Freon Blogg

Sydsvenskan har i min frånvaro fortsatt artikelserien om Omkretsens skolor. De fortsätter ge en ganska bra inblick i den svenska skolan.

I fredags skrev de en artikel om Korsbackaskolan i Kävlinge kommun. Resultaten där verkar peka uppåt. En lärare säger:

Det är skillnad. Jag är den samma. Betygskriterierna är de samma.

När nu betygskriterierna - och hela betygssystemet - ska förändras inom de närmaste åren så kan det vara på sin plats att ställa en fråga: Hur ska vi kunna veta att det nya betygssystemet är bättre än det gamla? Resultaten är kanske inte helt enkla att jämföra…

I tisdags publicerades två artiklar om Trelleborgs kommun. Den första handlar om Vannhögsskolan där en elev uttrycker det man kanske inte alltid tänker på i resultatdebatten:

Jag pluggar för min egen skull och inte för skolans rykte.

Översätt “skolans” med “landets” så kanske vi kan hitta en mer försonande ton i skoldebatten.

Den andra artikeln handlar om ett projekt där man försökte göra en skola till “spjutspets” genom att höja kraven. Det gick inte - och man har nu tvingats sänka kraven. En skolledare säger:

Vi spände bågen för högt, men nu har vi stämt av med de som är nära verksamheten.

Det brukar vara bra att göra - kanske redan innan man drar igång. Det man insåg i projektet var att det inte räcker med att höja kraven, utan lärarnas arbetssituation måste göras rimligare, lärartätheten måste öka, och lärarna måste ges utrymme för att sköta sin undervisning. Har du läst detta, Jan Björklund?

Andra bloggar om: Kävlinge, lärare, betyg, Trelleborg, resultat, skola, Jan Björklund

Sydsvenskan fortsätter sin artikelserie om omkretsens grundskolor med två artiklar om Vellinge (länk ett, länk två).

Vellinge kommun presterar sämre - betygsmässigt - än Lomma kommun trots en liknande befolkningsstruktur. Lärarna skyller på bristande resurser i skolan, medan politikerna skyller på brister hos lärarna. Det finns inget som stärker lärarprofessionen så mycket som att skylla skolans problem på, som Carina Larsson (m) säger:

ledarskap och utbildningsnivån hos lärarna.

Visst, Carina, det kan bara bero på det…

Andra bloggar om: Vellinge, betyg, skola

Reaktionerna på Ilmar Reepalus hjärnsläpp igår har inte låtit vänta på sig.

Lärarna vill knappt kommentera förslaget eftersom det är så dumt, men kontentan är:

De ser en risk med att det är den skojige läraren som släpper eleverna tidigare från lektionen som får högre betyg medan det gedigna, ibland lite tråkiga, skolarbetet får bottennapp.

En rektor säger:

Att man kallar det för betygssättning av lärare tror jag inte ger någon positiv efterklang. Jag tycker inte att man kan döma ut människor hur som helst. Det viktigaste är att det hela tiden finns en dialog mellan lärare och elever.

Ett av lärarfacken (Lärarnas Riksförbund) dömer ut förslaget helt. Ordföranden, Metta Fjelkner, speglar mina ord från igår:

Vad Ilmar Reepalu egentligen säger är att Sveriges kommuner inte klarar av att lönesätta lärare därför att de inte vet hur lärare fungerar. Betygssättning är en myndighetsutövning som man ska värna och vårda.

Av någon anledning hör Sydsvenskan inte av sig till det större lärarfacket, Lärarförbundet. De får dock en chans att uttala sig i Svenska Dagbladet, som också tar upp Reepalus förslag. Ordföranden, Eva-Lis Preisz säger:

Ett förenklat betygsystem utan tydliga kriterier skulle kunna leda till att lärare blir kränkta och i vissa fall även till vuxenmobbing.

Eleverna får också en chans att uttala sig i Sydsvenskan. En säger:

De är inte här för att vara schysta kompisar utan för att vara lärare.

Reepalus förslag sågas alltså i princip av alla som är verksamma inom skolan. Finns det en chans att han lär sig av detta?

