Freon Blogg

Skolpolitiker tittar på dokumentärserien Klass 9A eller reality-program som Super Nanny för inspiration till förändring inom skolan. De tittar på statistiken och söker enkla och billiga lösningar för att förbättra siffrorna. De borde titta på dokumentären Förgrymmade ungar istället.

Vill man ha ungar som lyder kan man med ganska enkla medel få det. Problemet är att man får ungar som lyder order utan att ifrågasätta varför. Plötsligt befinner man sig på ett sluttande plan där det värsta i människan tittar fram.

Förgrymmade ungar är en intressant dokumentär som visar på hur skoldebatten har lett till en konsensus som inte längre handlar om att skapa kritiskt tänkande människor, utan att skapa människor som inte ifrågasätter auktoriteter. Undrar om Jan Björklund inser vilka maktmedel han leker med.

“Jag lydde bara order.”

Andra bloggar om: Klass 9A, skola, Förgrymmade ungar, skoldebatten, kritiskt tänkande, auktoritet, Jan Björklund

Reaktionerna på Ilmar Reepalus hjärnsläpp igår har inte låtit vänta på sig.

Lärarna vill knappt kommentera förslaget eftersom det är så dumt, men kontentan är:

De ser en risk med att det är den skojige läraren som släpper eleverna tidigare från lektionen som får högre betyg medan det gedigna, ibland lite tråkiga, skolarbetet får bottennapp.

En rektor säger:

Att man kallar det för betygssättning av lärare tror jag inte ger någon positiv efterklang. Jag tycker inte att man kan döma ut människor hur som helst. Det viktigaste är att det hela tiden finns en dialog mellan lärare och elever.

Ett av lärarfacken (Lärarnas Riksförbund) dömer ut förslaget helt. Ordföranden, Metta Fjelkner, speglar mina ord från igår:

Vad Ilmar Reepalu egentligen säger är att Sveriges kommuner inte klarar av att lönesätta lärare därför att de inte vet hur lärare fungerar. Betygssättning är en myndighetsutövning som man ska värna och vårda.

Av någon anledning hör Sydsvenskan inte av sig till det större lärarfacket, Lärarförbundet. De får dock en chans att uttala sig i Svenska Dagbladet, som också tar upp Reepalus förslag. Ordföranden, Eva-Lis Preisz säger:

Ett förenklat betygsystem utan tydliga kriterier skulle kunna leda till att lärare blir kränkta och i vissa fall även till vuxenmobbing.

Eleverna får också en chans att uttala sig i Sydsvenskan. En säger:

De är inte här för att vara schysta kompisar utan för att vara lärare.

Reepalus förslag sågas alltså i princip av alla som är verksamma inom skolan. Finns det en chans att han lär sig av detta?

Än en gång: Vad är det för fel på de utvärderingar vi gör idag?

Uppdaterat:

Även Mats Skogkär, en av Sydsvenskans mer rabiata ledarskribenter, väger in om Reepalus förslag, och han gör det utifrån Klass 9A. För en gångs skull håller jag med Mats Skogkär. Kors i taket.

Och apropå Klass 9A, kan jag passa på att länka till en krönika om dokumentärserien som Anna Larsdotter skrivit – också i Sydsvenskan. Intressant, även om jag inte kan hålla med om det här med läraryrket som ett “kall” – över huvud taget. Det är inget kall. Det är en profession.

Andra bloggar om: Ilmar Reepalu, lärare, elever, betyg, betygssättning, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, skola, Klass 9A, Mats Skogkär, Anna Larsdotter

Efter att ha tittat på Klass 9A har nu Ilmar Reepalu, Malmös “starke man”, fått för sig att eleverna ska betygsätta lärarna. Frågorna hopar sig:

• Ska eleverna få betalt för det?
• Ska eleverna kompetensutvecklas i det?
• Vem ska utbilda eleverna i betygsättning?
• Ska eleverna även sätta lärarnas löner?
• Tittar Ilmar Reepalu för mycket på TV?

Mina elever gör kursutvärderingar varje år. Jag graderas inte efter någon betygsskala, men jag får en god fingervisning om vad jag är bra på och vad jag behöver förbättra. Utvärderingarna ligger sedan till grund för medarbetarsamtalen med min chef. Vad behöver förändras?

Ilmar Reepalu, precis som alldeles för många i skoldebatten, har svårt att se betygsättning som en myndighetsutövning som har rättsliga följder för de som betygsätts. Ett betyg är dessutom ett trubbigt instrument som är svårt att använda om man vill ha detaljerad information om en komplicerad verklighet. Ett betyg får inte förväxlas med resultatmätning eller, som i det här fallet, en utvärdering.

Det borde vara självklart att politikerna, som till syvende och sist har makten över skolan, vet vad de pratar om. Det verkar inte Reepalu göra.

Andra bloggar om: Klass 9A, Ilmar Reepalu, elever, betyg, betygsättning, skola

I dessa tider, då jag har sex kurser som skriver nationella prov i Engelska A och B eller slutprov i Historia A, har jag inte särskilt mycket tid att blogga om skolan (eller några andra aktiviteter heller, för den delen). Några saker har jag dock noterat:

Svenska Dagbladets ledarsida anser att Folkpartiets framgångar och uppgångar för tillfället beror på att de bekämpar det de kallar för “flumskolan”. “Skarpare krav i skolan ger goda ­resultat,” skojar de. Plötsligt inser jag att Jan Björklund inte vill ha ordning och reda i skolan för att skolan ska bli bättre – det är för att Folkpartiet ska få bättre opinionssiffror. Om han ville ha en bättre svensk skola borde han väl ha inrättat en oberoende skolkommission för länge sedan. Hur länge ska ett parti med 28 mandat i Riksdagen ha monopol på skolfrågorna?

