Freon Blogg

Kommunerna har det fulla ansvaret för skolan. Därmed kan staten och regeringen vända dem ryggen och låta dem klara sig bäst det går. Saker som minskade skatteintäkter, mindre barnkullar och minskad lärartäthet är detaljer i sammanhanget. Huvudsaken är att regeringen inte kan beskyllas för skolans problem – allt sånt kan man fortfarande lägga på Socialdemokraterna, och gärna då Göran Persson.

Det är kontentan av en ledare i Svenska Dagbladet. Några citat:

Man ska inte heller gripas av panik inför de besparingar som hittills har rapporterats. Man kan alltid önska sig bättre resurser, men internationellt sett förblir den svenska skolan välfinansierad. Enligt OECD satsar bara några få EU-länder en större andel av sin BNP på skolan.

Andra länder satsar mindre pengar på skolan – alltså är det rimligt att Sverige också satsar mindre pengar på skolan. Det måste ju vara att skolan har för mycket pengar som gör att resultaten rasar i internationella undersökningar. Eller som SvD skriver:

Trots de goda totalresurserna, och trots att lärartätheten har ökat, utvecklas kunskapsresultaten negativt.

Jo, får vi ner antalet lärare så sparar vi inte bara pengar, kunskapsresultaten skjuter i höjden också.

Svenska Dagbladet avslutar med några retoriska (?) frågor:

Satsar kommunerna sina skolbudgetar på löner till skickliga lärare eller på byggnader och byråkrati?

Skolbyggnaderna står där, ändamålsenliga, och duger inte till mycket annat. Det är inte mycket nytta med att sälja av dem, eftersom de troligen kommer att behövas inom några år då barnkullarna växer igen. Byråkratin kommer inte att minska med ett nytt betygssystem, fler skriftliga omdömen, större krav på dokumentation, mer “ordning och reda” och ett större antal kursprov i fler årskurser. Snarare tvärtom.

Vad kan man då spara på? Lärarlönerna, givetvis. Lönespridningen blir mindre och mindre. I praktiken sjunker lärarlönerna, särskilt i kommuner som styrs av “skolpartiet” (fp), och om vi inte hade haft ett avtal som garanterat minst 10,2 % 2007-2009 så hade vi knappast fått någon lönehöjning alls i år (och antalet kommuner som överskrider 10,2 % lär nog inte vara så många).

SvD har visst en fråga till:

Ser skolan kunskapsförmedling som sin klart viktigaste uppgift?

Ja. Hur så?

Jag tvivlar på att ett förstatligande av skolan skulle åtgärda alla problemen – så som SvD och Jan Björklund verkar tro – det verkar helt enkelt för enkelt. Jag är dock inte övertygad om motsatsen, fortsatt kommunal drift, heller. Kommunaliseringen kan nog ses som ganska misslyckad, men jag tror att den hade klarat sig bättre om den inte hade följts av en borgerlig regering som avreglerade kommunerna och deras statsbidrag. Kommunaliseringen är, precis som allt annat, mångfacetterad. Att bara skylla på Göran Persson är fånigt och löser ingenting.

När kan den svenska skolan räknas som Jan Björklunds?

Bara så att vi vet när vi har honom att skylla på.

Andra bloggar om: skola, Göran Persson, resurser, lärartäthet, lärare, lärarlöner, förstatligande, Kommunalisering, Jan Björklund

Lunds kommun ska spara pengar:

Skolan: Om löneökningarna stannar på 2 procent klarar sig skola och förskola med sina pengar. Får mindre pengar till andra kostnader.

Några saker om detta:

• Så mycket för individuell lönesättning och ingångna avtal.
• Schysst att spela ut lärare mot elever. Om lärarna för högre lön, får eleverna mindre resurser.
• Gymnasieskolan räknas tydligen inte in i “Skolan”.

Andra bloggar om: Lund, lön, skola

Alla elever i Sverige borde ha en dator i skolan.

Varför har de inte redan det?