Än en gång: Vad är det för fel på de utvärderingar vi gör idag?

Uppdaterat:

Även Mats Skogkär, en av Sydsvenskans mer rabiata ledarskribenter, väger in om Reepalus förslag, och han gör det utifrån Klass 9A. För en gångs skull håller jag med Mats Skogkär. Kors i taket.

Och apropå Klass 9A, kan jag passa på att länka till en krönika om dokumentärserien som Anna Larsdotter skrivit - också i Sydsvenskan. Intressant, även om jag inte kan hålla med om det här med läraryrket som ett “kall” - över huvud taget. Det är inget kall. Det är en profession.

Andra bloggar om: Ilmar Reepalu, lärare, elever, betyg, betygssättning, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, skola, Klass 9A, Mats Skogkär, Anna Larsdotter

Efter att ha tittat på Klass 9A har nu Ilmar Reepalu, Malmös “starke man”, fått för sig att eleverna ska betygsätta lärarna. Frågorna hopar sig:

• Ska eleverna få betalt för det?
• Ska eleverna kompetensutvecklas i det?
• Vem ska utbilda eleverna i betygsättning?
• Ska eleverna även sätta lärarnas löner?
• Tittar Ilmar Reepalu för mycket på TV?

Mina elever gör kursutvärderingar varje år. Jag graderas inte efter någon betygsskala, men jag får en god fingervisning om vad jag är bra på och vad jag behöver förbättra. Utvärderingarna ligger sedan till grund för medarbetarsamtalen med min chef. Vad behöver förändras?

Ilmar Reepalu, precis som alldeles för många i skoldebatten, har svårt att se betygsättning som en myndighetsutövning som har rättsliga följder för de som betygsätts. Ett betyg är dessutom ett trubbigt instrument som är svårt att använda om man vill ha detaljerad information om en komplicerad verklighet. Ett betyg får inte förväxlas med resultatmätning eller, som i det här fallet, en utvärdering.

Det borde vara självklart att politikerna, som till syvende och sist har makten över skolan, vet vad de pratar om. Det verkar inte Reepalu göra.

Andra bloggar om: Klass 9A, Ilmar Reepalu, elever, betyg, betygsättning, skola

Sydsvenskan har nu publicerat två artiklar till i serien om Omkretsens skolor (länk ett, länk två). Turen har nu kommit till Vårboskolan i Arlöv, i Burlövs kommun, där betygsgenomsnitten är låga. Killar födda utomlands drar det korta strået, medan tjejer födda utomlands tillhör dem som presterar bäst.

Läs och begrunda. Den förra artikeln handlade om Bjärehovsskolan. Om man tittar på grafiken som följer med de nya artiklarna kan man kanske dra vissa slutsatser om varför resultaten skiljer sig.

Andra bloggar om: Burlöv, betygsgenomsnitt, skola, resultat

I dessa tider, då jag har sex kurser som skriver nationella prov i Engelska A och B eller slutprov i Historia A, har jag inte särskilt mycket tid att blogga om skolan (eller några andra aktiviteter heller, för den delen). Några saker har jag dock noterat:

Svenska Dagbladets ledarsida anser att Folkpartiets framgångar och uppgångar för tillfället beror på att de bekämpar det de kallar för “flumskolan”. “Skarpare krav i skolan ger goda ­resultat,” skojar de. Plötsligt inser jag att Jan Björklund inte vill ha ordning och reda i skolan för att skolan ska bli bättre - det är för att Folkpartiet ska få bättre opinionssiffror. Om han ville ha en bättre svensk skola borde han väl ha inrättat en oberoende skolkommission för länge sedan. Hur länge ska ett parti med 28 mandat i Riksdagen ha monopol på skolfrågorna?

