Freon Blogg

Min fru kom på mig igår. Med att sitta och läsa en regeringsproposition. På en ledig dag. Man skäms ju nästan. Det är långt mellan inläggen nu, men med en ny familjemedlem och ett heltidsjobb blir det inte mycket tid över för att blogga. Det är dock dags nu.

Propositionen handlade i vilket fall om att ta tillbaka skolan till det härliga 50-talet då allting var ordning och reda och fridens liljor i skolans värld. Stadieindelningen är tillbaka. Barnen ska prövas och betygsättas. Lärarna ska veta sin plats. Jan Björklund gör än en gång klart för alla som är verksamma inom skolan: Här är det nya gamla bullar som gäller.

I Sydsvenskan får Björklund gå tå mot tå med Hans-Åke Scherp. Några “höjdpunkter”:

Provet registrerar kunskapen. I nästa steg kommer det att leda till ökat fokus på de ämnen som prövas. Jag tror att ett system med tidigare prov och betyg får elever och lärare att jobba mer.

- Björklund

Jobbar vi inte tillräckligt? Nä, ge oss några prov att rätta så att vi kan registrera kunskaper. Vi behöver fylla ut vår tid. Det vore ju för jävligt om vi hade tid att prata med eleverna också…

Eleverna lär för proven, inte för att förstå. Forskning visar att om man lägger stor tyngd vid prov och använder det som drivkraft för lärande, så leder det till ett ytligt lärande, det vill säga ett lärande som gör att kunskaperna upprätthålls bara över provet och lite till.

- Scherp

Jag håller med Hans-Åke Scherp, gör det mig till flumpedagog?

Flumskola är en skola där målen är otydliga, inga krav ställs, inga kvalitetskontroller görs. Då sjunker resultaten utan att man vet om det.

- Björklund

Eftersom vi nu vet om att resultaten sjunker – det visar ju alla undersökningar, eller hur, Björklund? – då kan vi ju inte ha en flumskola, eller?

Flum kan vara positivt om man ser något i begynnelsebokstäverna där f står för fördjupande, l handlar om lärande, u handlar om utveckling och m om medskapande.

- Scherp

Lancefestivalen har startat en regelrätt folkrörelse som ska ta över prefixet “flum”. Christermagister, Mats, Marie, Monika, Jeppe, Janis och Sanna har alla gått med. Scherp tänker också köpa en tröja, det kan vem som helst göra.

Det är kanske dags att ta över begreppet, men jag vet ännu inte om jag är mogen. Jag tycker fortfarande att det är Björklund som är flummig. Jag ska ta en funderare, sen kanske jag också spenderar några kronor på en vacker tröja…

Andra bloggar om: Jan Björklund, skola, Hans-Åke Scherp, Flumskola

Utbildningsminister Jan Björklund är alltmer trängd ju längre den senaste rundan av skoldebatten rasar.

Debatten har kommit att handla mer om hans handskande med siffror än om skolan. Han brukar ofta ha stöd i allt han säger av Lärarnas Riksförbund (det lilla lärarfacket), men nu börjar även de vackla. Tillsammans med Lärarförbundet (det stora lärarfacket) ifrågasätter de utbildningsministerns trovärdighet i en artikel i SvD.

Kritiken av Björklund har gått så långt att han beställt ny statistik från Skolverket, vilket har lett till att Vänsterpartiet har KU-anmält honom för ministerstyre. En ytterst politisk handling som inte hjälper skolan ett dugg. Istället hamnar Björklund i en än mer trängd situation. En utbildningsminister i försvarställning går helst till anfall.

På SvD:s debattsidor tar Björklund fram sitt bästa försvar mot skolforskarna Hans-Åke Scherp och Mats Ekholm efter deras debattartikel i lördags:

Det mest märkliga med inställningen från Ekholm och Scherp är att de anser sig sitta inne med ”sanningen”.

Ungefär som Björklund då…

Min kritik riktas inte mot dem som är verksamma i skolan, utan mot en felaktig skolpolitik och dess ideologer.

För oss verksamma i skolan, och som står på debattens sidlinjer, känns det inte så.

Ekholm och Scherp är två av de främsta svenska förespråkarna för en flumskola.

Där kom det.

Det finns något som heter Godwins lag. Den stipulerar att ju längre en online-diskussion pågår, desto mer sannolikt blir det att någon gör en jämförelse med Hitler eller nazismen. Traditionen bjuder att den som kommer med jämförelsen förlorar automatiskt diskussionen.

