas redan från höstterminen 2008, men inte ett ord om hur det ska gå till väga. Måste inte lärarna utbildas i detta? Vilken arbetstid ska läggas på detta, vilken tid ska tas bort? Hur taktiskt är det att komma med ett sånt här utspel när fackförbunden befinner sig i en medlingssituation? Hur flummigt kan det bli?

Nåja, huvudsaken är väl att det går snabbt och enkelt. Snabba, enkla lösningar är alltid bäst. Eller?

Andra bloggar om: betyg, Jan Björklund, flumskolan, skola, skriftliga omdömen

Det är jullov just nu för lärare och elever. När man är ledig vill man inte riktigt tänka på jobb, men det är nästan alltid ofrånkomligt – särskilt om man har dåligt samvete för orättade uppsatser och olästa böcker. Och räcker inte det dåliga samvetet kan man lita på att media och diverse politiker låter piskan vina så här i mellandagarna. Det är underligt att skoldebatten tar fart under loven när varken lärare eller elever egentligen vill tänka på jobb. Jag tänker inte låta råttorna dansa på bordet, så här är mina två cent om de senaste utspelen i skoldebatten:

Sydsvenskan har i mellandagarna introducerat en artikelserie om en skola i Staffanstorp. Man har fått följa en klass och dess lärare och skolledare under några helt vanliga skoldagar. Syftet med artikelserien är, enligt Niklas Orrenius, en av journalisterna bakom serien: “Att undersöka vad de frågor och termer som används i den skolpolitiska debatten betyder på en vanlig skola i en vanlig kommun.”

Den första artikeln, “Lärarna längtar efter betyg”, innehåller, rubriken till trots, motstridiga åsikter när det gäller betygens vara eller inte vara. En lärare använder sig av de gamla sifferbetygen (1-5), en annan lärare vill helst att man ska tillbaka till de ännu äldre bokstavsbetygen (A, a, ab osv), medan två av lärarna helst vill avskaffa betygen helt och hållet. Personen som har satt rubriken vilseleder allmänheten till att tro att alla lärare älskar betyg, gärna den sort som Jan Björklund föreskriver. Varför gör Sydsvenskan på det viset?

Den andra artikeln, “Slappa eller jobba – Marilyn Monroe eller Strindberg?”, försöker utreda begreppet “flumskola“, ett begrepp som definieras så här:

I fp:s retorik har ordet blivit synonymt med socialdemokratisk skolpolitik de senaste åren. Exempel på flum är då betygs- och läxmotstånd, kravlöshet, experimentell pedagogik och friare undervisningsformer.

Den första riktiga termen i svensk skoldebatt som ska undersökas är alltså en term som i princip används av den borgerliga kanten för att beskriva det de uppfattar som vänsterkantens skolpolitik. Det är svårt att tänka sig en hårdare politisk vinkling av en artikel än att använda sig av den ena sidans begreppsvärld. Varför inte utreda “sorteringsskola”, “ordningsskola” eller “disciplinskola” – begrepp som är minst lika reella som “flumskola”?

Flum för mig är flytande mål och vaga distinktioner. Visst är exempelvis dagens betygsystem något flummigt med den definitionen, men att avfärda hela skolsystemet som flummigt är nonsens. Att anlägga ett demokratiskt arbetssätt är inte flummigt. Att träna kommunikativ förmåga, att arbeta med värdegrund, eller att fostra demokratiska samhällsmedborgare, är inte flummigt. Att vara emot att betyg ger en helhetsbedömning av individer är inte att vara flummig. Man behöver inte ett betygssystem för att ställa krav. Basta!

I den andra artikeln tar skolledarna mer plats. Så här uttrycker Lennart Rosell, en biträdande rektor, sin åsikt om vad flumskola innebär för honom:

För mig är flumskola när man likställer all kunskap.

[...]

Att jämställa kunskap om Marilyn Monroe med att ha läst “Hemsöborna” är ett typiskt exempel på flum, enligt Lennart Rosell.

- Även om det kräver lika mycket tid och lika mycket ansträngning så tycker jag att det är mer matnyttigt med Hemsöborna.