I Sydsvenskan förklarar Jonas Hällebrand, informations och kommunikations teknik-pedagog (IKT) på Gunnesboskolan i Lund, att det beror på:

• brist på kunskap om IKT
• skolledningarna som inte vågar ta besluten
• konservativa lärare som inte kan ta till sig ny teknik

Det var det hela. Eller var det något han glömde? Jag kan räkna upp tre saker till:

• Pengar
• Cash
• Moolah

Givetvis brister kunskapen ibland och skolledningarna tar väldigt lång tid på sig att implementera exempelvis trådlösa nätverk och bärbara datorer. Och vissa lärare har ett visst motstånd till ny teknik. Men ofta beror kunskapsbristen, oviljan och motståndet på att man helt enkelt inte har tillgång till tekniken och att den faktiskt är dyr. På grundskolan har inte alla lärare en dator var, än mindre var elev. Och att inte se den ekonomiska aspekten av detta i dessa besparingstider är att inte se elefanten i rummet.

Andra bloggar om: elever, skola, IKT, lärare, datorer

Gymnasiepropositionen läcker som ett gammalt oljefat:

Ska Sverige vara framgångsrikt på 2000-talet måste vi höja resultaten och höja kraven i gymnasieskolan.

- Jan Björklund (vem annars?)

Är det inte bättre att resultaten blir bättre på det vi redan kräver av eleverna? Varför måste vi kräva mer och hoppas att resultaten blir bättre? Och hur ska antalet studenter öka genom höjda inträdeskrav? Med samma resonemang blir höjdhoppare bättre och fler av att man höjer ribban, och det tror inte jag riktigt på.

Andra bloggar om: Gymnasiepropositionen, skola, Jan Björklund, resultat, krav

Lärare upplever ofta att tiden inte räcker till, och skulle gilla ett treterminssystem med fler undervisningstimmar.

Sofia Larsen (c) i Svenska Dagbladet. Genom att arbeta mer ska alltså lärarna få tiden att räcka till. Huh?

Elever och lärare sågar inte helt oväntat förslaget.

Andra bloggar om: lärare

Enligt Sydsvenskan har spetsutbildningarna i Lund inte fyllt sina platser ännu. Det finns inget sensationellt i detta. Det innebär inte att spetsutbildningarna inte är populära. Det innebär inte att de inte kommer att fylla sina platser i framtiden. Det innebär inte att skolorna måste storsatsa på marknadsföring.

Det innebär bara att besluten om att starta spetsutbildningar kom i senaste laget. Skolverket tog de slutgiltiga besluten den 15:e januari. Då var ansökningsperioden redan igång. Två veckor senare – den 29:e januari – stängdes slussarna. Det är inte mycket tid att ordna med ett nationellt intag.

Framför allt är det för tidigt att tro att utbildningarna inte lockar (Sydsvenskan). Särskilt tidigt är det att prata om ett fiasko (Metro, som dessutom fortfarande använder det nedlåtande epitetet “elitklasser”). Man behöver inte söka sensationer överallt.

Andra bloggar om: spetsutbildningar

• Put the money where your mouth is!
• Show me the money!
• Money is like manure, you have to spread it around, or it smells!

Talessätten är många. Det är helt enkelt dags att lätta på plånboken.

Om ett par veckor ska jag ha medarbetarsamtal, en procedur som inkluderar att jag blir meddelad min nya lön.Vi tillämpar individuell lönesättning, så jag borde få lön efter prestation, men så blir det troligen inte.

Det är sista året med HÖK-07, avtalet mellan lärarförbunden och Sveriges kommuner, vilket innebär att jag på ett enkelt sätt kan räkna ut min nya lön. I HÖK-07 skulle lärarna få en garanterad lägsta löneökning med 10,2 % fram till och med 2009. I de flesta kommuner har lägstanivån blivit ett tak, med följden att ingen kommer att få mer än 10,2 %. Den individuella lönesättningen finns inte. Om en kommun har väldigt god ekonomi kanske lärarlönerna kan bli högre, men hur många kommuner stämmer det in på? Det är inte konstigt att många lärare vill ha tillbaka tariffsystemet.