Jag vill införa en liknande lag för skoldebatten: Ju längre skoldebatten pågår, desto mer sannolikt blir det att någon kallar motståndarnas skolförebild för antingen “flumskola” eller “disciplinskola“. Den som först kommer med ett av epiteten förlorar automatiskt skoldebatten.

Idag förlorade Björklund. Varken skolan, eller bilden av skolan, är bättre för det.

Andra bloggar om: Jan Björklund, skoldebatt, skola, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, Hans-Åke Scherp, Mats Ekholm, flumskola, disciplinskola

Hans-Åke Scherp, som tidigare i veckan skrev i SvD (och som jag kortfattat skrev om här), har fått två svar på sin debattartikel.

Det första svaret är skrivet av en barnhabiliteringsläkare, Elisabeth Fernell, och hon håller med Scherp om att skolpolitiken bör vara grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Hon utvecklar:

Den evidensbaserade kunskap vi i dag har om barns olika kognitiva förutsättningar måste få starkare fäste i pedagogiken och i den pedagogiska forskningen – och i skolpolitiken.

Jag kan inget annat än att hålla med henne. Forskningen måste in i skolpolitiken, vare sig det gäller den pedagogiska forskningen eller vilken annan vetenskap som helst. Och skolpolitikerna måste lyssna på forskarna, samtidigt som de tar hänsyn till lärare, elever och föräldrar. Bara då kan vi kanske nå de politiska kompromisser som är så nödvändiga för att skolan ska kunna arbeta långsiktigt.

Det andra svaret är skrivet av en politiker, Peter Naess (m), och är inte helt oväntat ett försvarstal för den förda skolpolitiken. Det blir således en attack mot Scherp:

Forskares arbete kan lätt ge intryck av institutionellt navelskåderi. Sedan må utövarna kalla det vetenskap. Utomstående tvivlare kan möjligen gissa att dessa forskare gör egna utvärderingar av sina undersökningar för att därefter kunna rättfärdiga sina egna teser.

Det är många hypoteser som Naess inte underbygger. Vaga formuleringar som “intryck”, “må” och “kan möjligen gissa” gör att hans resonemang inte är något annat än en ren gissning. De här tre meningarna väcker ett stort antal frågor: Vad i Scherps forskning är navelskåderi? Vad i forskningen är inte vetenskapligt? Vilka är tvivlarna? Vilka forskare, förutom Scherp, rör det sig om? Vilka forskare, eller politiker, försöker inte rättfärdiga sina egna teser?

Naess är inte klar:

Vi som inte delar Hans-Åke Scherps teorier vare sig förstår eller accepterar hans slutsatser. Vi anser att sunt förnuft, allmän livserfarenhet och en gnutta ödmjukhet kan vara bra ledstjärnor i livet – även när man utvärderar egna forsknings­resultat.

Jag kan inget annat än att fråga: Vad menar karln? Om ni inte förstår eller accepterar slutsatserna, hur kan ni över huvud taget bedöma huruvida ni delar dem eller inte? Och “sunt förnuft”, är inte det taget ur Ny Demokratis partibok?

Jag blir beklämd när det “sunda förnuftet” tillåts ta högsätet över forskning och vetenskap. Att “känna” och att “tro” blir då viktigare än att veta, och då sluttar planet oroväckande mycket.

Jag blir också beklämd av att debatten om skolan går vidare på det här viset. Nu har vi hört från en docent i pedagogik, en barnhabiliteringsläkare (och samtidigt docent), och en moderat kommunalpolitiker. När kommer lärarna, eleverna eller föräldrarna in?

Andra bloggar om: Hans-Åke Scherp, Elisabeth Fernell, Peter Naess, vetenskap, skola

Sverige har allt att vinna på att skolan utformas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Inte på populistiska villfarelser om att kontroll, ökade krav, hårda tag och sanktioner leder till skolutveckling, lärande och fördjupade kunskaper.

Hans-Åke Scherp, docent i Pedagogik, i söndagens SvD

Äntligen någon som vet vad han pratar om och som vågar spela ut det vetenskapliga kortet mot Jan Björklunds populistiska skolpolitik. Nu börjar skoldebatten likna något.

Se FredrikBloggen för en mer utförlig analys.

Andra bloggar om: skola, skolutveckling, Hans-Åke Scherp, Jan Björklund, skolpolitik, skoldebatt