Sydsvenskan har inlett en ny artikelserie med fokus på skolan. De väljer bort Malmö och Lund - de väljer att istället fokusera på kranskommunerna. Första artikeln handlar om Bjärehovsskolan, en grundskola i Bjärred, som ligger i Lomma kommun - ni vet: Sveriges bästa skolkommun 2007. Resultaten mäts inte helt oväntat i betygsgenomsnitt - något som i fallet Bjärehovsskolan bara är positivt. Kommentarerna till artikelns nätupplaga problematiserar bilden något…

Dokumentärserien Klass 9A visar nästa vecka sitt sista avsnitt. Förutom att jag tycker att skoldebatten har nyanserats något på grund av serien så har jag också fått en sak bekräftad: Alla lärare betyder något - Klass 9A fick nya “superpedagoger”. Parallellklassen 9B fick fler “gamla” lärare. Båda klasserna förbättrar sina resultat. Lärartätheten i skolan måste öka, och elevgrupperna måste bli mindre. Först då blir alla elever sedda. Man behöver dessutom inte vara “superpedagog” för att göra ett bra jobb.

Andra bloggar om: skola, Folkpartiet, flumskola, Lomma, Klass 9A

Skoldebatten känns gnällig just nu. Inte minst från min sida. Jag kan skylla på att de nationella proven har kört igång med allt vad det innebär av förberedelser, provvakttjänstgöring, schemabrytningar och rättning, rättning, rättning. Och snart ska man sätta bokstäver på eleverna också. Jag kan också skylla på att det känns som att man inte blir lyssnad på. Skoldebattörerna är ofta inte verksamma inom skolan, men får ändå obegränsat med utrymme för att göra sina röster hörda och skoldebatten rullar vidare på invanda spår. Gnäll - igen.

När man känner sig som mest gnällig kan man behöva lite inspiration - och det finns ingen bättre plats än Monterey, en gång om året: TED.

Dave Eggers hade kunnat gnälla på skolan. Men istället valde han att börja hjälpa. Och mig inspirerar han, i alla fall. Vad säger ni?

Andra bloggar om: skoldebatt, Dave Eggers, skola

Mäta resultat - sätta betyg.

Det är en skillnad mellan de två sakerna. I måndagens DN Debatt verkar Haninge kommun blanda ihop dem:

Vi har i Haninge fått flera intressanta erfarenheter av att genomföra kunskapskontroller för barn och elever i yngre åldrar. Dessa erfarenheter visar att proven tydliggör uppdraget för lärarna. De påverkar hur lärarna lägger upp sin undervisning. De påverkar vad lärarna undervisar om. De påverkar hur lärarna samarbetar med varandra. De ger motiv för utveckling och förändring. Det är på detta sätt som prov och betyg kan leda till att eleverna lär sig mer.

Det är en sak för skolan att mäta kunskapsnivån med hjälp av prov eller kontroller. Det är en helt annan att sätta betyg, som är en myndighetsutövning som kan få rättsverkningar för eleven vad gäller framtida utbildning och arbete.

Jag förringar inte på något sätt de fantastiska resultat som Haninge kommun har uppnått genom sina kunskapskontroller, men det är inte betygssättning de sysslar med. I debattartikeln framgår också att de inte alls har “betygsliknande tester” (vad nu det är för något…), utan de testar kunskapsnivåerna på eleverna och sätter in resurser där det behövs. Vem skulle få för sig att ifrågasätta något sådant?

Det är viktigt, både i den allmänna skoldebatten och i den specifika betygsdebatten, att man inte blandar ihop kunskapsmätning med betygssättning. Det är när en lågstadieelevs kunskapsnivå bedöms som icke godkänd som stridigheterna sätter in. Haninge kommun vill presentera sin del av verkligheten, men på DN Debatt blir det till ett avbränt vådaskott.

Huka er i skolbänkarna!

Andra bloggar om: resultat, betyg, Haninge kommun, skola, kunskapskontroll, betygssättning, elever, skoldebatt, betygsdebatt

De lokala kurserna och inriktningarna försvinner. Utbudet och valfriheten minskar. Möjligheterna att få specialutformade eller reducerade program reduceras. Medierna rapporterar om gymnasieutredningen från regeringen.

Skolminister Jan Björklund vill framför allt bli av med avarterna, hobbykurserna, och han exemplifierar det med Vinkunskap och Skidakrobatik. Den förstnämnda kursen kanske är bra för blivande kockar, den andra kursen kanske för framtida skidinstruktörer, men om skolministern bedömer dem som avarter så är det säkert så.

