Freon Blogg

Kommunerna har det fulla ansvaret för skolan. Därmed kan staten och regeringen vända dem ryggen och låta dem klara sig bäst det går. Saker som minskade skatteintäkter, mindre barnkullar och minskad lärartäthet är detaljer i sammanhanget. Huvudsaken är att regeringen inte kan beskyllas för skolans problem – allt sånt kan man fortfarande lägga på Socialdemokraterna, och gärna då Göran Persson.

Det är kontentan av en ledare i Svenska Dagbladet. Några citat:

Man ska inte heller gripas av panik inför de besparingar som hittills har rapporterats. Man kan alltid önska sig bättre resurser, men internationellt sett förblir den svenska skolan välfinansierad. Enligt OECD satsar bara några få EU-länder en större andel av sin BNP på skolan.

Andra länder satsar mindre pengar på skolan – alltså är det rimligt att Sverige också satsar mindre pengar på skolan. Det måste ju vara att skolan har för mycket pengar som gör att resultaten rasar i internationella undersökningar. Eller som SvD skriver:

Trots de goda totalresurserna, och trots att lärartätheten har ökat, utvecklas kunskapsresultaten negativt.

Jo, får vi ner antalet lärare så sparar vi inte bara pengar, kunskapsresultaten skjuter i höjden också.

Svenska Dagbladet avslutar med några retoriska (?) frågor:

Satsar kommunerna sina skolbudgetar på löner till skickliga lärare eller på byggnader och byråkrati?

Skolbyggnaderna står där, ändamålsenliga, och duger inte till mycket annat. Det är inte mycket nytta med att sälja av dem, eftersom de troligen kommer att behövas inom några år då barnkullarna växer igen. Byråkratin kommer inte att minska med ett nytt betygssystem, fler skriftliga omdömen, större krav på dokumentation, mer “ordning och reda” och ett större antal kursprov i fler årskurser. Snarare tvärtom.

Vad kan man då spara på? Lärarlönerna, givetvis. Lönespridningen blir mindre och mindre. I praktiken sjunker lärarlönerna, särskilt i kommuner som styrs av “skolpartiet” (fp), och om vi inte hade haft ett avtal som garanterat minst 10,2 % 2007-2009 så hade vi knappast fått någon lönehöjning alls i år (och antalet kommuner som överskrider 10,2 % lär nog inte vara så många).

SvD har visst en fråga till:

Ser skolan kunskapsförmedling som sin klart viktigaste uppgift?

Ja. Hur så?

Jag tvivlar på att ett förstatligande av skolan skulle åtgärda alla problemen – så som SvD och Jan Björklund verkar tro – det verkar helt enkelt för enkelt. Jag är dock inte övertygad om motsatsen, fortsatt kommunal drift, heller. Kommunaliseringen kan nog ses som ganska misslyckad, men jag tror att den hade klarat sig bättre om den inte hade följts av en borgerlig regering som avreglerade kommunerna och deras statsbidrag. Kommunaliseringen är, precis som allt annat, mångfacetterad. Att bara skylla på Göran Persson är fånigt och löser ingenting.

När kan den svenska skolan räknas som Jan Björklunds?

Bara så att vi vet när vi har honom att skylla på.

Andra bloggar om: skola, Göran Persson, resurser, lärartäthet, lärare, lärarlöner, förstatligande, Kommunalisering, Jan Björklund

• Put the money where your mouth is!
• Show me the money!
• Money is like manure, you have to spread it around, or it smells!

Talessätten är många. Det är helt enkelt dags att lätta på plånboken.

Om ett par veckor ska jag ha medarbetarsamtal, en procedur som inkluderar att jag blir meddelad min nya lön.Vi tillämpar individuell lönesättning, så jag borde få lön efter prestation, men så blir det troligen inte.

Det är sista året med HÖK-07, avtalet mellan lärarförbunden och Sveriges kommuner, vilket innebär att jag på ett enkelt sätt kan räkna ut min nya lön. I HÖK-07 skulle lärarna få en garanterad lägsta löneökning med 10,2 % fram till och med 2009. I de flesta kommuner har lägstanivån blivit ett tak, med följden att ingen kommer att få mer än 10,2 %. Den individuella lönesättningen finns inte. Om en kommun har väldigt god ekonomi kanske lärarlönerna kan bli högre, men hur många kommuner stämmer det in på? Det är inte konstigt att många lärare vill ha tillbaka tariffsystemet.

Lars Hemzelius (fp) i Trelleborg vill att lärarna får lön efter vilka resultat eleverna presterar på de nationella proven:

Genom regelbundna avstämningar registreras [...] en trend som visar på den enskilde lärarens påverkansgrad på den enskilde eleven. Därigenom skapas också möjlighet att lönemässigt premiera de bästa lärarprestationerna avseende kunskapsförmedling.

Hemzelius förslag är givetvis helt galet. Han verkar tro att de nationella proven är universellt objektiva mätinstrument från ovan som inte har några som helst pedagogiska brister. Någon problematisering kring vilken kunskap som förmedlas finns inte.

Jan Björklund (fp) vill inte lägga sig i hur lärarlönerna sätts i kommunerna. För att få kontroll på lönesättningen vill han förstatliga skolan igen -  en lösning som de andra allianspartierna inte vill ha.

Alliansen verkar vara överens om att läraryrkets status bör öka. Med en hög status följer en hög lön. Eller så kan man öka statusen genom att höja lönerna. Om nu inte Jan Björklund kan/orkar/vill göra något för lärarlönerna, så borde man kunna förvänta sig att löneökningarna blir högre än de minimala 10,2 %:en i kommuner där alliansen regerar. Trelleborg, till exempel. Så verkar det inte bli.

Att komma med utspel är enkelt. Snack är billigt. Det är dags att lägga pengarna där munnen är.

Andra bloggar om: individuell lönesättning, HÖK-07, löneökning, lärarlöner, Lars Hemzelius, Jan Björklund