Jag förstår ärligt talat inte vad han menar. Varför skulle Carlssons öde vara mer matnyttigt än Marilyn Monroes öde? Skulle verkligen “Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.” skapa mer och bättre diskussioner än “Hollywood’s a place where they’ll pay you a thousand dollars for a kiss, and fifty cents for your soul. I know, because I turned down the first offer often enough and held out for the fifty cents.“? För dagens ungdomar, för dagens samhälle , och för framtiden, tror jag att vi har mer att lära oss av Monroe än av August Strindbergs karaktärer. Inte på något sätt kan jag se det som flummigt. Istället ifrågasätter jag Rosells urvalsgrunder och tror att han hamnar i ett väldigt flummigt definitionsträsk om han ska redogöra för vilket som är viktigast.

Som om Sydsvenskans vinklade artiklar inte räcker, så här på semestern, så gör Socialdemokraterna, med Mona Sahlin och Marie Granlund i spetsen, och lärarfacken, Eva-Lis Preisz (Lärarförbundet) och Metta Fjelkner (Lärarnas Riksförbund), ett utspel på Dagens Nyheters debattsida. De kräver, än en gång, en bred uppgörelse om skolan.

För att få till stånd en bred uppgörelse tar sossarna och fackförbunden och går Jan Björklund till mötes på alla punkter. Det enda de kräver i gengäld är att Björklund slopar de tidiga betygsliknande omdömena. Som vanligt möts utspelet från borgerlig kant med den ofantligt trötta frasen “sent ska (s)yndaren vakna”. Och som vanligt kommer Björklund att slå dövörat till – vad finns det för incitament för honom att lyssna på sossarna? Han är inte ute efter en bred uppgörelse, han är ute efter ordning, reda och betyg på fredag. Givetvis använder han sig också flitigt av det odefinierade ordet “flumskola” och ställer det i kontrast med det lika odefinierade ordet “kunskapsresultat“. Björklund förutsätter att prefixen “flum-” och “kunskap-” är oföränderliga. Mannen vet alltså inte vad han pratar om, och det är väl ändå ganska flummigt.

En brett förd skoldebatt är bra och viktigt. Den bör föras när alla är med i spelet så att den blir så nyanserad som möjligt. Just nu har dock lärare och elever ledigt. Borde inte de få komma till tals? Eller ens få ta del av debatten?

Tillbaka till ledigheten… Gott slut!

Andra bloggar om: lärare, elever, skoldebatt, skola, skolledare, betyg, Jan Björklund, flumskola, Lennart Rosell, Marilyn Monroe, August Strindberg, Mona Sahlin, Marie Granlund, Eva-Lis Preisz, Lärarförbundet, Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbund, kunskapsresultat

Spanskprofessorn Inger Enkvist skriver i en debattartikel i SvD:

Sedan slutet av sextiotalet förekommer en starkt antiauktoritär strömning i skolan, som hävdar att föräldrar och lärare utövar förtryck när de leder ungas utveckling.

De vuxna antas istället vara de ungas kamrater och ska bara finnas tills hands i bakgrunden. Den nya pedagogiken vill sätta “eleven i centrum”. Tidigare var tanken att elevens skoltid var en förberedelse för vuxenlivet.

Nu heter det att elever bara kan lära sig om de tycker att det är ­roligt i skolan. En lärare anses därför inte behöva så mycket ämneskunskaper, men däremot trevliga metoder. Utvärderingen läggs hos eleven själv, eftersom denne är expert på vad han eller hon tycker om.

Eleven uppmanas att själv “söka information”.

Vi har återinfört självstudier och gjort våra elever till autodidakter fast de flesta vuxna vet att det går snabbare och bättre att lära sig av en kunnig person.

Inger, Inger, Inger: Har du ens läst en läroplan, kursplan eller en lokal arbetsplan? Har du besökt en skola på sistone? Har du läst något annat än tidningsrubriker den senaste tiden?

Ni andra: Tro inte på ett ord hon säger. Pedagogiken hon försöker beskriva utifrån allmänna, svepande och generaliserande ordalag finns inte. Sambanden hon senare i artikeln försöker skapa mellan “flumpedagogiken” och samhällets nedsjunkande i laglöshet är hämtade ur luften (eller ur Enkvists livfulla fantasi).

Hela debattartikeln är ett långt resonerande utfrån axiom utan stöd i fakta, annan forskning eller ens i verkligheten. Det är hennes artiklar (och böcker) som är flummiga. Trots detta kommer Inger Enkvist att fortsätta hyllas av folk som inte sett insidan av ett klassrum på mycket länge. Kören sjunger lika falskt som Inger själv.

Andra bloggar om: Inger Enkvist, skola, lärare, elever, Pedagogik, flumpedagogik