Lokala kurser kommer i framtiden endast få starta, under en två års prövoperiod, om det finns ett dokumenterat behov från det lokala näringslivet. Gymnasieskolan ska bli lönsam och endast tillgodose den lokala industrin.

Möjligheten att utforma kurser lokalt har kanske gått över styr, vad vet jag, men nog verkar det som om gymnasieutredningen klappar gymnasieeleverna lite nedlåtande på huvudet. Valfriheten ska minska för att annars väljer eleverna bara kurser som är slappa och inte ger någon samhällsekonomisk fördel. Eleverna är inte kapabla att ta så viktiga beslut och om de kan så försöker de överlista systemet av betygstaktiska skäl.

Jag tycker nog att valfriheten inte alltid är till godo, men mest för att valfriheten stressar eleverna till att välja kurser som kan ge dem fördelar på högskolan - ofta ganska krävande kurser som gör att de inte kan lägga det tyngsta krutet på de kurser som faktiskt krävs för att komma in.

När valfriheten på gymnasiet minskar, ökar trycket på eleverna att välja rätt program från början. När möjligheterna till individuella, specialutformade eller reducerade program dessutom tas bort, minskar felmarginalerna ytterligare. Yrkesvalet kommer tidigare och tidigare. Jag tror inte det är en positiv utveckling. Men vad vet jag - jag visste inte vad jag ville bli förrän jag var 27 år gammal.

Andra bloggar om: gymnasieutredningen, Jan Björklund, skola, elever, gymnasiet

På måndag presenterar regeringen en utredning om hur framtidens gymnasieskola ska se ut. Enligt söndagens DN och SvD så kommer kraven för att komma in på gymnasieskolan att skärpas. Samtidigt avskaffas det Individuella programmet för dem som inte klarar behörighetskraven. Istället införs en möjlighet att gå ett tionde år i grundskolan.

Jag ser inget direkt negativt med att skärpa kraven. Det vore bra om eleverna har godkänt i ämnena som de senare ska läsa på gymnasiet. Men jag är mer ambivalent när det gäller avskaffande av det individuella programmet.

Det finns en oerhörd risk med att det tionde året i grundskolan ses som ett års kvarsittning. Enligt en rapport från Barnombudsmannen (som söndagens DN Debatt handlar om), och som också kommer ut på måndag, ökar stressen bland eleverna. Stressen i nionde klass lär inte direkt minska om man riskerar ett års kvarsittning.

Egentligen rör det sig dessutom om en ganska kosmetisk förändring. Eleverna som inte kommer in på något nationellt program, hamnar alla i grundskolans tionde år - som man skulle kunna beskriva som ett individuellt program, fast på grundskolan. Skillnaden gör kanske att grundskolan tar hand om grundskolans problem, vilket kanske skapar en rättvisare fördelning av resurser mellan kommunerna och skolorna. Men om man gör det på elevernas bekostnad så är det inte värt det. Fördelen med ett individuellt program är att eleverna som inte klarat kraven ändå kan gå vidare med sina jämnåriga, till nya miljöer och nya lärare. Det behöver inte nödvändigtvis vara en sämre lösning.

Barnombudsmannens årsrapport innehåller också annat:

När eleverna fick skriva två saker som är bra i skolan hamnade lärare och annan personal överst, följda av kompisar och skolämnen. Om de fick bestämma i skolan skulle de framför allt ändra på skolmaten och skolmatsalen, arbetstiderna, den fysiska miljön, lärarnas pedagogiska hjälp, planeringen och ordningsreglerna.

Som elev är det viktigt att detta uppmärksammas - att ens röst blir hörd. Som skolpolitiker bör rapporten ge en indiktaion på vad som behöver förändras (och om det individuella programmets avskaffande hör dit). Som lärare får man en lite kaka till söndagskaffet genom att man hamnar bland det som är bra med skolan. Den smakar lite bittert, men i alla fall.

Andra bloggar om: skola, gymnasieskola, grundskola, elever, lärare, skolpolitiker