Sydsvenskan har inlett en ny artikelserie med fokus på skolan. De väljer bort Malmö och Lund – de väljer att istället fokusera på kranskommunerna. Första artikeln handlar om Bjärehovsskolan, en grundskola i Bjärred, som ligger i Lomma kommun – ni vet: Sveriges bästa skolkommun 2007. Resultaten mäts inte helt oväntat i betygsgenomsnitt – något som i fallet Bjärehovsskolan bara är positivt. Kommentarerna till artikelns nätupplaga problematiserar bilden något…

Dokumentärserien Klass 9A visar nästa vecka sitt sista avsnitt. Förutom att jag tycker att skoldebatten har nyanserats något på grund av serien så har jag också fått en sak bekräftad: Alla lärare betyder något – Klass 9A fick nya “superpedagoger”. Parallellklassen 9B fick fler “gamla” lärare. Båda klasserna förbättrar sina resultat. Lärartätheten i skolan måste öka, och elevgrupperna måste bli mindre. Först då blir alla elever sedda. Man behöver dessutom inte vara “superpedagog” för att göra ett bra jobb.

Andra bloggar om: skola, Folkpartiet, flumskola, Lomma, Klass 9A

Vad tevetittarna inte får se är ju att vi parallellt gjorde samma sak, men med 9B. Vi fick exempelvis arbeta två mattelärare tillsammans – det gjorde en enorm skillnad, både för eleverna och för oss. Vi fick mer tid för pedagogisk debatt och utveckling och tid att inspirera varandra. Faktum är att 9B höjde sina betyg mer än 9A.

En lärare på Johannesskolan i Malmö uttalar sig om SVT:s dokumentärserie Klass 9A i Personalavin, ett månatligt informationsblad till Malmö stads anställda.

Så var det med Superpedagogerna. Om man satsar på mindre grupper, högre lärartäthet och mer resurser så förbättras resultaten. Jag är inte förvånad.

Jag har följt Klass 9A varje vecka och med stort intresse. Det är två saker som har gjort att intresset har hållts vid liv: Eleverna och skildringen av staden jag bor i, Malmö. Invändningarna har dock funnits kvar – behandlingen av de “gamla” lärarna tycker inte jag har varit schysst och betoningen på läraryrket som ett kall, och inte en profession, har inte tilltalat mig alls.

Man behöver inte vara en prisbelönt och omskriven lärare för att kunna visa upp goda resultat. Det verkar räcka med att man är utbildad, engagerad och professionell. Och klass 9B verkar visa att resultaten blir ännu bättre om lärartätheten ökar.

Skönt. Då kan man lägga sin tilltufsade heder åt sidan och än en gång glädjas över att vara lärare. Och hoppas på fler kollegor.

Andra bloggar om: elever, skola, Klass 9A, lärare

Jag har precis sett det första avsnittet av SVT:s nya dokumentärserie, Klass 9A. Det hade smygpremiär på Doc Lounge, en klubb på Inkonst i Malmö, och flera av de medverkande var där – producenter, skolledare, elever, lärare.

Jag är kluven.

Den största behållningen med Klass 9A är skolungdomarna. Det verkar vara en fantastisk klass med flera blivande stjärnor. I första avsnittet sticker Ala ut, som en idrottsskygg elev som behärskar fler skånska dialekter än Sten Broman. Ett klassrum med hans sinne för humor hade varit en fröjd att arbeta i.

På grund av eleverna fungerar serien bra. Man får en varm inblick i skolans värld, från elevernas perspektiv. Det som gör mig kluven är lärarna.

Lärarna som handplockats för att lyfta klassens resultat från ganska ok till mycket ok är alla prisbelönta och har visat sig vara engagerade pedagoger som känner lärarens kall. Jag har inget emot dem, även om jag tycker att Stavros, matteläraren, fjäskar lite väl mycket för eleverna. De är alla goda förebilder för oss andra lärare.

Serien ger dock en falsk bild av läraryrket.

“Stjärnlärarna” som kallats in för att förbättra resultaten i klass 9A är 8 stycken. De har fått en klass på 20 elever att ta hand om. De har inte haft hand om några andra klasser på skolan. De har inte varit med på ämneskonferenser, arbetslagskonferenser, skolkonferenser, och bara en av dem har haft utvecklingssamtal med elever och föräldrar. De har med andra ord plockat russinen ur kakan.

Det är inte svårt att vara pigg, engagerad och trollbindande om man bara har en enda klass under några lektioner i veckan. Det är lätt att se alla eleverna om man i ett arbetslag på 8 lärare har hand om 20 elever. Men det är inte så vardagen för verklighetens lärare ser ut. Jag bara hoppas att TV-publiken förstår det.

Skolpolitiskt sett finns det också en hel del att säga om serien, men det får jag nog återkomma till.

Jag kommer definitivt att följa Klass 9A, men inte för lärarnas skull, inte för skolpolitikens skull, utan för elevernas. Det är samma anledning som jag gav för att bli lärare från första början. Inte illa, med andra ord.

Imorgon, tisdag, sänds det första avsnittet på SVT. Därefter kommer det att kunna hittas här.

Uppdaterat 080212: Sydsvenskans Heidi Avellan skriver om att det är lärarnas fel här. Sydsvenskan har också ett reportage från premiären här.

Uppdaterat 080213: Sydsvenskans Patrik Svensson har sunda åsikter i Sydsvenskan.

Andra bloggar om: Klass 9A, skola, lärare, elever