Lars Hemzelius (fp) i Trelleborg vill att lärarna får lön efter vilka resultat eleverna presterar på de nationella proven:

Genom regelbundna avstämningar registreras [...] en trend som visar på den enskilde lärarens påverkansgrad på den enskilde eleven. Därigenom skapas också möjlighet att lönemässigt premiera de bästa lärarprestationerna avseende kunskapsförmedling.

Hemzelius förslag är givetvis helt galet. Han verkar tro att de nationella proven är universellt objektiva mätinstrument från ovan som inte har några som helst pedagogiska brister. Någon problematisering kring vilken kunskap som förmedlas finns inte.

Jan Björklund (fp) vill inte lägga sig i hur lärarlönerna sätts i kommunerna. För att få kontroll på lönesättningen vill han förstatliga skolan igen -  en lösning som de andra allianspartierna inte vill ha.

Alliansen verkar vara överens om att läraryrkets status bör öka. Med en hög status följer en hög lön. Eller så kan man öka statusen genom att höja lönerna. Om nu inte Jan Björklund kan/orkar/vill göra något för lärarlönerna, så borde man kunna förvänta sig att löneökningarna blir högre än de minimala 10,2 %:en i kommuner där alliansen regerar. Trelleborg, till exempel. Så verkar det inte bli.

Att komma med utspel är enkelt. Snack är billigt. Det är dags att lägga pengarna där munnen är.

Andra bloggar om: individuell lönesättning, HÖK-07, löneökning, lärarlöner, Lars Hemzelius, Jan Björklund

Min fru kom på mig igår. Med att sitta och läsa en regeringsproposition. På en ledig dag. Man skäms ju nästan. Det är långt mellan inläggen nu, men med en ny familjemedlem och ett heltidsjobb blir det inte mycket tid över för att blogga. Det är dock dags nu.

Propositionen handlade i vilket fall om att ta tillbaka skolan till det härliga 50-talet då allting var ordning och reda och fridens liljor i skolans värld. Stadieindelningen är tillbaka. Barnen ska prövas och betygsättas. Lärarna ska veta sin plats. Jan Björklund gör än en gång klart för alla som är verksamma inom skolan: Här är det nya gamla bullar som gäller.

I Sydsvenskan får Björklund gå tå mot tå med Hans-Åke Scherp. Några “höjdpunkter”:

Provet registrerar kunskapen. I nästa steg kommer det att leda till ökat fokus på de ämnen som prövas. Jag tror att ett system med tidigare prov och betyg får elever och lärare att jobba mer.

- Björklund

Jobbar vi inte tillräckligt? Nä, ge oss några prov att rätta så att vi kan registrera kunskaper. Vi behöver fylla ut vår tid. Det vore ju för jävligt om vi hade tid att prata med eleverna också…

Eleverna lär för proven, inte för att förstå. Forskning visar att om man lägger stor tyngd vid prov och använder det som drivkraft för lärande, så leder det till ett ytligt lärande, det vill säga ett lärande som gör att kunskaperna upprätthålls bara över provet och lite till.

- Scherp

Jag håller med Hans-Åke Scherp, gör det mig till flumpedagog?

Flumskola är en skola där målen är otydliga, inga krav ställs, inga kvalitetskontroller görs. Då sjunker resultaten utan att man vet om det.

- Björklund

Eftersom vi nu vet om att resultaten sjunker – det visar ju alla undersökningar, eller hur, Björklund? – då kan vi ju inte ha en flumskola, eller?

Flum kan vara positivt om man ser något i begynnelsebokstäverna där f står för fördjupande, l handlar om lärande, u handlar om utveckling och m om medskapande.

- Scherp

Lancefestivalen har startat en regelrätt folkrörelse som ska ta över prefixet “flum”. Christermagister, Mats, Marie, Monika, Jeppe, Janis och Sanna har alla gått med. Scherp tänker också köpa en tröja, det kan vem som helst göra.

Det är kanske dags att ta över begreppet, men jag vet ännu inte om jag är mogen. Jag tycker fortfarande att det är Björklund som är flummig. Jag ska ta en funderare, sen kanske jag också spenderar några kronor på en vacker tröja…

Andra bloggar om: Jan Björklund, skola, Hans-Åke Scherp, Flumskola

Skolpolitiker tittar på dokumentärserien Klass 9A eller reality-program som Super Nanny för inspiration till förändring inom skolan. De tittar på statistiken och söker enkla och billiga lösningar för att förbättra siffrorna. De borde titta på dokumentären Förgrymmade ungar istället.

