Freon Blogg

Egentligen vill jag inte skriva om utbildningsminister Jan Björklund igen. Det är som att prata med och om en vägg. Som tur är har många redan skrivit om honom de senaste veckorna. Jag behöver bara sammanfatta.

Debatten började långt tidigare, men tog ny fart i och med P1:s radioserie – kris i skolan? – en serie som bara precis har börjat. I det första avsnittet kollas Björklunds kreativa statistik och citationsförmåga upp. Kritiken av Björklund går ut på att han medvetet trixar med siffror och citat för att svartmåla skolan. Jag och många med mig har hävdat det sedan länge. Jag är inte förvånad över att Björklund bluffar igenom en 50-tals-nostalgisk skolpolitik. Jag är förvånad, och glad, över att debatten om hans falskspel har tagit ny fart.

Björklund försvarar sig i Svenska Dagbladet genom att anklaga sina meningsmotståndare för att sticka huvudet i sanden. Programledarna för P1:s programserie får sedan i sin tur försvara sig i SvD med att upprepa sin kritik av utbildningsministern. Man kan också passa på att läsa Dennis Karlsson i DN, för en lite mer humoristisk vinkling av kritiken. Mats Ekholm och Hans-Åke Scherp går till skarp attack mot utbildningsministern, medan PJ Anders Linder försvarar honom genom att åter igen dra upp gamla klichéer (”huvudet i sanden” – helt ogrundat, och “en skoldiskussion om kunskap” – diskussionen handlar om allt annat än…). Både SvD och Sydsvenskan sammanfattar de senaste rundorna i skoldebatten.

Flera bloggar kommenterar Björklunds lek med statistiken. Från lärarhåll medger man att skolan har problem, men tycker att det är för jävligt att utbildningsministern använder selektiv statistik för att beskriva dem (problemen). Se till exempel Christer Magister, Ann-Marie Körling eller Mats Olsson. Från andra håll försvarar man Björklund genom att anklaga hans kritiker för att blunda för sanningen (Mats Gerdau), alternativt så yrar man bara på i vanligt högerstollemanér (Dick Erixon).

Terminen har börjat och skoldebatten med den. Skyttegravarna är grävda. På skolfronten intet nytt.

Andra bloggar om: Jan Björklund, statistik, skolpolitik, skoldebatt, skola

Jag är snart klar med rättandet av de nationella proven i Engelska. Berget av papper har varit ovanligt högt i år och laviner är inte ovanliga. Nu tar följande procedur vid:

• Fyll i statistik för de nationella proven på särskild blankett
• Lämna en digital kopia på det ena stället
• Lämna en papperskopia på det andra stället
• Ta kopior på hela provet för elever som är födda den 31:e januari, juli, december (Engelska A)
• Ta kopior på resultatdelen för elever som är födda den 31:e mars, maj, augusti, oktober (Engelska A)
• Ta kopior på hela provet för elever som är födda den 25:e januari, mars, maj, juli, september, november (Engelska B)
• Ta kopior på resultatdelen för elever som är födda den 25:e februari, april, juni, augusti, oktober, december (Engelska B)
• Fyll i lärarenkäter (en för EnA, en för EnB)
• Skicka kopior och enkäter till Göteborgs universitet
• Gå in på Statistiska CentralByråns sajt och logga in
• Fyll i all statistik, både för EnA och EnB, en elev i taget (i mitt fall 145 elever)
• Glöm inte att fylla i kurs för varje elev (En tidsbesparande knapp som fyller i samma kurs för alla elever i en klass? Nix!)
• Glöm inte att fylla i vilket ämne de skrev om på Writing-delen (Bläddra igenom alla proven en gång till)
• För Engelska B, glöm inte fylla i vilket slutbetyg de hade på Engelska A (Gå och be och få en utskrift av förra årets betyg – eller gissa.)
• Spara, skriv ut, logga ut
• Lämna en papperskopia på det tredje stället

Allt detta ska göras i samma veva som man måste koncentrera sig på att sätta rättvisa och likvärdiga slutbetyg. Och alla dessa arbetsuppgifter är pålagda på en lärartjänst utan att handla om undervisning, eller något annat man är utbildad för. Höja lärarnas status? Hur vore det med att först se till att lärare har relevanta arbetsuppgifter som ligger i linje med deras utbildning?

Andra bloggar om: nationella prov, statistik, betyg, lärare