Vill man ha ungar som lyder kan man med ganska enkla medel få det. Problemet är att man får ungar som lyder order utan att ifrågasätta varför. Plötsligt befinner man sig på ett sluttande plan där det värsta i människan tittar fram.

Förgrymmade ungar är en intressant dokumentär som visar på hur skoldebatten har lett till en konsensus som inte längre handlar om att skapa kritiskt tänkande människor, utan att skapa människor som inte ifrågasätter auktoriteter. Undrar om Jan Björklund inser vilka maktmedel han leker med.

“Jag lydde bara order.”

Andra bloggar om: Klass 9A, skola, Förgrymmade ungar, skoldebatten, kritiskt tänkande, auktoritet, Jan Björklund

Det är lov, jag vet, men idiotierna tar tyvärr inte ledigt.

I Malmö fortsätter debatten om att eleverna där ska få sätta betyg på lärarna. Plötsligt står det helt klart att Malmös politiker blandar ihop äpplen med päron och att media hjälper till – så till den milda grad att både lärare och pedagogikforskare börjar bland ihop begreppen. Inom skolan arbetar vi väldigt mycket med begreppsförståelse – men om varken de som styr skolan, de som rapporterar om skolan, de som forskar om skolan, eller de som arbetar inom skolan, vet vad de pratar om så befinner vi oss på ett sluttande plan.

Enligt en artikel i Sydsvenskan ska eleverna i Malmös gymnasieskolor få börja sätta betyg på lärarna från och med i vår. Den obligatoriska betygssättningen ska, enligt tidningen, värdera följande frågor:

Jag har fått den hjälp jag har behövt för att nå mina mål.

Jag tycker att bedömningen av mina kunskaper och färdigheter har varit tydlig.

Jag har fått tillräcklig information för att förstå målen med kursen.

Jag tycker att jag haft inflytande på genomförandet av kursen.

Jag har varit engagerad och delaktig under kursen.

Jag är nöjd med lärarens sätt att arbeta under kursen.

Jag är nöjd med kursen som helhet.

Betygsskalan som ska användas ser ut så här:

Instämmer helt – instämmer delvis – instämmer i liten grad – instämmer inte alls.

Förlåt, Sydsvenskan, men vet ni egentligen vad ni pratar om?

Detta är en helt vanlig utvärdering. Artikeln erkänner att utvärderingar inte är nyheter inom skolvärlden, men tydligen så ska det faktum att den fylls i på en dator vara oerhört innovativt. Utvärderingar på dator är inget nytt, det har vi på vår skola gjort i flera år. Där har eleverna dessutom möjlighet att i öppna svarsrutor kommentera alla frågorna – något man i Malmö inte verkar våga införa. Utvärderingarna ligger sedan till grund för medarbetarsamtal – som inte ska förväxlas med lönesamtal, eller lönesättande samtal.

Rektor Edward Jensinger på Pauli gymnasium verkar veta vad han pratar om:

Betygsättning av lärare är ett uttryck som Edward Jensinger absolut inte vill använda. Kursutvärdering är det rätta ordet, tycker han.

Så när en lärare känner sig övervakad av sin arbetsgivare så kan det bero på att ordet betygssättning används utan att man verkar veta vad man pratar om. Läraren kan dock vara lugn. Politikerna verkar inte heller veta vad de pratar om. Och när en forskare på pedagogiska institutionen i Stockholm, Trevor Dolan, ska ge politikerna på tafsen, så blandar han också ihop betygen med utvärderingarna. Oerhört tröttsamt.

Betygssättning är myndighetsutövning med rättsliga följder för de betygssatta. Kursutvärderingar är inte myndighetsutövning, utan ett arbetsredskap för både lärare, elever och skolledning. Så enkelt är det.

Andra bloggar om: elever, betyg, media, lärare, begreppsförståelse, skola, betygssättning, utvärdering